1. Sjukdom/trauma

<u>Brevet som krossade mig</u>

2007-12-14 04:39 #0 av: vanessa

En dag trillade ett brev ner hos mig, från Försäkringskassan. Då jag var på gott humör så kände jag inte den vanliga stressen av öppna det. Vad jag inte visste var att det brevet skulle förändra mitt liv. Om de fick som de ville.

I brevet stod det att jag skulle gå ner på sjukersättning, och att Försäkringskassans läkare ansåg att jag inte  skulle kunna jobba alls under 2 års tid. Vilket chockade mig. Höll precis på att gå igenom 10 veckors rehabilitering, kände mig stark på alla sätt.

Målet jag haft ända sedan dag ett av MS-livet var att gå tillbaka till arbete. Något min läkare också räknat med och skrivit intyg om det. Plötsligt så ansåg en person jag aldrig träffat att det inte skulle ske, och mina ben sparkades undan med värre kraft än diagnosen.

 

Lite av alla papper som handlar om detta ärende. Min katt Tilda anser att de ska användas som sittplats. Varför inte?
Lite av alla papper som handlar om detta ärende. Min katt Tilda anser att de ska användas som sittplats. Varför inte?

 

Ser ni inte mig?
Fyllde i en massa papper Försäkringskassan ville ha ifyllda och skickade dem med visst hopp. För visst skulle de se av det jag skrev att jag inte skulle gå ner på sjukersättning utan börja med arbetsrehabilitering. Trodde jag. Skickade nytt intyg från min läkare som inte förstod vad de tänkte på. Återigen så nonchalerade de mig. Men skam den som ger sig.

Hjälpen kom
Satt ledsen med stora klumpar i bröstet och hela världen på mina axlar. Då kom min mamma ihåg ett samtal hon haft med en som är reumatiker som hade en vän som råkat ut för liknande. Så började telefonkedjan.

Jag fick veta att man kan komma in på mötet när de ska besluta ens liv. Så jag ringde och bokade tid för det. Möttes av suckande i telefonen från min handläggare, men han kunde inte säga nej.

Men du ser ju frisk ut!
Dagen "framtid" kom, och jag åkte i god tid dit, ville inte att det skulle missas på något sätt. De ropade in mig, och jag klev in i ett stort konferensrum med ett gäng människor runt ett avlångt bord. Kom in kvittrande som jag brukar göra och möts av orden "Men du ser ju frisk ut". Undrade inombords om de trodde att jag skulle komma i en kista, för det ska väl ändå inte spela någon roll hur jag ser ut, utan vad jag vill.

Där fick jag förklara vad jag ville, planerade samt vad läkaren tyckte. Och de hade inte fått läkarens intyg som jag postat till min handläggare. Som tur var hade jag koperat det, så jag delade ut det glatt till alla där. En man satt med huvudet ner och skruvade på sig. Vet inte om det var deras läkare eller handläggaren. Sedan fick jag lämna mötet.

Väntade på beslutet, och väntade, väntade och så vidare. Har fortfarande inte fått beslutet, trots att detta möte var i juli. Och nu är det trots allt december. Har nu fått en ny handläggare och fått veta muntligt att han hade brutit mot lagar som de har, när han försökt sänka mig till sjukersättning och hoppat över flera steg i något som de kallar för FAROS. Därför har jag inte fått beslutet för de vill inte erkänna sina misstag. Däremot fick jag veta att direkt efter att jag varit på mötet så kröp saningen fram och några fick på näsan. Förmodligen handläggaren och FK läkaren. Vilket jag inte sörjer.

Snart ska jag ut  igen
Idag har jag ny styrka och ska börja med arbetsrehabilitering. Det känns som en vinst för mig att jag inte knäcktes, inte gav upp och kämpade tills jag fick rätt. För hade jag varit hemma i två år, så hade jag aldrig gått tillbaka till arbetslivet igen, och gett upp mentalt. Och nu är jag redo för arbetslivet igen. Troligen inte 100%, men alla % ovanför noll känns som en vinst för mig. Personligen.

Relaterade länkar

Av: vanessa

Datum för publicering

  • 2007-12-14

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2007-12-14 05:49 #1 av: Faxlin

Jag förstår så väl att du blev sänkt av det brevet och det bemötandet också. Det är djupt tragiskt vilken makt försäkringskassan har över oss som är sjuka. Och vad de kan ställa till det för oss.

