1. Sjukdom/trauma

Kallt stål i venen?

2009-02-26 02:14 #0 av: vanessa

Förmodligen är väl många förutom jag stressade när sjuksystrar sätter venkateter i en. Många gånger är det dock hjärnan som skapar skräckbilder.

En gång i månaden får jag Tysabri i venen. Borde vara van vid det vid det här laget, och har faktiskt blivit det. Jag har alltid tänkt att det är en stålnål som går in i ådran, som det klassiska uttrycket, "Kallt stål i venen sätter sprätt på benen".

Men den enda gången stål är inblandad i det hela är när de gör ett litet hål för att föra in katetern.

Bild 124.jpg

Själva katetern är i mjuk silikon, som man enkelt kan böja åt alla håll och kanter. Jag får den i armen, och kan faktiskt röra på armen och behöver inte sitta som om de satt osynligt gips på mig. För det gjorde jag tidigare. Tills Konny, visade mig det hela. Nu har han tagit fram en som alla får titta på som är nervösa, vilket faktiskt gör det hela tryggare.

Bild 127.jpg

 © Kata Larsdotter

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2009-02-26 09:50 #1 av: mongu

Ja, självklart så är det inte en nål av stål som man sätter i vener. Då skulle det va riktigt farligt att ge olika läkemedel med hjälp av den nålen.

Att man säger att man sätter nål är väl egentligen mer ett uttryck. Det man sätter in i en ven heter Venflon.

 

Ha en bra dag! Mongu.

Värkdrabbad som kämpar att bli värkmästare över min kropp. För att kunna se ljust på livet!

Anmäl
2009-02-27 19:52 #2 av: BabyDragon

Ja det tycker inte jag om heller. Vet mycket väl att det inte är en nål (har satt många själv på patienter) men det känns så sjukt starkt att den inte ska vara där så man vill bara slita ut den. Ganska lustigt att jag blev sjuksköterska som är så nålrädd :P

Anmäl
2009-03-06 06:59 #3 av: Tatsja

Jobbigt att få nålar. Jag är väldigt svårstucken och det har hänt att de provat både 7 och 8 gånger i båda armarna. Sen är jag spruträdd också. Mina armar och händer brukar vara fulla av blåmärken. Inte roligt när det är sommar. Lovar folk glor på en och undrar vad man tar.

Väl mött, Tatsja

Du tittar väl in på Fotboll iFokus?

Anmäl
2009-03-06 14:02 #4 av: Chestnut

Har nyligen fått en venkateter, garanterar att det inte kändes ett dugg! Fick den för att jag är svårstucken och sjukhuset behövde många prover. Men lite obehaglig att sova med var den allt.

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2009-03-06 14:05 #5 av: BabyDragon

#4 hur går det för dig?

Anmäl
2009-03-06 20:02 #6 av: Chestnut

#5 Orkar inte skriva, om allting så jag hänvisar till min tråd på hälsa.ifokus.... Tack för omtanken! Hoppas att du mår bra :)

Med vänliga hälsningar
Chess

Anmäl
2009-03-10 01:21 #7 av: vanessa

Jag har två krav när de ska sätta nål i mig. 1. Inte visa nålen. 2. Inte på handen. 3. Säg till när de ska sticka. 4. Inte visa nålen, överhuvudtaget. Fast nu har jag blivit så van att jag fått se den. Det var jobbigt när jag tog medicinen Avonex och var tvungen att en gång i veckan sticka mig själv i lårmuskeln med nålen. Som var gigantisk. Min man hjälpte mig, men likväl kunde jag inte undvika att se den. Så det var skönt när jag slapp den medicinen. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2009-03-10 18:40 #8 av: BabyDragon

Själv kan jag inte vända bort huvudet, och de får absolut inte säga när de ska sticka, då blir de inget bra :P Men jag är ganska stolt för jag är mycket duktig att sitta still nu efter all övning.

Anmäl
2010-04-03 00:31 #9 av: Tride

jag är vanligtvis en frisk person som sällan uppsöker vårdcentralen. För ett par år sedan hamnade jag i alla fall på sjukhus, där behandlingen inefattade venkatetrar. Det gick mycket bra, och var inte på något sätt skrämmande, knappast obehagligt. Bara ovant och lite konstigt.

Tride.

Sajtvärd på Indien.ifokus. Medarbetare på Andlig Utveckling

"Livet är inte lätt men intressant"  storafamnen

 

 

Anmäl
2010-04-03 15:32 #10 av: Halvdansken

Tänk att en sån enkel sak som att ha en kateter att visa upp, som folk kan känna på kan lugna många. Smart trick.

Jag är blodgivare och det är ju ganska rejäla nålar, så det bekymrar mig inte så mycket. Men min man (också blodgivare) har fått cancer och nu anväder de honom som nåldyna, och t.o.m han börjar tröttna nu. Så jag kan tänka mig att ni med långvariga sjukdomar kan tycka det är jobbigt. I synnerhet om man är svårstucken (det är jag).

 

Hatar cancer och älskar vårlökar.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.