1. Sjukdom/trauma

Att bli sövd

2010-03-20 11:43 #0 av: Chestnut

Det många tycker är läskigt med att opereras är själva narkosen. Så tänkte här berätta om min väldigt odramatiska sövning. Nämnas bör även att det många gånger finns alternativ, till exempel ryggbedövning eller lokalbedövning.

Det började redan dagen innan operationen med att jag skulle tvätta kroppen med ett bakteriedödandemedel som heter Descutan. Detta skulle även i håret vilket var lite jobbigt då mitt hår blev ett skatbo efteråt. Sov oroligt natten innan, tankarna gick, "tänk om jag vaknar mitt under operationen?". Likväl var det mycket andra tankar om själva operationen. Men narkosen var det stora orosmomentet.

Operationsdagens morgon fick jag inte äta frukost. Fick bara dricka lite vatten senast två timmar innan jag skulle vara där. Var inte ett dugg nervös under morgonen, otroligt nog. Min mamma däremot var ett nervvrak. På morgonen upprepades den bakteriedödande duschen.

När vi väl anlände till sjukhuset blev jag genast omhändertagen. Fick byta om till en operationsskjorta, morgonrock och något som skulle föreställa ett par strumpor. Var mera som två tuber. Sedan fick jag prata med en sköterska om mina föreställningar om hur sövningen skulle gå till, min medicinlista och jag fick träffa operatören som ritade lite på mig. Blev erbjuden lugnande medicin med som jag tackade nej till. Rekommenderades starkt att se till att kissa ordentligt innan operationen för att undvika problem efteråt. Sedan fick jag vänta. Väntade i nästan två timmar innan det väl blev dags. Nervositeten kröp på under den tiden, darrade som ett asplöv inombords. När det väl blev dags fick jag ett hårnät, mamma fick dra på sig ett förkläde och hårnät hon med. Sedan fick jag bädda ner mig i en klassisk sjukhussäng och bli skjutsad av den grönklädda narkospersonalen bort till operationssalen.

I operationssalen fick jag glida över från sängen upp till operationsbordet. Var flera människor inne i rummet som genast började koppla upp mig mot EKG, pulsoximeter (fingerklämma) och blodtryck. Fick svara på flera frågor om min medicinering under tiden som ett venflon blev satt i mitt armveck. Kände mig relativt lugn när jag märkte hur noga de var och hur välbevakad jag skulle vara. Till sist blev det dags att sova. Fick ett läkemedel insprutat i armen som skulle göra mig sömnig och "tung" i kroppen. Kände inte ett dugg efter den första dosen så de fick ge lite till. Samtidigt skulle jag börja andas i en mask som narkosansvarige höll över mitt ansikte. Mamma satt bredvid hela tiden. Det sista jag kommer ihåg innan allting blev svart är att han som höll i masken sa att jag började se lite dåsig ut.

När jag vaknade låg jag på uppvaket. Hade fruktansvärt ont när jag vaknade och frös. Så fick morfin och en mössa. Var fortfarande uppkopplad till en maskin genom fingerklämman. Blev ganska sur på maskinen då den lät högt när jag inte andades ordentligt. Hade låg puls på grund av narkosmedlen och morfinet så det pep en del vid min säng. Efter en stund kom läkaren förbi och visade lite bilder från operationen och pratade med mamma. Jag var tydligen knappt kontaktbar. Sedan kom "narkoskillen" förbi med för att titta till mig och då var jag tillräckligt pigg för att säga mer än "aj", "ont" eller "kallt".

Sedan började personalen tjata på mig om att jag var tvungen att kissa. Riktigt jobbigt när man inte är nödig. Så fick dropp men det hjälpte inte heller.

Min operation var planerad som en dagkirurgi men eftersom jag hade svåra smärtor under operationen och det dessutom tillstötte mindre komplikationer så blev jag inneliggande på sjukhuset tre dagar extra. På avdelningen fortsatte de tjata om kisseriet. Urinvägarna kan tydligen ta skada om man inte kissar efter narkosen. Hade en "spännande" första natt efter operationen. Fick bananyoughurt när det var dags att börja äta på kvällen igen, tyvärr spydde jag upp den direkt så nu har jag väldigt svårt för banan. Fick sedan en spruta med läkemedel mot illamående och kunde därefter dricka lite vatten men äta gick inte. Natten ägnades åt täta morfininjektioner och ultraljud av min blåsa i väntan på "nöden".

Till sist fungerade kisseriet med, klockan halv sex på morgonen efter :-)

 Summa summarum gick min sövning mycket bra, om jag behöver sövas någon mer gång ska jag be om läkemedel mot illamående innan. Nu i efterhand tycker jag att jag oroade mig i onödan för sövningen, det gick ju bra!

