Samhälle, myndigheter

<u>Tillbaka till arbetslivet</u>

2008-01-15 20:28 #0 av: vanessa

När man varit sjukskriven en längre tid och blir bättre så är det dags att ta sig ut i arbetslivet igen. Detta görs i samarbete mellan Försäkringskassan och arbetsförmedlingen. I något som kallas FAROS.

Nu har jag tagit första steget tillbaka till arbetslivet. Det steget börjar med en startgrupp på arbetsförmedlingen.

FAROS står för Förnyad, ArbetsRehabilitering, Organisation, Samordning.

Detta är ett samarbete mellan Försäkringskassa och arbetsförmedling där två stora myndighetsgrupper börjat samarbeta. Något som startade 2003. Vilket de inte gjorde tidigare och det satte krokben på de som ville ta sig från sjukskrivning till arbete. Men nu kanske det finns hopp :-).

Detta görs under 1 års tid. Senare får jag nog reda på vad som händer om jag inte lyckas med deadline.

Steg 1. Behovsbedömning.
Försäkringskassan tar reda på om personen ifråga klarar av 10 timmars arbete i veckan. Detta genom att de gör en rehabutredning. Något som mer är ett arbete bakom ridåerna. Men de vill veta om man är mogen för att gå ut, praktisera, satsa på lönearbete framöver, hur man själv uppfattar det med mera.

2. Beredning
Här börjar arbetet med dessa två myndigheter, tillsammans med oss.

3. Behovsanalys
Detta läggs 1-4 veckors arbete på, där startgruppen är en del av arbetet. Lite som att startskott avfyrats.

4. Introduktion och prövning
Här lägger man ner 3 månaders tid. En handlingsplan görs, man söker jobben, får praktik, börjar rehabiliteringen. När 3 månader gått så utvärderas det hela.

5. Aktiv rehabilitering
Under 9 månader ska man förhoppningsvis arbetsträna.

6. Avslut
I detta skede ska man ha förhoppningsvis ha ett arbete eller börjat utbilda sig. Utbildning sker inte under denna flagga. Är det så att det inte fungerade och man blev sämre, så åter går man till Försäkringskassans regi. 

Dag 1.
Dagen fylldes av information, på en bra nivå.

Detta var dagens punkter.
* Introduktion
*Presentation av varandra, för varandra.
* Förväntningar, frågor
* Faros till och med arbetsträning

Dag 2
Resten av Faros.
www.ams.se
Arbetsmarknad/utbildning
Deras tjänsteutbud

Dag 3
Försäkringskassans ersättningar med mera.
Förväntingar, konkreta planer
Avslutning, fortsättning, utvärdering

Fortsätter med detta i morgon när jag kommit hem.

Av: vanessa

Datum för publicering

  • 2008-01-15

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-01-15 23:10 #1 av: vanessa

Nu har jag börjat smälta en del av det som sades. Och då kickar stressen igång. Två saker kändes jobbiga. Dels att det handlar om ett års tid. Har man varit sjukskriven bra mycket längre än så, känns det som om det stressas på. Som de sa, behandlingsanalys 1-4 veckor, introduktion 3 månader. Så lång kom tidspratet idag. Inombords så undrar jag vad händer om jag inte klara denna tid?

Sedan så till meriter/cv. De kräver betyg på allt som man skrivit upp. Betygen måste gå 10 år tillbaka, allt från jobb, skola, andra utbildningar med mera. Om inte betygen finns, så får de inte skrivas upp på meriter/cv. Och då kan inte arbetsförmedlingen hjälpa en att söka jobben som faktiskt passar om man inte har betygen som styrker det hela.

Själv har jag aldrig visat upp betygen när jag sökt jobb, och som copywriter så är det man visar upp ens portfolio. Så hemläxan var att ta fram alla betyg. Okej, jag som är en slarvig person och som dessutom aldrig visat betyg blev oerhört stressad av detta. River i lådor och papper som en fullkomligt sönderstressad individ. Och då inser jag att stressen för detta, kan kasta mig in i ett skov. Och vad händer då?

Har hittat en del betyg, men inte alla. Herre Gud, det är 10 år av mitt liv.

