Puttar upp detta som beskriver krigets arena som MS trots allt är. Med saker jag lärde mig av min rehabläkare Richard Levy. /Vanessa

Ibland känner jag mej som en bluff når jag läser om er andras problem……. Jag e bara skadad rent fysiskt och av utomståend orsaker…. Trots min kroniska värk kan jag aldrig föreställa mej vad ni som har MS går igenom… ibland när jag läser om hur ni andra har det så skäms jag nästa, jag har ju "bara ont"…… Vet att jag faktisktt tänker på er här varje dag!!!

Var rädda om er!!

Kram/Ingo

#2 Du känner dig som en bluff???? Du behövs här inne till 100% Det är människor som ni alla här inne som gör livet värt att leva. Jag som inte har något handikapp som inte skall vara här, och det är jag som ska känna mig som en bluff inte du Wassago! Men vill ändå säga att jag hyser en så enorm respekt för er alla här, samt att jag har lärt mig så mycket om livet och dess outgrundliga vägar det kan ta genom att vara här hos er.

Vad jag kan säga om mig är att jag inte har några handikapp. Men har en väldigt ledsen själ. Min syster som en gång var min stora hjälte då vi växte upp. Jag älskade henne ja till och med dyrkade marken hon gick på(mammas ord) Har en hjärnskada numera som hon fått i vuxen ålder. Där har det varit mycket rent kaos. Hon har haft en godman som som trodde hon var gud själv och det vart många fighter ända till svea hovrätt med henne. Sedan bor hon på ett gruppboende som är som jag ser det en förvaring av människor. Men detta kommer jag och Vanessa att skriva om, vid senare tillfälle. Sedan har jag en mycket elak skillsmässa bakom mig. Men den gjorde att jag vart stark som en tiger i slutänden.

Så det är ni här på sajten som är dom verkligt fina människor som finns här på jorden. Många gånger har jag bara läst era inlägg och varit på andra sidan skärman på datan och gråtit över era enorma krafter ni har. Jag hyser så mycket respekt för er, om ni bara visste. Man säger att man ska leta efter guldkorn i livet. Jag har hittat dom. Ni alla här är dessa guldkorn.

Medde du själv tillhör väl också guldkornen

#2 att leva med ständug värk  är inte bara det är minst lika mycket som andra krämpor och dina inlägg är alltid kul att läsa så du förgyller tillvaron här

Medde, Wassago och ALLA här inne: Det är denna grupp som gör det värt att fortsätta en dag till! Alla här inne är guldkorn! På ett eller annat sätt så får ni mig att fortsätta en dag till. Utan er alla och ert stöd skulle datorn bara vara en plåtsak som katterna gillar att ligga på för att den är varm! Så förminska inte er själva för hos mig är ni alla stooora människor med enorma hjärtan som rymmer så mycket samt även mig. För jag räknar kallt med att vara er vän länge till! Och jag hoppas ni vill vara min vän länge till! Kram och puss på er alla!!

#5 Varje gång jag läser dina inlägg blir jag rörd av dig. Du är helt underbar Simson. Du har även en liten tjej här hemma som bara älskar Simson! hennes bästa kompis på nätet! Så det så!!

Men håller med Simson här inne finns "Mina guldkorn" törs inte säga namn med risk att glömma någon, och det vill jag inte. Men denna sida fyller en viktigt funktion för mig. Då jag känner mig ledsen och nedstämd, då går jag in här och bara tar in den enorma styrka ni har här inne.Det behöver jag verkligen ta in av er ibland. Som nu när det är tungt då min mamma är på sjukhus och tösa har det jobbigt i skolan.

Tack snälla medde! Du skall veta att det finns de som inte håller med dig. Jag har just blivit hotad om jag visar mig på stan! Suck!

det var väldigt intressant läsning, vanessa. känner mej oxå lite som en bluff när jag är här (vilket är sällan iofs^^ ) men här finns så mycket fantastiska människor som det är inspirerande att "lyssna" på. och här kan man få riktig förståelse. :)

#7 Va??!! Var bor du? Jag kommer och vaktar din port! Skämt o sido detta gör mig väldigt ledsen att höra. Men jisses du är så mycket bättre än dom. Det vet jag även om jag inte "känner "dig på det sättet. Men dessa saker du gjort och sagt finns det ett enormt hjärta, så JAG vet ! För mig är du enorm med ett stort hjärta. Så hoppas att du inte bryr dig om dom, och inte går ner på deras låga nivå dom är på. Du står så högt över dom!

Tack allesamaans för era fina ord, dom värmer så gott. Men vad är det för människor du har omkring dej Simson?? Hämtar snart ner dej till Borås så jag kan hålla alla dumma typer ifrån dej!! Du förtjänar inte sånt där!!!!!!