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2010-03-20 11:53 #1 av: medde

Det här var verkligen intressant att få läsa och ta del av. Många kan nog verkligen båda känna igen samt få väldigt bra information hur det känns och är ut ur en "vanlig" människas ögon!

Tack Chestnut!

Mvh medde

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥ 



Anmäl
2010-03-20 12:21 #2 av: Farwuq

Ja väldigt intressant, speciellt för mig som aldrig råkat ut för något i den vägen. Det "grövsta" jag råkat ut för är röntgen.

 

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi & Psykologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland


Anmäl
2010-03-20 13:36 #3 av: sissie

Vilken fin artikel.Glad Efter att ha läst den så tror jag att många oroliga själar kan finna tröst i den. Och framför allt, känna sig mera väl till mods när det så är dags för sövning.

Nystartad sajt om jänkare! CoolWrooom!

Amerikanska Bilar

Pontiacsgirls blogg

Anmäl
2010-03-20 13:46 #4 av: Chestnut

Tack! Skrattande

Eftersom jag är intresserad hade jag innan läst på massor om olika anestesimetoder och liknande. Tror att det bidrog till nervositeten, jag visste "för mycket".

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2010-03-20 13:49 #5 av: Wassago

Jättebra skrivet å intressant!! Har aldrig själv varit med om det så planerat! Blir nog många extra tankar då! Tack fö att du delade med dej!!

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2010-03-20 15:36 #6 av: medde

Jag tillhör dom fegisarna som måste sövas för att kunna vara still hos tandläkaren....Skämigt så det räcker...

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥ 



Anmäl
2010-03-20 15:39 #7 av: Farwuq

För mig räcker det med rejäl bedövning, min tandläkare vet det jag har gått hos henne över 30 år.

 

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi & Psykologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland


Anmäl
2010-03-20 15:41 #8 av: medde

Inte hos mig, det här har pågått sedan skolåldern.Provat lustgas med mera inget funkar på mig utan klubban i skallen..

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥ 



Anmäl
2010-03-20 15:42 #9 av: Farwuq

SkrattandeFlört

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi & Psykologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland


Anmäl
2010-03-20 15:44 #10 av: medde

Pustit är det ärligt.

Men nu åter till ämnet och inte min tandläkarskräck: TackSkäms

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥ 



Anmäl
2010-03-20 21:09 #11 av: Chestnut

Hehe medde, inte lätt alltid Flört Vet flera med tandläkarskräck så vet hur jobbigt det kan vara. Själv har jag inga problem alls förutom när de ska ta röntgenbilder i munnen, de där "grejerna" är så stora...

Nog var det planerat alltid, ett halvår innan operationen blev av så började läkaren berätta om ingreppet. Så fanns massor av tid att tänka på innan.

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2010-03-26 20:50 #12 av: bluemary

Blev i förra veckan sövd inför en operation och det gick
oerhört bra.
Fick byta om och sedan gå in till operationssalen och lägga
mig på operationsbordet. Fick en kanyl i handen och hann bara
prata några minuter innan jag somnade.

Så att bli sövd är inget jag är rädd för längreGlad

Anmäl
2010-03-26 21:34 #13 av: sissie

Jag kan mycket väl förstå de som tycker det är läskigt att bli sövd. Tiden mellan själva sprutan och lustgasen kan med all säkerhet vara psykist jobbig då man lätt tappar fokus och man kan bli otroligt larvig.

Personligen tycker jag uppvaknandet är betydligt jobbigare. Dimmig, torr i halsen och disorienterad. Det tar en lång stund innan man vet var man är och ibland vem man är.

Nystartad sajt om jänkare! CoolWrooom!

Amerikanska Bilar

Pontiacsgirls blogg

Anmäl
2010-03-26 21:41 #14 av: bluemary

Jo. uppvaknandet var lite konstigt på det sätt att jag inte
kunde prata. Försökte att tala om det för personalen som gick
förbi. Men det var väl inte mer än ett mumlande men för mig
själv var det lite obehagligt. Men det var nog bara för någon
minut.

Anmäl
2010-03-26 22:55 #15 av: [GunillaR]

Tack för en bra artikel.

Själv har jag blivit opererad några gånger i livet. Första gången när jag var 15 år gammal. Jag har aldrig tänkt så mycket på detta med narkosen utan överlämnat mig i läkarnas händer.

Men skulle jag bli opererad idag så hade jag varit livrädd. Det verkar som ju mer man vet om hur narkos och det hela fungerar desto läbbigare är det. Men jag är säkert väldigt bakvänd, det borde ju vara tvärtom!

