Det här var verkligen intressant att få läsa och ta del av. Många kan nog verkligen båda känna igen samt få väldigt bra information hur det känns och är ut ur en "vanlig" människas ögon!

Tack Chestnut!

Mvh medde

Ja väldigt intressant, speciellt för mig som aldrig råkat ut för något i den vägen. Det "grövsta" jag råkat ut för är röntgen.

Vilken fin artikel. Efter att ha läst den så tror jag att många oroliga själar kan finna tröst i den. Och framför allt, känna sig mera väl till mods när det så är dags för sövning.

Tack!

Eftersom jag är intresserad hade jag innan läst på massor om olika anestesimetoder och liknande. Tror att det bidrog till nervositeten, jag visste "för mycket".

Jättebra skrivet å intressant!! Har aldrig själv varit med om det så planerat! Blir nog många extra tankar då! Tack fö att du delade med dej!!

Jag tillhör dom fegisarna som måste sövas för att kunna vara still hos tandläkaren….Skämigt så det räcker…

För mig räcker det med rejäl bedövning, min tandläkare vet det jag har gått hos henne över 30 år.

Inte hos mig, det här har pågått sedan skolåldern.Provat lustgas med mera inget funkar på mig utan klubban i skallen..

Pustit är det ärligt.

Men nu åter till ämnet och inte min tandläkarskräck: Tack

Hehe medde, inte lätt alltid  Vet flera med tandläkarskräck så vet hur jobbigt det kan vara. Själv har jag inga problem alls förutom när de ska ta röntgenbilder i munnen, de där "grejerna" är så stora…

Nog var det planerat alltid, ett halvår innan operationen blev av så började läkaren berätta om ingreppet. Så fanns massor av tid att tänka på innan.

Blev i förra veckan sövd inför en operation och det gick
oerhört bra.
Fick byta om och sedan gå in till operationssalen och lägga
mig på operationsbordet. Fick en kanyl i handen och hann bara
prata några minuter innan jag somnade.

Så att bli sövd är inget jag är rädd för längre

Jag kan mycket väl förstå de som tycker det är läskigt att bli sövd. Tiden mellan själva sprutan och lustgasen kan med all säkerhet vara psykist jobbig då man lätt tappar fokus och man kan bli otroligt larvig.

Personligen tycker jag uppvaknandet är betydligt jobbigare. Dimmig, torr i halsen och disorienterad. Det tar en lång stund innan man vet var man är och ibland vem man är.

Jo. uppvaknandet var lite konstigt på det sätt att jag inte
kunde prata. Försökte att tala om det för personalen som gick
förbi. Men det var väl inte mer än ett mumlande men för mig
själv var det lite obehagligt. Men det var nog bara för någon
minut.

Tack för en bra artikel.

Själv har jag blivit opererad några gånger i livet. Första gången när jag var 15 år gammal. Jag har aldrig tänkt så mycket på detta med narkosen utan överlämnat mig i läkarnas händer.

Men skulle jag bli opererad idag så hade jag varit livrädd. Det verkar som ju mer man vet om hur narkos och det hela fungerar desto läbbigare är det. Men jag är säkert väldigt bakvänd, det borde ju vara tvärtom!

Är man knasig eller är man knasig?

Inte är det knasigt. När man är ung så är det många gånger lättare att lämna över "sig" till läkarna och lita på dem. Vart efter man blir äldre och vet mer så vet man också mer om faror också.

Tack för artikeln, det behövde jag. Min man ska bli opererad för cancer i munnen den 6e april och jag är jättenervös.

Själv blev jag sövd när jag var 11 och skulle ta bort svanskotan och jag kommer ihåg att jag fick en spruta i armen och det var som om nån släckte ljuset. Pang! så var jag borta. Men det är 38 år sen…

Jag har blivit sövd många gånger, jag minns inte riktigt hur många, men det är i närheten av 30 gånger. Jag kan säga att jag inte upplevt två narkoser lika, alla skiljer sig på något sätt från övriga.

Den senaste narkosen jag genomgick var för två veckor sedan och det tror jag var den trevligaste hittills om man nu kan uttrycka sig så om sövningar.

Jag fick liksom vara med i hela diskussionen och planeringen på operationssalen innan de sövde mig. Där var dessutom dubbelt så många på salen jämfört med vad som är brukligt eftersom det var både en narkosläkarkandidat och två narkossköterskeelever där.

Det var heller inget av det där "på med masken och räkna ner från 100-snacket". Jag såg när narkossköterskan sprutade in hela sprutan med Diprivan och minns att jag tänkte -"nu är sprutan tom och jag är fortfarande vaken", men sen minns jag inget mer.

Sedan väckte de mig på operationssalen istället för på uppvaket och jag fick en mycket tydligare uppfattning om tid och rum än vad jag minns från tidigare narkoser.

2003 upptäckte en läkare när han ultraljudundersökte mig, att jag hade några stenar i gallblåsan, Så han ville att jag skulle opereras med titthålskirurgi. Men sövning skulle det väl bli i alla fall. Operationen var jag inte rädd för men narkosen……………….

Jag är livrädd att jag inte ska bli sövd ordentligt. Vilken fasa!

Det blev íngen op för jag flyttade till Jämtland och sökte aldrig läkare där. Än har jag inte känt av stenarna (knacka i trä)

Första gången jag blev sövd mådde jag illa i flera dagar efteråt, så nu i december när jag opererades för andra gången berättade jag detta för narkosläkaren. Han var supergullig och lovade att pumpa mig full med anti-illamående-medicin, och jag mådde faktiskt inte det minta illa efteråt!