Usch. /Vanessa 

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-01-16 20:19 #2 av: vanessa

Idag så var jag på dag två på startgruppen. Många funderingar hade uppstått under kvällen och natten för en del av oss. Vi frågade och fick svar. Så skönt när man bemöttes med inställningen att det inte finns några dumma frågor.

Vi gick vidare med resten av vad Faros som inte hans med under gårdagen. Gick igenom
hur de kan hjälpa oss och hur vi kan hjälpa oss själva.

Om man som jag har en dokumenterad sjukdom får man högkostnadsskydd. Vilket innebär att arbetsgivaren under några år slipper betala för dagarna man är sjuk. Snacka om fördel när man söker jobb :-).

Sedan finns det lönebidrag. Vilket innebär att de går in med bidrag för arbetsgivare som anställer en. Innebär bland annat anpassad arbetsplats med allt från stolar, hjälpmedel till om man behöver vilopauser under jobbtiden.

Utbildningar var en svårare nöt för mig att förstå. Men de kan gå in med kortare inriktae utbildningar om arbetsgivaren kräver det. Då måste arbetsgivaren skriva under papper om att de anställer en efter det. Det finns arbetsmarknadsutbildningar som är inriktade på de yrken som är en bristvara i samhället.

Slutligen, blir  man erbjuden ett jobb så är man skyldig att ta det jobbet.

Det var mycket information för en spänd skalle att ta in. Men rent generellt så känns det som en möjlighet. Här kan man prova jobb som man kanske aldrig skulle få prova annars. Som kanske visar sig vara det som fungerar för en, eller funkar det inte så lär man sig vad man inte klarar. Det blir som en omstart i livet. Spännande.  /Vanessa - på väg tillbaka

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-01-18 02:57 #3 av: Snusan

Jag ska börja med Faros , har ett möte senare i dag Generad med en handläggare på f-kassan. Fick se här att du skrivit och det känns bra att det finns någon som har börjat med detta. Jag har fått information via telefon men fattade inte så mycket av det . Hoppas bara att det blir bra eftersom jag fick säga upp mig vid årskiftet eftersom jag inte orkade inom vården längre . Känner en väldig oro inför det här. Ska bli spännande att följa fortsättningen på din berättelse.

MVH/Suzan

Anmäl
2008-01-18 06:15 #4 av: vanessa

I morgon när jag inte kan vara där så är det FK som pratar.

När man pratar med folk så blir det lätt att efter en stund höra bla, bla, bla. Så därför kände jag att det var viktigt att inkludera er på min resa.

Känner också oro, samtidigt förväntning. Samt stress.

Du ligger nog nu på detta stadie:

1. Behovsbedömning.
2. Beredning

Den personen du pratar med kommer att vilja veta hur du mår, att du tror att du klarar detta, med mera. Sedan får du papper att skriva under. Mer papper kommer att skickas till dig också. Det är för att du måste godkänna att FK och AF samarbetar, att de får dela på information.

Så steg 1 försöker de informera sig om du klarar av 10 timmars arbete i veckan. Detta genom att de gör denna rehabutredning.

Berätta gärna hur det gått på mötet, när du rensat hjärnan och landat. Hoppas att din handläggare är bra. Lycka till.

Nu kan du prova saker du tidigare kanske drömt om, men inte kunnat göra. Så se detta som en underbar chans. Det gör jag trots min oro och stress :-). /Vanessa.

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-01-19 20:30 #5 av: Eva51

Hej!!

Jag började också i sån där grupp  den 15/1 i år. Jag visst einte att den kallades för Faros utan dom kallar den coachgrupp. När jag började den så har min sjukpeng gått över till rehabpeng och sån får man i 365 dagar och jag har redan använt 140.  Vad jag har förstått så ska jag hjälpa mig själv till att hitta en arbetsplats där jag kan arbetsträna och se hur många % jag kan jobba. Blir det bara 75% av 100% av medicinska skäl så får jag bidrag resten. Men arbetsträningen brukar inte leda till något jobb, enligt Af. Jag kan inte gå tillbaka till mitt yrke. Så eftersom jag har rehabpeng så är min sjukskrivning bruten från och med den15/1 och när rehabpengarna är slut så hamnar jag i arbetslösheten.  Jag har kvar min anställning inomkommunen än så länge. Men antingen så får jag gå tillbaka eller så får jag säga upp mig. Det är ju utrett att jag inte kan gå tillbaka.