Kram till er allesammans!!

Måste ju visa upp min nyaste lilla sötnos Lucifer!! En alldeles underbar liten varelse, han är en Skogskobra, och blir ca 2.5-3.0 meter fullvuxen, men nu e han bara en liten plutt på 45-50 cm, men myckett nyfiken av sej, häromdagen stod han bredvid ddatorn på bordet med sin lilla tumnagelstora sköld uppe å tittade fachinerat på mej när jag satt å laddade upp bilder i nästan en timma, han blev nästan lite väl närrgången när han skulle ringlaa upp på handen på husse… men dett vville inte husse, för även om han inte visar någon aggressivitet nu så kan det vända fort å trots sin litenhet är han ack så dödlig!!

Väl mött/I.

Vad synd att så många känner sig som "bluffar". Hade jag velat ha en sagjt med endast de som har MS så hade jag döpt den till MS.Ifokus, men jag känner att det är så många som behöver stöd, sällskap, hjälp, skratt och så vidare.

Och Ingo, smärta är så jobbigt. Tycker faktisk mer synd om de som har ont, än om mig själv. För jag kan gå upp, vandra runt och så vidare utan att det gör ont. Har tidigare åkt till sjukhuset när jag haft cystor som gjort så ont när de gått sönder. Nästan skrikande efter morfin. För att smärtan var så jobbig.

Simson, du flyttar till Täby tycker jag. Hennum, du har dina problem och är så välkommen hit och prata med oss. Medde, du är min älskling. Ingen här är bluffar. För om bluffar har så stora och underbara hjärtan och själar så hoppas jag att världen snart styrs av bluffmänniskor.

Så megakramar till er alla. Förresten, Ingo, tjusig liten orm. Den kommer jag inte nära, men vacker är den. /Vanessa

Vad jag menade var att en sådan sjukdom är så skrämmande… Min värk är kronisk och konstant, men den kan aldrig bli någåt annat.. svårt att förklara hur jag menar.. Värken känner jag, det finns morfin för mej när inget annat biter, smartan kan inte göra mej någån egentlig skada.. eller jo, det kan den väl, den tar ju även psykiskt.. men ändå….. jag beundrar er alla här inne som klarar dagen och natten… Skulle lätt hellre tredubbla min värk än att tappa synen som du SvenA eller få MS som du Vanessa… Bara tanken på sådana problem gör mej livrädd.. Mina största fasor i livet vore att förlora synen eller hamna i rullstol… Hur skulle jag överleva det? Jag som bara är hemma ute i skogarna och bland mina djur!

Väl mött och tack för att ni finns!!

#12 Du skulle klara det alldeles utmärkt jag lovar för man är mer anpassningsbar än man någonsin tror sig om tänk bara vilka fördelar man har om man är rullstolsburen man haralltid sin egen sittplats med sig och tappar man synen så finns det en massa bra hjälpmedel ta bara det med talsyntesen som jag har till min dator som gör att jag kan hänga med här på i fokus olika sajter Det gäller att hitta de små positiva sakerna i tillvaron och glädja sig åt dessa

Vanessa: Jag gillar Täby och flyttar gärna ihop med dig men vad säger maken då??

Ja, du har kanske rätt SvenA… Man vänjer sej säkert på någåt sätt… Vet du… Minns första vintern efter olyckan, strax innan jul, jag hade köpt hem en julost, dom där röda runda och julknäcke.. På kvällen skulle jag mysa till det lite i min stuga och plockade fram osten och brödet, det vattnade sej i munnen bara jag tänkte på den där speciella smaken av julost på julknäcke, men hade ont som f**, när jag skulle skära osten med osthyvlen upptäckte jag att det bara inte gick att göra just den rörelsen… jag kunde inte ens skära en skiva ost!!! Det var nog då jag fick mitt första å kanske riktigt allvarligaste tokbryt… Jag blev så förbannad, ledsen och frustrerad så jag tog upp osten i min hand å bara vräkte den rätt ut genom fönstret.. det var ju vinter så fönstret var stängt.. Där stod jag med vinden tjutande genom en krossad ruta i mitt kök å tårarna bara strömmade, jag skakade i hela kroppen å kunde bara inte sluta, det var nog i just den stunden jag verkligen kom till insikt att mitt liv en gång för alla var radikalt förändrat! Alla dom drömmar jag haft om min framtid alla planer, allt var borta… Allt bara brast! Den natten var hemsk.. jag grät som ett barn hela den natten medans värmen sjönk i stugan, allvarliga tankar på självmord strömmade genom min hjärna.. Än idag är det svårt att tänka tllbaka på den natten..