Första gången var jag spruträdd (9 år sedan) och blev sövd med en mask över snoken. Denna gång sövde dom mig via droppet, och det var bra mycket behagligare att somna så.

#18 Dom väcker en ALLTID i op-salen! Däremot är det väldigt få som kommer ihåg det. Detta fick jag förklarat för mig när jag undrade om det var vanligt att man vaknade direkt när de ställt sängen på uppvaket (vilket jag gör).

#17 Många styrketankar till er.

#17 Styrkekramar till er, hoppas att det går bra.

#18 Som #20 säger, man väcks alltid i op-salen. Vilket jag har absolut inget minne av..

Nu har jag blivit sövd för andra gången.

Även denna gång gick själva sövningen lugnt till. Tydligen skrek jag massor när de väckte mig inne i op-salen vilket jag inte minns  Kan visserligen ha med själva gastroskopin som utfördes att göra..

Fick en spruta mot illamående och var på benen två timmar efter att ha blivit väckt. Ytterligare en timme senare skrevs jag ut. Så gick smidigt!

Oj oj, vad du får tåla mycket.

Själv är jag nästan orörd av doktorn.

#24 Jo det har blivit några svängar de senaste 1-2 åren.. Innan var jag "fullt frisk" - nu packas allting på hög

Säg inte så… Det låter förfärligt.

Jättebra artikel

Jag har varit sövd ganska många gånger och jag har aldrig mått illa vilket många gör och det är jag så tacksam för.

Värsta gången var däremot en akutoperation efter en olycka. Då hade jag ätit innan och var tvungen att magpumpas.

Det var ÄCKLIGT

#27 Usch, det låter om inte annat obehagligt

#26 Optimist som jag är tror jag att jag får all skit nu så att jag kommer vara ovanligt frisk och stark sen. Det som inte dödar härdar sägs det, snart är jag riktigt härdad

#28 Absolut. Jag tror man blir mer och mer tålig.

Nu kan jag lägga ytterligare en sövning till min meritlista!

Eftersom det var en akut operation blev det inget Descutan innan. Istället tvättade de buken med jod innan de satte skalpellen i mig så jag är alldeles gul på magen.  Har duschat två gånger efteråt och gulfärgningen hänger kvar på vissa ställen trots ett frenetiskt skrubbande…

Denna gång fick jag syrgas i samband med både sövning och uppvaknande. Vid sövningen var det inga problem, va bara att andas i masken samtidigt som jag kände hur läkemedlena jag fick genom venflonet gjorde mig allt dåsigare…

Däremot när jag höll på att vakna var det jobbigt. Slet av mig syrgasen flera gånger av ren reflex. Fick 3 liter först men sedan sänktes det till 1 liter innan de till slut gick med på att ta bort eländet.. Dessutom blev jag alldeles torr i luftvägarna.

Men det är egentligen petitesser  somnade utan problem, mådde inte illa efteråt och jag återhämtade mig relativt snabbt.

Jag har blivit sövd några gånger då jag fått missfall. Slocknade som en stock varje gång och vaknade yr som ett yrhöns och visste inte var jag var. Torr i halsen som ett läskpapper och inte fick man dricka!!! Inte första timme i alla fall.

Så om jag mådde illa har jag ingen aning om. Var för yr i bollen för att veta det.

Blev sövd nu i augusti för en brusten blindtarm. Tycker det är aningen obehagligt att man vet att man överlämnar sig så fullständigt, men det gick ju givetvis fint. Kommer ihåg att jag vaknade på op. bordet.

Hade en svensk narkossköterska (bor i Danmark) och hon var kul. När de började släppa på medlet i droppet, så sa hon "två djupa andetag i masken nu Eva, så slår det på ordentligt!!". Det är det sista jag kommer ihåg, så hon visste vad hon snackade om!

Inget illamående efteråt.

Men varför är det så bra med titthålsoperationer? Nu var jag sydd på 3 ställen istället för ett, så hur man än försökte få till det med trosor och byxor, så nog fasen hamnade nån kant mitt i ett sår, hur man än gjorde.

#32 Fast jag tar hellre lite krångel med byxor ett par veckor framöver (sydd precis vid byxlinningen) än ett gigantiskt ärr som riskerar att spricka upp och läka ihop fult.  Mina titthåls ärr är i alla fall minimaliska.

Dessutom innebär titthål mindre risker för komplikationer som infektioner eller blödningar.

MAn kanske kan använda kirurgtejp för att tejpa ner/upp kanterna så de håller sig borta.

Väldigt intressant artikel Själv har jag bara vart sövd en gång och det gick hur smidigt som helst. Sövdes genom sömnmedel i venflon. Minns hur narkos personen sa att de börjar spruta in medlet, tror jag hann räkna till högst tre sen sov jag! En timma senare vaknade jag ordentligt på uppvaket och kände mig på topp. Pigg som en lärka Var bara lite torr i halsen och hade lite blod i näsan från andningsslangen men annars inga men efter sövningen. Inget som helst illamående

Har en kusin som vart sövd närmare 50 gånger under sina 27 år. Senast förra måndagen (13/9) opererades hon, en 10+ timmar lång operation Inte hennes första i den kalibern, men detta var den största!