Anmäl
2008-01-19 21:19 #6 av: vanessa

Hej, Eva.
Om du först idag, 104 dagar efter att rehabpengarna börjat i en sådant program så har FK/AF gjort fel. Dag 1 i denna FAROS börjar när FK och AF haft möte och informerat sig och dig om vad som gäller. 2. Beredning. Så det låter inte sannolikt att du fått gå denna väg. Dag 1 börjar året för dig. Har de inte gett dig informationen innan, så kan de inte dra av de 104 dagarna. Men det är Försäkringskassan i samarbete med Arbetsfömedling som gör detta. Inte en av myndigheterna.

Sedan att arbetsförmedlingen, AF, säger att det inte leder till jobb är väldigt oproffessionelt och okunnigt av dem. De ska också hjälpa dig att hitta plats att arbetsträna på om du behöver hjälp med det. Sedan är det bra om du gör ditt bästa att söka plats att träna på.

Arbetsgivarna har jordens chans med dig. Det behöver inte betala ett öre och får in en person gratis. Sedan kanske du inte kan ta den första platsen du tränar på för att det inte passar dig och din hälsa. Då hittar du och AF ett annat jobb. För nu är det mer ett sniffande runt på framtiden.

Fortsätter i ett nytt inlägg här, för annars blir detta som en lång roman. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-01-19 21:37 #7 av: vanessa

Okej, du har jobbat på kommunen. Kan inte göra det längre.

Nu finns det några saker du kan fundera på. Vad du har för utbildning. Vad du jobbat med genom tiderna så att säga, allt från sommarjobb till detta. Vilka intressen du har, vad gör du på fritiden som värmer din själ. Kanske det är att måla, spela musik, träna, och du har jobbat med att stå i en affär, svarat i telefon i en reception. Skriv ner allt, bolla med tankarna.

Själv så är jag reklamskribent, jag jobbar med evenemangssäkerhet. Älskar djur, inredning, med mera. Första tanken jag hade på träning var att stå i en zoo-affär. Nu funderar jag på om ska söka praktik på djursjukhus. Har noll papperskunskap på det, men en massa djurkunskap. Så det är två saker jag kommer att söka. Sedan blir det självklart andra saker också.

Så bolla med idéerna. Uteslut inget, allt du skriever ner är bra. Sedan kan du låta det hela vila i några timmar. Nu kan du börja fundera lite mer kritiskt, har du intresset? Någon kunskap? Sök, sök, sök. Se inte gränser utan möjligheterna.

När du fått din praktikplats, kan du börja fundera på vad du vill göra i livet. Börja bara inte med att sätta upp hinder, lyssna inte på AF:s negativa inställning, satsa framåt. För det finns en plats i världen för dig. Det vet jag. /Vanessa 

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-01-19 21:40 #8 av: vanessa

Fler bidrag. Har glömt att skriva att det även finns något som heter Nystartsjobb, vilket innebär att arbetsgivaren som anställer dig får avdrag på arbetsgivaravgifter och sånt. Så alla bidrag i kombination tycker jag borde ge oss alla en bra chans att ta oss ut. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-01-19 23:08 #9 av: Eva51

Det där med rehabpengar skev jag nog så att du missförstod.   Jag har redan använt 140 dagar i ett annat projekt. Det projektet gick jag 2006 och där ingick arbetsträning. Men tyvärr så ställde den arbetsplatesen för stora krav. Såg mig som en i personalen och gratis arbetskraft. och eftersom jag inte kan sätta gränser så gick det utför igen. 

Anmäl
2008-01-20 03:41 #10 av: vanessa

Då förstår jag :-). Men det är inte kört ännu. Och nästa gång du kommer ut, så får du se till att arbetsförmedlingen informerar bättre och gör flera besök och pratar med dig och dem.