Nån gång på morgonkvisten somnade jag ett par timmar av ren utmattning, när jag vaknade var väl värken värre än någonsin, men jag lagade rutan med en tjock kartongbit och drack en mugg kaffe, hämtade in osten, den var nästan fryst men stoppade in den i skafferiet, jag var helt tom innuti mej, men under dagen så skedde något innom mej, ett lugn spred sej och en början på ett accepterande spirade så sakta upp!

Men det var nog efter den natten som så sakta den själsliga läkningen kunde påbörjas, det tog lång tid att läka (kanske är jag än idag inte helt återställd, ärren finns ju kvar och kanske går ett å annat litet ärr upp ibland, men på det hela taget har det nog läkt rätt skapligt! *L*).

Idag har jag anpassat mej riktigt bra till den verklighet jag lever i nu och har nya drömmar, framtidsplaner och glädjeämnen..

Så du har nog faktiskt helt rätt SvenA, man lär sej att anpassa sej! Tack SvenA, har nog fått ännu en insikt!

En dikt som Verner von Heidenstam skrev till Gustavf Frödings begravning, kan på ett vis passa in på oss här;

"Bort går de, stumma skrida de

En efter en till skuggornas värld."

Visst lever vi i skuggornas värld, men det innebär inte för den sakens skull att det inte saknas både ljus, värme och glädje och på något konstigt vis kan jag känna en viss stolthet över att tillhöra Skuggfolket, vi lever och överlever!!!

Väl mött allesammans och en god kväll till er alla!!/I.

Wassago: …och till slut hittar man ett sådant fantastiskt gäng som detta och så trivs man i skuggornas värld!

Kram på dig!! Skall virka dig ett nytt fönster…

Simson, kanske vi kan bli grannar så att maken inte undrar vad som händer :-). Tack Wassago för ditt öppna hjärta som delar med sig så. /Vanessa

Så sant Simson, detta stället med alla er härliga människor är ett glädjeämne och en källa som värmer en! Ser fram emot att få ett virkat fönster!! *L*

Det är snarare du Vanessa som skall ha tack för att du startade denna sajten! Jag bara använder den så som jag tror du menade att den skulle användas! Att öppna upp sitt inre gör läkningen renare!

Kramar/I.

#15. wassago, din berättelse om din speciella natt, ger mig tårar. Jag känner igen min egen vanmakt och min svårighet med att acceptera min värkande kropp.

Att inte kunna påverka, att inte kunna genomföra det man vill. Det svåraste av allt, när ens närmaste inte kan acceptera att det inte är min vilja som sviker, det är kroppen som sviker mig. Det känns många gånger som om jag är lurad på livet

Det liv som jag hade kunnat få, blev inte mitt, jag är helt utelämnad.

Sedan när allt förvärras, det var först då som jag verkligen började leva, fullt ut.

Jag känner igen mig så väl i era olika berättelser här, i er kämpaglöd.

Och ändå har vi alla så olika sjukdomar och historier, det känns som om jag är på väg att närma mig en hemlighet.

Ibland är det som om svårigheter först bryter ner, innan man kan skönja ett ljus och en ödmjukhet inför livets möjligheter.

ska läsa denna imorgon riktigt då jag är piggare=) du skriver så otroligt bra vannessa=)

Varje människa är en ö - varje människa har sin historia. Här kan vi berätta den, omgivna av underbara och förstående vänner - visst är det fantastiskt! Ni är alla så värdefulla, så behövda!

Wassago, hur många gånger har jag inte velat göra som du gjorde den där natten! Att få utlopp för sin vanmakt och besvikelse för att sedan kunna gå vidare och se framåt!

#20 Tack för berömmet, det värmer verkligen. Skrivandet är min ventil. /Vanessa

Ja vet inte hur ja ska skriva det utan att ni blir för negativt intällda till det & sätter er på hasorna - men det jag har lärt mig nu i min mycket svåra ''utbrändhet'' är att det finns en mening med allt. Ni kommer nog att tro att ja tokig - men de struntar ja i

Under dessa år med ett helvete som går utanför det begripliga för en som inte har gått igenom det har jag åxå fått lära känna helt nya människor som fungerat/fungerar som mina vägledare på min väg mot ljuset i andra änden av tunneln. Mycket snälla, ödmjuka varma människor.

Om ja skulle räkna upp alla krämpor jag haft/har skulle ni knappast tro mig alls - för ''ingen'' kan leva med alla dessa samtidigt - men det kan man - tro mig! Fick ihop 35 st iaf. Att ja överlevt det fattar ja inte idag.

Hur som helst - det je ville säga var alltså att det finns en mening med det som drabbar en - å de har inget med religiöst eller tro i vanlig mening att göra - ja e inte med i svenska kyrkan ens.