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2007-12-14 07:12 #2 av: [SvenA]

Jag är inte ett dugg förvånad sådant händer dagligen de lever inte i verkligheten . Det är bara se på att jag inte får ha min ledsagare med på  färdtjänstresan men jag får ha nedpassagerare med mig till extra kostnad.

Anmäl
2007-12-14 09:10 #3 av: storAnnette

Ja,tyvärr får man se en annan verkliget när man får in sjukdom/funktionshinder i familjen.Både FK och kommunens LSS-handläggare saknar alltför ofta både kompetens (tycker jag iom att de ställer fel sorts frågor,drar konstiga felaktiga slutsatser mm mm) och inlevelseförmåga.

Bra att du orkade stå på dig!Man måste vara frisk (antar det menas stark) för att orka vara sjuk,det är dagsens sanning.

SvenA,du får stöta på färdtjänsthandläggaren igen.Och/eller överklaga beslutet.

Anmäl
2007-12-14 09:20 #4 av: Alexej

Det är bedrövligt hur hjälplös och liten en människa kan vara inför myndigheter.

Positiv är att det finns föreningar och forum som kan stötta och ge ny kraft och information.

Alla katter har rätt att leva! Döda problemet inte katten....Besök oss gärna på Hittekatter.ifokus och på Djurskydd.ifokus

Anmäl
2007-12-14 09:23 #5 av: Asa-N

Det är väl försäkringskassan i ett nötskal....... bedrövliga....

Anmäl
2007-12-14 16:11 #6 av: Hoppfull

Super!!! Gud så kul att höra! Vilken evig lycka att du orkade dig igenom detta vilket ju bevisligen förändrade din situation!! BRAVO!!!

Anmäl
2007-12-14 17:45 #7 av: Hawknestgrove

Ja, och utan att blanda in politik för mycket, det har blivit ännu värre nu!

The Owls are not what they seem

de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....

 

Anmäl
2007-12-15 02:25 #8 av: vanessa

Nu har regeringen sagt åt AMS att köpa platser hos idella organisationer, för att ge platser för de som är förtidspensionerade och vill komma ut igen. Så det kanske finns hopp. Både för idella organisationer och de som vill tillbaka.

Det som de bröt mot var att de finns sju steg som ska man ska igenom innan man övergår till ersättning/förtidspension. Och de skippade några av de viktigaste, arbetsrehabilitering.

Tror att detta händer varje dag, över hela landet. För folk ger upp och vet inte vad de har för rättigheter. Som att de kan vara med på mötet och presentera sig. Det var en nyhet för mig, och väldigt bra att veta om.

Kan säga att jag håller på med diskreta segerdanser. För det kommer att bli fler gupp på vägen, det hör till. Så jag dansar bara lite. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2007-12-24 13:55 #9 av: april4

Så otroligt starkt gjort vanessa. Man läser med glädje dina rader om hur du knäppte dom på näsan. Stor eloge till dig.

Håller med #2, dom lever inte i verkligheten, dessa paragrafryttare.

Anmäl
2008-02-19 12:19 #10 av: solweig

jag har jobbat på försäkringskassan. så jag vet att en del handläggare gör nästan allt för att jävlas med folk. men det finns handläggare som är jättebra. det gäller bara att få en sån. bra vanessa, att du inte gav upp.

Anmäl
2008-03-04 23:36 #11 av: Hennum

måste varit tufft, men härligt att du stod upp och fick dem att inse att dom varit helknäppa... heja vanessa :D

Anmäl
2008-03-05 16:11 #12 av: vanessa

Tack för hejaropet. Det behöver jag nu som på tisdag ska börja med arbetsrehabiliteringen. Håll tummarna för mig. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-03-05 19:09 #13 av: Simson

Hej heja heja!! Vad roligt att få arbetsträna!! Lycka till!!!

Anmäl
2008-03-06 02:07 #14 av: vanessa

Tack, första två månaderna ska jag arbetsträna på en djuraffär. Får se  om jag klarar det. Tack för peppandet, det behöver jag just nu. Kram. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.