Gillade du jobbet annars? /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-01-23 00:43 #11 av: Snusan

Nu har jag varit och träffat min handläggare på f-kassan. Och hon ska ta kontakt med AF och sen ska vi träffas och diskutera hur det ska bli. För mig gäller 50% eftersom jag har sjukersättning resten sen flera år. Jag har skrivit ner lite tankar om vad jag kan tänka mig att testa och även jag är inne på att prakitsera på en djurklinik eftersom jag har en del erfarenhet av djur (uppfödare) och sen har jag även funderat på om jag kanske skulle studera vidare . Vi får väl se hur det blir. Känner mig i alla fall lugnare sen jag fått mer information om FAROS.

MVH/Suzan

 

Anmäl
2008-01-23 01:22 #12 av: vanessa

Men vad bra, det är lättare när man får information. För mig blev det lite mycket på en gång, men nu när jag landat så känns det bra, riktigt bra.

Bra att de ska ta kontakten med AF, och se om du kan få stöd och ordning på det hela. Som jag ser det med att vara på klinik, så kan det gälla allt från att svara i telefon till att hålla djuret och det är oroligt med mera. Vi får se :-). Men fick lite mer tips idag när jag fick min månadsdos med medicin på sjukhuset. Hon som låg i sängen bredvid mig har liknande yrke som jag, men med lite annan vinkling. Bara att få nya vinklingar känns bra också.

Håller tummarna, och du är som sagt välkommen när som helst att lätta ditt hjärta eller göra glädjeskutt här. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-01-23 08:24 #13 av: Alexej

Jag önskar er alla lycka till att få en bra plats i arbetslivet igen!

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2008-01-26 21:57 #14 av: Eva51

Hej Vanessa!!!    Det var inte genom af som jag arbetsträna utan något som hette Personal Partner, en tjänst som min arbetsgivare hade köpt.    Ja jag trivdes med det jobbet men tror inte det hade funkat i längden. Ska inte ha så många folk runt om kring mig verkar det som.  Jag tycker ju jättemycket om böcker så varför inte något med böcker.    Har frågat dom på af om dom tar hänsyn till min bakgrund sen när jag blir arbetslös  och tydligen så får jag en rehabhandledare.       Vi har 2 arbetsförmedlare som håller i detta projekt.  Den ena är i 50-55 årsåldern och ger en lite dåliga vibbar tyvärr och det är fler som känner så.   Tycker att hon pratar som om vi gick i småskolan.   Men det kanske blir bättre  fär ge det lite tid. Har ju bara gått ett par veckor.   Kram Eva

Anmäl
2008-01-31 23:21 #15 av: vanessa

I går var jag på arbetsförmedlingen och träffade min underbara arbetsförmedlare. Tänk att kunna säga sånt om någon"myndighetsperson", men det stämmer. Hon är varm och öppen. Tänker på mina problem i första hand och så vidare.

Så träffen var för att hon var oroad över att jag skulle kasta mig ut i reklam- och skrivvärlden igen. Hon ville inte att jag skulle stupa på en gång, för hon vet att jag inte har en stoppknapp. Sa då till henne att jag redan tänk på det och kommer att välja ett träningsjobb som inte har något med skrivande att göra. Glädjen i hennes ansikte gick inte att ta fel på. Hon såg lättad ut.

Hoppas på två ställen. En djuraffär som jag hjälpt då och då när det handlar om hemlösa katter, och rehabiliteringsstället som jag trivdes så bra på.

Har tackat nej till ett jobb, för att det var för svårt för mig. Trodde att det gällde korrekturläsning, men de behövde egentligen en layout person eller originalare. Fast den trevliga personen skulle ha ögonen öppna efter andra saker som kanske passade mig. Konstigt när man pratar med någon för första gången, och så känns det som om man är vänner sedan förr. Härligt, sådant värmer ens hjärta. "J" det är din pappa "T" jag skriver om. Gillade honom.

Imorgon ska jag ringa djuraffären, var där idag, men hon var inte där som bestämde. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-02-07 13:12 #16 av: jw67

Hej. Jag skall själv snart påbörja FAROS, och är väldigt nyfiken på hur det går för dig. Jag skall bara först kontakta mitt fackförbund, eftersom jag först måste säga upp mig på jobbet för att få ta del av projektet.