Men - de jag har förstått och själv märkt e iaf att de finns ngt. mycket större än vi kan ana med våra enkla små hjärnor.

Livet e inte slut iom att kroppen dör - den e bara den synliga delen av själen - den e ett redskap helt enkelt.

------

['Änglar sover inte - de vakar''

Änglarna finns där hela tiden & visar oss den rätta vägen med subtila tecken - tyvärr så ser vi dem inte för vi e sååå upptagna med annat 24 timmar om dygnet.

Inte förrän vi ligger på botten av gropen & inte kan komma längre ner så gör de ngt radikalt & skickar ngn som hjälper oss handgripligen.

Det är inte av elakhet som de väntar så länge - utan för att vi skall lära oss ngt. riktigt grundligt - så att det sitter som berget i forts. Tuffa läxor - minst sagt - men det är för vårat eget bästa i förlängningen - det är så vi mognar som människor/själar.

Att glida igenom livet på en räkmacka å få allt serverat lär oss absolut ingenting - bara slöseri med tid.

De som tror att tiden på Jorden e hela livet - tror fel - lika lite som att man skulle tro att den tid man tillbringar i skolan e meningen & inte en utbildning för resten av tillvaron på Jorden.

Du har - precis som alla oss andra ngt som försvårar ditt liv - det är ditt ''karma'' - först när du har lärt dig hur du skall lösa & hantera det/de problemen kommer du vidare - för de är en del av meningen med vår vandring här - en skola för själen - så att vi till slut kan bli fullkomliga.

Om du inte har kommit lösningen på spåren i detta livet får du börja om med samma karma i nästa omgång på Jorden - till du lärt dig läxan - precis som att gå om samma klass i skolan här.

Det låter jätteflummigt - ja vet! Men det är ändå det som gäller - vad man än tycker om saken.

](file:///C:/Stress/A.Stress%20m.m/Mina%20obehag.doc)

Precis som Vassago beskriver ovan: att när det inte gick att bli sämre & man står - iaf bildligt talat - med repet om halsen - så får man hjälp med en knuff i rätt riktning

De e så svårt att bevisa de bara. Det jag sett & upplevt för min egen del har bevisat för mig att det finns en forts. å det gör att döden inte skrämmer mig alls.

Så - nu får ni skratta bäst ni vill - men kom ihåg: Skrattar bäst som……..

Tycker inte att du är tokig. De flesta här har drabbats av en massa sjukdomar, men har leendena med sig i livet.

Jag tittar inte ens efter ljuset i tunnelns, för jag är redan i en värld full av ljus där jag möter underbara människor daglige. Både här och ute i världen bortom dataskärmen. Men min kropp är långt från död, så jag tänker inte längre fram till döden. alldeles för tidigt i mina ögon då jag har så mycket liv och livslust i mig. Förutom min lilla grej med att jag funderar på hur gravstenen kan se ut. Men det ligger på framtiden och har inget med att jag tror att jag ska dö snart eller vill det. /Vanessa

Nej xakt - döden e minsta bekymret - den kommer när det är så dags - den dagen, den sorgen.

Det jag ville ha fram e att man verkligen skall lägga fokus på att försöka hitta en bra lösning på sina problem - att lära sig att förhålla sig på rätt sätt - för att komma vidare. De e de som e meningen med livet - karmat.

Sorgligt nog ere så många som ger upp & bara sätter sig å tittar i väggen & kanske väntar sig att ngn annan ska ta tag i saken åt dem.

Precis som du själv säger - ser man det positiva som åxå finns i den nya situationen - så märker man att det finns mycket att upptäcka & inse att det finns andra betydligt viktigare dimensioner än bara det ytliga trams som de flesta sysslar med. Det ger en mognad.

Så du har kommit en bra bit på väg i detta märker ja - de e kul att höra :-)

Fortsätt så

Det samma. Du verkar också veta hur man ska leva. /Vanessa

Affirmering fungerar. Det vet jag. Man skall dock tänka sig för innan man "önskar" sig…det vet jag också…

Jo du Simson.

Min healer önskade sig ngt speciellt å ovanligt när hon fyllde 50.

Å de fick hon åxå - hon bröt foten!

Hon tillhör dessutom de som har svårt att få läkningen att fungera så det tog henne jättelång tid att ens bli skaplig.

"Var nöjd med allt som livet ger
och allting som du kring dig ser

glöm bort bekymmer, sorger och besvär.

Var glad och nöjd för vet du vad
en björntjänst gör ju ingen glad.
Var nöjd med livet som vi lever här."

#28 Nej men det var inte någon rolig present även om det stämde med "önskan"!!