Är man knasig eller är man knasig?

 

Anmäl
2010-03-26 22:57 #16 av: sissie

Inte är det knasigt. När man är ung så är det många gånger lättare att lämna över "sig" till läkarna och lita på dem. Vart efter man blir äldre och vet mer så vet man också mer om faror också.

Nystartad sajt om jänkare! CoolWrooom!

Amerikanska Bilar

Pontiacsgirls blogg

Anmäl
2010-03-26 23:13 #17 av: Halvdansken

Tack för artikeln, det behövde jag. Min man ska bli opererad för cancer i munnen den 6e april och jag är jättenervös.

Själv blev jag sövd när jag var 11 och skulle ta bort svanskotan och jag kommer ihåg att jag fick en spruta i armen och det var som om nån släckte ljuset. Pang! så var jag borta. Men det är 38 år sen...

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2010-03-27 01:16 #18 av: [peter54]

Jag har blivit sövd många gånger, jag minns inte riktigt hur många, men det är i närheten av 30 gånger. Jag kan säga att jag inte upplevt två narkoser lika, alla skiljer sig på något sätt från övriga.

Den senaste narkosen jag genomgick var för två veckor sedan och det tror jag var den trevligaste hittills om man nu kan uttrycka sig så om sövningar.

Jag fick liksom vara med i hela diskussionen och planeringen på operationssalen innan de sövde mig. Där var dessutom dubbelt så många på salen jämfört med vad som är brukligt eftersom det var både en narkosläkarkandidat och två narkossköterskeelever där.

Det var heller inget av det där "på med masken och räkna ner från 100-snacket". Jag såg när narkossköterskan sprutade in hela sprutan med Diprivan och minns att jag tänkte -"nu är sprutan tom och jag är fortfarande vaken", men sen minns jag inget mer.

Sedan väckte de mig på operationssalen istället för på uppvaket och jag fick en mycket tydligare uppfattning om tid och rum än vad jag minns från tidigare narkoser.

Medarbetare på Reptiler iFokus

Anmäl
2010-03-27 01:46 #19 av: [GunillaR]

2003 upptäckte en läkare när han ultraljudundersökte mig, att jag hade några stenar i gallblåsan, Så han ville att jag skulle opereras med titthålskirurgi. Men sövning skulle det väl bli i alla fall. Operationen var jag inte rädd för men narkosen...................

Jag är livrädd att jag inte ska bli sövd ordentligt. Vilken fasa!Tyst

Det blev íngen op för jag flyttade till Jämtland och sökte aldrig läkare där. Än har jag inte känt av stenarna (knacka i trä)

Anmäl
2010-03-27 03:23 #20 av: Cindy

Första gången jag blev sövd mådde jag illa i flera dagar efteråt, så nu i december när jag opererades för andra gången berättade jag detta för narkosläkaren. Han var supergullig och lovade att pumpa mig full med anti-illamående-medicin, och jag mådde faktiskt inte det minta illa efteråt!

Första gången var jag spruträdd (9 år sedan) och blev sövd med en mask över snoken. Denna gång sövde dom mig via droppet, och det var bra mycket behagligare att somna så.

#18 Dom väcker en ALLTID i op-salen! Däremot är det väldigt få som kommer ihåg det. Detta fick jag förklarat för mig när jag undrade om det var vanligt att man vaknade direkt när de ställt sängen på uppvaket (vilket jag gör).

Vänliga hälsningar
Cindy

Anmäl
2010-03-27 11:46 #21 av: medde

#17 Många styrketankar till er.

 

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥ 



Anmäl
2010-03-27 15:19 #22 av: Chestnut

#17 Styrkekramar till er, hoppas att det går bra.

#18 Som #20 säger, man väcks alltid i op-salen. Vilket jag har absolut inget minne av.. Obestämd

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2010-04-27 13:42 #23 av: Chestnut

Nu har jag blivit sövd för andra gången.

Även denna gång gick själva sövningen lugnt till. Tydligen skrek jag massor när de väckte mig inne i op-salen vilket jag inte minns Skäms Kan visserligen ha med själva gastroskopin som utfördes att göra..

Fick en spruta mot illamående och var på benen två timmar efter att ha blivit väckt. Ytterligare en timme senare skrevs jag ut. Så gick smidigt!

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2010-04-27 14:15 #24 av: Farwuq

Oj oj, vad du får tåla mycket.

Förvånad

Själv är jag nästan orörd av doktorn.