Är väldigt intresserad hur det går för dig och samtidigt få tips och även framöver kunna hjälpa andra som skall da del av FAROS.

Jag har generaliserad ångest, vilket medfört värk i leder och är halvt sjukskriven (50%), men om man skall gå med i faros är det då på heltid, hur fungerar det då?

Tack för en bra sida, hoppas på feedback.

Anmäl
2008-02-07 19:37 #17 av: vanessa

Hejsan, och välkommen hit.

Idag var jag på AF och träffade min handläggare. Pratade med djuraffären, förra veckan, och de vill ha mig där. De var lite oroade för att de har så många praktikanter och tänkte att det blir svårt att hitta saker för mig att göra. Sa att jag är väldigt självgående, och kan damma, klippa klor på djuren och göra sånt som praktikanterna troligen inte tänker på. Men sa också att de inte skulle säga ja till mig, bara för att de vet vem jag är. Men hon ville ha mig ändå. Lite kul.

I slutet av månaden ska vi träffa djuraffären. AF, djuraffären och jag. Tre kockar, och FK i bakgrunden.

Som sagt, tror att man måste vara 100% sjukskriven så vitt jag vet. Du kanske måste ha intyg från läkaren om sjukskrivning. Kolla upp det. Antar att du redan blivit inbjuden till Faros, för det låter så. Så då kanske det inte behövs. Men själva faros går ut på att det handlar om 100% utan arbete, och sedan arbeta sig uppåt på platser som förhoppningsvis passar en.

Det är bra om du är rätt drivande själv. Söker platser själv, och vågar prova något som kanske inte är din värld i vanliga fall men som intresserar dig och som kanske rent av passar dig i framtiden. För detta är jordens chans att prova nytt med skyddsnät.

Precisera gärna dina frågor så blir jag inte så luddig som jag känner mig nu :-). Så du vill hjälpa andra inom Faros. På vilket sätt då? Nyfiken som jag är. Men du behöver självklart inte svara om du inte vill. Sköt om dig. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-03-20 01:21 #18 av: vanessa

Nu har jag börjat min arbetspraktik, och jag är så lycklig. Tänk att man kan bli så glad över att få börja. För mig känns det som ett steg ut i livet igen. Där dagarna inte bara består av TV. dator, försöka formgiva hemma, med mera. Nu får jag se ansikten igen. Prata och känna mig lycklig. Få folk att le och till och med skratta ibland. Det är underbart.

Men det finns nackdelar också :-). Hur ska man hinna med Ifokus? När jag kommer hem så däckar jag. Är social med mannen, lagar mat och sedan somnar som en trött bebis. För att vakna mitt i natten. Mina tider är inte i form ännu. Men det är väl därför jag får arbetsträna.

Jobbar nu två timmar om dagen, vilket känns lite, men är samtidigt bra. För jag är ju trött när jag kommer hem. Så det är bra att trappa upp och börja lugnt.

Vill i varje fall säga att det är alldeles underbart. För jag jobbar för min skull, och behöver det för mitt välmående.

Kampen var värt det hela. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-04-03 07:46 #19 av: Ceciliaolucifer

jag har varit sjukskriven sedan 3 år tillbaka på heltid och bestämde på eget bevåg att jag ville arbetsträna. Just för att jag var trött på att vakna på mornarna och känna att allt var hopplöst.

Så jag och min arbetsgivare fick ett möte med försäkringskassan och jag skulle börja arbetsträna. Planen var på 3 månader sen skulle det förlängas. Det var allt jag fick veta, sen fick jag arbeta så få eller många timmar i veckan jag klarade av. Men jag blev använd som arbetskraft från dag 1 och sen när dem här 3 månaderna tog slut så ringer försäkringskassan och säger att jag har en ny handläggare och att jag ska börja jobba 25%. Jag frågar hur det kommer sig och varför jag inte fick reda på att man max fick arbetsträna i 3 månader men jag fick inget vettigt svar. Jag frågade henne hur dem kunde tro att en person som arbetstränade 3 tim i veckan under 3 månader skulle kunna klara att gå ut och jobba 25% efter den tiden.  Efter det samtalet så klarade jag inte av vardagen igen och min pappa fick ringa upp och prata med henne. Då sa hon att jag skulle behöva bli sjukskriven till 100% igen. MEN det är ju inte det jag vill!! Jag vill ju arbetsträna.

