Namn: peter54

Vad har du för någon diagnos?

Grundsjukdomen är diabetes typ 1 som jag fick i februari 1968, just fyllda 13 år. Alla sjukdomar jag ha är så kallade "uttalade senkompikationer av diabetes".

Dessa senkomplikationer har påverkat samtliga system i kroppen, men mest uttalat är kronisk njursvikt som lett till dialysbehandling 3 dagar per vecka sedan 1990.

Jag har också varit blind och förlorat vänster öga, opererat höger öga 3 gånger och fått åter normal syn, men efter komplikation med gråstarr fick jag ta bort linsen och ersätta den med en plastdito.

Jag har uttalad påverkan på hjärta/kärl, nerver/nervsystemet, samt ledförändringar, med grav stelhet/orörlighet och värk som resultat.

Upplever du att du blev betrodd av vården när du sökte i början?

Från början var stödet, hjälpen och informationen mycket nära noll. Nu är det helt annorlunda på alla plan.

Går du på regelbundna kontroller?

Ja, jag går till diabetesläkaren en gång om året, diabetessköterskan/teamet en gång per halvår, ögonspecialist en gång om året, samt löpande kontakt med njurdoktorerna via min dialysbehandling.

Äter du några mediciner?

Ja, efter en nära-på-hjärtinfarkt 2007 när jag fick metallstentar i kranskärlen äter jag Plavix, Trombyl, Tenormin, Atacand. Pga av njursjukdomen får jag Epo (erythropoeitin), fosfatbindare som Kalcidon, järntillskott (Ferrum intravenöst), a-vitamin (Rocaltrol) för kalk/fosfatbalansen och statiner för att hålla nere blodfetter.

Har du några hjälpmedel för att klara av din vardag?

Jepp, dubbla underbensproteser sedan 1998, då jag blev tvungen att amputera båda fötterna.

Har sjukdomen påverkat dig ekonomiskt?

Inte direkt, som diabetiker ingår det mesta jag behöver i högkostnadsskyddet. Jag har varit "sjukpensionär sedan 1989.

Har sjukdomen förvärrats med tiden?

Ja, naturligtvis. Kronisk njursvikt är en tung sjukdom och inte många överlever i dialys såpass lång tid som jag gjort. Förklaringarna är många och möjligen för långa för att ta upp här.

Hur har det varit med vänner och anhöriga, har de stöttat eller dragit sig undan?

Min familj, alltså fru och barn är ett stort stöd för mig. När det gäller mitt övriga umgänge har jag hela tiden upprätthållit en strikt linje att aldrig umgås med andra sjuka eftersom det drar ner mig. Istället umgås jag med friska så att jag tvingas höja mig och dt har lyft mig även mentalt.

Vad är det som gör att du orkar hålla dig uppe när det är som värst?

Ett starkt stöd från fru och barn, samt en stor portion jävlaranamma. Jag är envis som en röd gris, ger aldrig upp och jag utgår alltid ifrån att jag ska klara mig igenom vad som helst.

 

Mer info om diabetes typ 1 finns hos Sjukvårdsrådgivningen.