 

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi & Psykologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland


Anmäl
2010-04-27 14:23 #25 av: Chestnut

#24 Jo det har blivit några svängar de senaste 1-2 åren.. Innan var jag "fullt frisk" - nu packas allting på hög Obestämd

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2010-04-27 14:25 #26 av: Farwuq

Säg inte så... Det låter förfärligt.

Gråter

Den vilda glädje jag kände när jag var sexton och hittade en oöppnad flaska brännvin i snön vid fotbollsplan, är tyvärr utom räckhåll idag.

V:  för Astrologi & Psykologi M:  för Astronomi, Beroenden, Existens, Filosofi & Finland


Anmäl
2010-04-27 17:08 #27 av: Maria

Jättebra artikelGlad

Jag har varit sövd ganska många gånger och jag har aldrig mått illa vilket många gör och det är jag så tacksam för.

Värsta gången var däremot en akutoperation efter en olycka. Då hade jag ätit innan och var tvungen att magpumpas.

Det var ÄCKLIGTSkrikandes

/Maria

 

Anmäl
2010-04-27 17:27 #28 av: Chestnut

#27 Usch, det låter om inte annat obehagligt Skrikandes

#26 Optimist som jag är tror jag att jag får all skit nu så att jag kommer vara ovanligt frisk och stark sen. Det som inte dödar härdar sägs det, snart är jag riktigt härdad Flört

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2010-04-27 17:30 #29 av: Maria

#28 Absolut. Jag tror man blir mer och mer tålig.

/Maria

 

Anmäl
2010-09-23 23:57 #30 av: Chestnut

Nu kan jag lägga ytterligare en sövning till min meritlista! Obestämd

Eftersom det var en akut operation blev det inget Descutan innan. Istället tvättade de buken med jod innan de satte skalpellen i mig så jag är alldeles gul på magen. Flört Har duschat två gånger efteråt och gulfärgningen hänger kvar på vissa ställen trots ett frenetiskt skrubbande...

Denna gång fick jag syrgas i samband med både sövning och uppvaknande. Vid sövningen var det inga problem, va bara att andas i masken samtidigt som jag kände hur läkemedlena jag fick genom venflonet gjorde mig allt dåsigare...

Däremot när jag höll på att vakna var det jobbigt. Slet av mig syrgasen flera gånger av ren reflex. Fick 3 liter först men sedan sänktes det till 1 liter innan de till slut gick med på att ta bort eländet.. Dessutom blev jag alldeles torr i luftvägarna.

Men det är egentligen petitesser Glad somnade utan problem, mådde inte illa efteråt och jag återhämtade mig relativt snabbt.

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2010-09-24 00:36 #31 av: sissie

Jag har blivit sövd några gånger då jag fått missfall. Slocknade som en stock varje gång och vaknade yr som ett yrhöns och visste inte var jag var. Torr i halsen som ett läskpapper och inte fick man dricka!!!Skrikandes Inte första timme i alla fall.

Så om jag mådde illa har jag ingen aning om. Var för yr i bollen för att veta det.

Nystartad sajt om jänkare! CoolWrooom!

Amerikanska Bilar

Pontiacsgirls blogg

Anmäl
2010-09-24 00:39 #32 av: Halvdansken

Blev sövd nu i augusti för en brusten blindtarm. Tycker det är aningen obehagligt att man vet att man överlämnar sig så fullständigt, men det gick ju givetvis fint. Kommer ihåg att jag vaknade på op. bordet.

Hade en svensk narkossköterska (bor i Danmark) och hon var kul. När de började släppa på medlet i droppet, så sa hon "två djupa andetag i masken nu Eva, så slår det på ordentligt!!". Det är det sista jag kommer ihåg, så hon visste vad hon snackade om!

Inget illamående efteråt.

Men varför är det så bra med titthålsoperationer? Nu var jag sydd på 3 ställen istället för ett, så hur man än försökte få till det med trosor och byxor, så nog fasen hamnade nån kant mitt i ett sår, hur man än gjorde.

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl
2010-09-24 00:45 #33 av: Chestnut

#32 Fast jag tar hellre lite krångel med byxor ett par veckor framöver (sydd precis vid byxlinningen) än ett gigantiskt ärr som riskerar att spricka upp och läka ihop fult. Glad Mina titthåls ärr är i alla fall minimaliska.

Dessutom innebär titthål mindre risker för komplikationer som infektioner eller blödningar.

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2010-09-24 00:47 #34 av: sissie

MAn kanske kan använda kirurgtejp för att tejpa ner/upp kanterna så de håller sig borta.

Nystartad sajt om jänkare! CoolWrooom!

Amerikanska Bilar

Pontiacsgirls blogg

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.