Så nu är jag heltidssjukskriven igen och bara står och stampar bort mitt liv..

kände att jag behövde skriva av mig- /C.

Anmäl
2008-04-03 11:47 #20 av: Simson

Vanessa:
iFokus finns kvar här ute den dagen/stunden du har tid. Det viktigaste är att du tar dig tid med familjen efter arbetsträningen. Förstår så väl att du blir utmattad av träningen. Det tar på krafterna enormt. Vi vet hur du kämpar!!!

Ceciliaolucifer:
Självklart ska du skriva av dig! FK har så mycket konstiga hyss för sig så det måste man skriva av sig för att orka med! De sänker långt fler än hjälper. Arbetsträning är en viktig språngbräda ut i livet igen så jag förstår att du vill fortsätta. Det är synd att FK inte värderar egen insats mer. Har varit i precis samma situation. Fast min handläggare var en pärla. Där var arbetsgivaren "boven" och när de pressade upp tiderna så fick jag till slut det så orimligt att jag fick gå hem istället. =(

Kram båda två för er kämpavilja!!!

Anmäl
2008-04-03 21:59 #21 av: vanessa

Ceciliaolucifer, ta upp med försäkringskassan om Faros. Du måste dock vara sjukskriven hela tiden. Så om läkaren hänger på, för de är långt ifrån omöjliga, så kan FK starta Farosprogrammet för dig. Dä blir det i din takt. Själv är jag nu uppe i två timmar om dagen, och arbetsförmedlingen vill vänta med att jag ska gå upp i tre. Fast jag känner mig reda :-), men hon vet hur ivrig jag är.

Kan du kolla det med FK och läkare? För enligt lagen ska man ha ett års arbetsräning. På tiderna man klarar, sakta trappa upp tills man når sin fullaste kapacitet. Själv siktar jag på 75%, men tror att 50% kanske är mer möjligt.

Och förresten, här kan du beklaga dig hur mycket du vill och lätta ditt hjärta.

Simson, tack för att ni står ut :-). Trivs som sagt som en fisk i vatten av att vara där. Men det blir lite pusslande med tider och så. Jag är där kl. 15-17, kommer hem, lagar mat, vilar (vilket betyder sover). Vaknar på natten och sedan kan jag inte somna om. Så då är jag vaken och vid datorn vid några timmar. Somnar igen. Sedan vaknar jag, såsar mig igenom morgonen och åker sedan till jobbet.

Redan idag har jag känt framsteg. Gick hem till mama, satt där i någon timme, har röjt en del här hemma och ska snart äta. Det som är så skönt är att jag verkligen orkar fixa direkt när jag kommer hem istället för för att falla ihop i en hög när jag öppnat dörren hem.

Så nu ska jag fixa vidare här hemma :-). /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-05-05 15:23 #22 av: vanessa

Nu har jag arbetstränat en tid, och det är väldigt speciellt. Plötsligt så har jag börjat bli människa igen. Jag vaknar och går upp, börjar göra saker som tillhör ett vanligt liv. Kanske diskar, planterar en blomma eller var nu som faller mig in. Sådant som jag inte orkade med tidigare.

Sedan går jag till jobbet och arbetar. Efter det åker jag antingen hem eller till mamma. Fixar med saker, lagar mat och är social med min man.

Inser att hela tiden när jag varit sjuk så har orken att vara social inte funnits. Han var tillsammans med en skugga av mig. Skapar leenden till honon, min mamma och bror.

Allt känns så speciellt nu. Vet att jag kan få återfall, men vet också att jag kan resa mig igen. Det är skönt att veta att den styrkan finns. Visste att jag var stark, men någonstans i bakhuvudet undrade jag nog om jag åter skulle kunna ta mig upp. Jag kunde det! /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-05-05 16:17 #23 av: Simson

Vad lycklig jag blir av att läsa ditt inlägg i #22an!! Härligt vännen!! (((kram)))

Anmäl
2008-05-06 00:06 #24 av: anebit

Härligt Vanessa att läsa att du kommit tillbaks till livet.

