2. Autoimmun

<u>Dags för rehabilitering</u>

2007-10-15 19:59 #0 av: vanessa

Har man en sjukdom eller skada, så rekommenderas rehabilitering. Så även för mig. Min läkare gav mig en remiss till Rehab station som ligger i Frösundavik. Ett av de bästa ställena enligt utsago. Det kändes konstigt, för det var en bekräftelse på att jag är sjuk. Jag, sjuk? Skulle inte tro det.

Som en igelkott
Träffade Annika som var ansvarig för rehabilitering när det gäller MS. Förklarade för henne att jag kände mig som en igelkott, med taggarna utåt. Så jag bad henne att ha tålamod med mig då jag ännu inte erkänt för mig själv att jag är sjuk.  

Tankegången på rehab station
Fick snabbt förstå att jag inte var en patient där, som på ett sjukhus. På rehab har jag en massa konsulter runt mig. Där de jobbar i ett team där jag står i centrum. Gillade den tankegången, det kändes redan så när jag klev innanför dörrarna, även om taggarna stack utåt. Redan i receptionen svepte deras glädje och stöd in mig. Allt i huset kändes positivt och samtidigt annorlunda. På ett speciellt sätt.

Jag är styrande
Allt startade med att de satte sig ner med mig och frågade vad jag själv ville ha ut av allt. Kondition, styrka, psyke, handterapi då min finmotorik blivit sämre. Och så sa de att jag behövde lära mig att slappna av. Okej, tyckte jag motvilligt. Känd för att aldrig slappna av när ögonen är öppna. Så det blev avslappningsövningar och Qi Gong. De föreslog att jag skulle prova work out också. Så då var grundplanen utstakad.

Ett av många vackra träd som finns i Försundavik och Hagaparken. Denna är böjd ner i vattnet, och förtsätter att leva. Så känner jag mig också. Böjd men levande.
Ett av många vackra träd som finns i Försundavik och Hagaparken. Denna är böjd ner i vattnet, och förtsätter att leva. Så känner jag mig också. Böjd men levande.


Start på planen
Det första jag gjorde i konditionsväg var att med sjukgymnasten gå på promenad i de vackra omgivningarna. Vi skulle gå i relativt hög takt. Först tog Margareta min puls i viloläge. Sedan ut. Tyckte själv att det gick bra, tills hon tog min slutpuls. Det var skrämmande resultat. Mer som om jag hade sprungit marathon. Att min kondition var så dålig, överraskade mig. Och satte igång tävlingskänslan i mig. Och det ledde till min fortsättning på rehab med taggarna nedfällda.

© Kata Larsdotter

Länk till rehab nedan

Av: vanessa

Datum för publicering

  • 2007-10-15

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2007-11-25 04:11 #1 av: vanessa

Tänkte nu ta upp denna artikel, samtidigt som jag vill påminna er om att läsa artiklarna som ligger här. De finns dels i mitten av sidan när man kommer in. Sedan kan man även läsa artiklarna genom att klicka på "Artiklar" i mitten till vänster. Sedan på forum om man vill läsa vad som pågår på forumet. Inkorgen där ni får pm heter inkorg, och ligger till höger om artikelkategorin.´

Nu håller jag på med nästa artikel som handlar om min nya medicin jag får. Som endast 15.000 i hela världen tar. Fast det ökar konstant.

Vill ni bidra med en artikel kontakta mig eller Medde. /Vanessa  

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2007-12-09 07:18 #2 av: Faxlin

Mycket bra artikel. Det där med att erkänna för sig själv att man är sjuk är svårt.

Mvh Åsa

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2007-12-09 13:58 #3 av: storAnnette

#2 Ja,att acceptera är svårt och ändå själva grunden för att kunna ta emot den hjälp som finns!Att förneka mår ingen bra av,varken som sjuk eller som anhörig/närstående.

Sinnesrobönen passar även här:

Gud,ge mig kraft att acceptera det jag inte kan förändra,mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. 

Anmäl
2007-12-09 15:24 #4 av: vanessa

Den sinnesrobönen är väldigt bra, tack för den. Lever till stor del efter den ovetandes. Men nu vet jag. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2007-12-09 15:38 #5 av: Faxlin

#3: Mycket klokt. Om man dessutom lärde sig att följa den vore det ännu klokare :-)

Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

Anmäl
2007-12-09 17:21 #6 av: storAnnette

Det går bättre och bättre dag för dag....och det är sant.

Man brukar märka om man är på fel spår,det är såna gånger när det känns som värst (t ex när man egentligen skulle behöva klona sig och vara på tre ställen och göra tre olika saker samtidigt).

Om man då kan stilla sig en stund och tänka på - vad kan jag göra/ändra och vad kan jag inte göra/ändra...det kommer alltid nån form av svar då och det brukar kännas lättare.Övning ger färdighet i detta fall! 

KAN jag vara på tre olika ställen samtidigt?KAN jag göra tre olika saker samtidigt?När man vet det då får man gå vidare med vad som är mest viktigt och göra det först,resten gör man sen eller inte alls.

Själv gläds jag ofta åt att ha fått denna insikt,den fick jag under en "anhörigvecka" då en beroende släkting var på behandlingshem (12-stegsprogrammet). 

Anmäl
2007-12-09 21:21 #7 av: Simson

Annette: Jag har haft sinnesrobönen i plånkan i många år nu. Även vid sängen har jag den uppsatt. Fick den när jag gick "vuxna barn" på Alanon. Underbart ställe.

Brukar läsa den vid sänggång när alla tankar börja snurra i huvudet och kräva plats istället för sömnen. Brukar lugna en del. Brukar se enklare.

Finns en variant på den också:
(tydligen har jag varit rädd om den och lagt den på ett ställe där den ej skall komma bort...vart vet jag ej...skall leta visare)

Anmäl
2007-12-10 01:01 #8 av: vanessa

Aha, Simson, då har du lagt den på ett smart ställe. Så smart så att du själv inte hittar den. Jag brukar vara fenomenal på det. Alla mina saker borde ha GPS på sig så jag kunde spåra dem :-).

Anette, det är så sant. Man måste inse vad man kan göra och vad som inte är möjligt. En av sakerna jag lärde mig på rehab var att prioritera. Då är det kanske bättre att skippa ardennerdammtussarna om man vill göra något som berikar en istället.  Och så vidare. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-02-28 02:33 #9 av: vanessa

Puttar upp denna för FerretCrew, som kan läsa detta. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-02-28 22:37 #10 av: FerretCrow

#9 tack tack vanessa en otrolig berättelse=) vad heter artikeln med medicinen som du nämer i inlägg #1 ?

Sajtvärd för Worldofwarcraft.ifokus

Anmäl
2008-02-29 00:27 #11 av: vanessa
Här hittar du artikeln. Den heter Tysabri, medicin som hjälper. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl
2008-02-29 02:42 #12 av: FerretCrow

tack tack

Sajtvärd för Worldofwarcraft.ifokus

Anmäl
2008-03-14 13:31 #13 av: Stravaganza

Jag känner en person som ska gå på rehabilitering om några dagar.

I flera veckor! Ledsen

Anmäl
2008-03-15 02:01 #14 av: vanessa

Underbart, var själv där i 10 veckor. Var ska de på rehabilitering? /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.