Kramar till dig..............

Anmäl
2008-05-06 01:56 #25 av: vanessa

Bara för det så är jag så trött idag... Fast det beror dels på att jag färgade mitt hår innan jag gick och jobbade. Sen när jag kom hem så klippte jag mig själv. Tydligen har jag gått tillbaka i tiden och hamnat i sena tonåren. Då gjorde jag alltid sånt :-).

Imorgon går jag upp till fyra timmar om dagen. Fick även min arbetspraktik förlängt så jag ska vara där en månad till. Skönt. Innan jag slutar där ska jag helst vara uppe i fem timmar om dagen.

Tack för stödet. Sånt värmer alltid. Nu ska jag skynda väldigt långsamt. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-06-23 00:53 #26 av: vanessa

Tänkte berätta lite om mitt nya liv med arbetsrehabilitering. Är fortfarande kvar på djuraffären. Trivs där, men börjar bli lite uttråkad. Behöver utmaningar, har en sådan stark vilja att utvecklas hela tiden. Så just nu är jag lite ledsen. Inte på grund av jobbet, men på min arbetsförmedlare som inte tror att jag klarar av utmaningar i livet. Hon känner verkligen inte mig.

Sedan så sa hon dessutom att hon inte trodde att jag kunde jobba mer än 20 timmar i veckan för att det tagit mig sådan tid att gå upp i tid. Men det var ju hon som ville att jag skulle ta det lugnt.

Nu är jag stött, och sur. Visserligen kanske jag inte kommer upp i mer tid än så, men vill inte att hon ska hålla ner mig. Gillar inte det.

Så jag är lite nere. Men kan i varje fall säga stolt att jag är upp i 16 timmar i veckan nu. Jobbar 4 timmar i fyra dagar, och har därför en dag ledig. Skönt. /Vanessa 

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-06-27 14:26 #27 av: medde

Jag tycker du ska vara stolt över det gjort. Du har gjort mycket på denna korta tid. Jag blir så stolt av att läsa om din kamp tillbaka!

Stå på dig vännen, du gör mirakel i mina ögon.

♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥ 



Anmäl
2008-06-27 19:56 #28 av: vanessa

Tack, Medde. Jag är stolt över det jag gjort "so far". Men väldigt, väldigt ledsen över arbetsförmedlaren. Känner att hon tidigare peppat och trott på mig, nu sänker mig istället. Där man inte ska sikta mot stjärnorna, utan mot trädets rötter.

Men jag hade aldrig kommit dit jag kom, utan att sikta högt. Jag utbildade mig till copywriter, trots att kuratorn sa att jag skulle bli socialfall. Jag har jobbat som copywriter, lyckats och trivts med det. Sedan att jag blev sjuk, är en helt annan sak.

Så nu ska jag skriva ner 8 drömyrken, och det ska vara enligt dem "normala" yrken. Då är det inte mina drömmar så jag gör som jag brukar. Nämligen det jag tror och brinner för.

Men ledsamt är det, nästan som att vara tillbaka i grundskolan. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-07-01 21:00 #29 av: vanessa

Och nu är det buss strejk, så nu kan jag inte åka till arbetsrehab och jobba. På ett sätt är det skönt, för jag behöver lite ledigt. Kanske slipper jag jobba in en dag för jag ska ju till Skåne i övermorgon.

Gjorde tester hos arbetsförmedlingens psykolog. I en massa dagar. De ville komma underfund med vad jag passar till, som inte har med det jag gjort tidigare. För de tror inte att jag klarar det. Men alla testerna visade att det jag är utbildad till och jobbade med är det som passar mig. De kan inte ens komma på alternativ. Känns skönt för mig, för jag lever för det jag gör, nämligen skribent. Så allt jag kan säga till dem är "Jag sa ju det". /Vanessa 

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-07-15 15:32 #30 av: sorgsen

jag är rädd för att våga försöka jobba igen :(

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.