# Om mitt sanna hem!
Author: Wassago

En tidig morgon satt jag på en gammal rotvälta ute i skogen, jag hade återigen flytt ut hit. Flytt från den civiliserade människans alla bördor och krav. Det är här jag verkligen lever, det är här som jag känner mej hel och fri. I den tidiga grynings dimman, långt ute till skogs hittar jag en styrka som är enorm. Jag önskar bara att jag som förr hade kunnat ta med mej den styrkan tillbaka till vardagen, men det kan jag inte. Men där, i stillheten och lugnet....i själva livets mittpunkt blir allt så annorlunda, så tydligt och så klart. Doften av mylla, kåda och grönska fyller hela mitt inre med ro och livsglädje. Mylla.....jord, livet och döden förkroppsligat. Jag gräver ner mina fingrar i jorden och tar upp en handfull, jag fyller hela min näsa med doften av mull. Vad vore vår planet utan jord?, vi har till och med döpt den till just Jorden. Där, i min hand finns både början och slutet.....jag håller till och med framtiden i min hand.

Jag känner hur jag långsamt börjar förändras, hur...plötsligt hela min kropp börjar känna...lyssna, jag hör hur träden växer. Jag känner livet pulsera i stammarna när jag lägger min hand på en gammal gran, känner dess enorma kraft....en urkraft som är så stor och så enorm att bara tanken får det att gå runt i huvudet på mej, en kraft som på något vis fyller mej...genom varje andetag jag tar....genom varje por på min kropp, tills den genomsyrar varje del av mej, varje liten muskel...varje liten cell och atom. Den berusar mej, återigen är jag INGO. Jag är återigen **_ett_** med mej själv, ja till och med ett med själva urskogen. Den styrkan som då återigen flammar som en vild eld i mitt inre, fyller mej med både ödmjukhet för allt livs bräcklighet, samtidigt som den nästan gör mej arrogant, förvisso ett av mina tidigare kännetecken.

Återigen kan jag _SE_.....det känns nästan som om jag varit förblindad tidigare, jag ser längre, klarare och till och med i mörkret. Jag känner kraften vibrera i mina muskler....Åååhhh, äntligen, jag vädrar i luften, jag känner doften av vilt...av liv.

Här och nu, är cirkeln sluten om än bara för en kort tid. Jag är **_ett_**....jag är början och slutet. Jag är hel, vilken fantastisk och underbar känsla. Ingen smärta, varken kroppslig eller själslig...Om jag bara hade kunnat skänka er den känslan, den insikten. Min själ renas och töms på allt gammalt skräp, återigen kan jag gå tillbaka till civilisationen och leva bland er andra........men jag kommer alltid tillbaka till mitt rätta hem, naturen...där jag renas och fylls med styrka.

Jag är på **G** igen...åtmindstonde för ett tag.

![](../ShowFile.aspx?BinaryId=c63465c4-6d48-41b6-a31d-622db191841b&Filename=Beskuren1.gif)

(Vanessa la in din bild.)

## Comment 1
Author: lightseeker

DU, vilken underbar beskrivning av att bara vara, just nu.  
Kanske behöver man vissa livsupplevelser, för att verkligen kunna känna in, fullt ut.

## Comment 2
Author: Hoppfull

Håller hel med lightseeker :)

## Comment 3
Author: Simson

Wassago: Underbar text, igen! Du är bra med ord!! Kram för texten!

## Comment 4
Author: vanessa

Är som vanligt imponerad av ditt skrivande, och väntar på boken om Wassago - alias Ingo.

Tack för detta utdrag ur ditt liv, inspirerande. Lägger in en bild från mitt landställe i Halland, där trollgräset, bokskogen som mitt torp är döpt efter finns. /Vanessa

![](../ShowFile.aspx?BinaryId=9f1aa9a8-6d29-4a78-b430-1739fec37a75&Filename=boket%202%2020040601.jpg)

## Comment 5
Author: Simson

Ännu ett vackert foto! Livsandarna kan verkligen leva på era platser!

## Comment 6
Author: Wassago

Vilken underbar sommarbild Vanessa!!

Jo, jag vet att du vill det skall bli en bok... men det e inte så lätt, en sak å kludda ner sina tankar lite då å då, men att få ihop det till något sammanhängande och meningsfullt vet jag inte om jag klarar..

Sen är det en sak att skriva här till er om mina tankar och känslor... men till "alla"... lite skrämmande..

Vet du, min svenskare sa en gång till mej, var efter att hon givit mej underkänt i svenska -" Ingo, du är allt för prosaisk för att någonsin kunna skriva annat än minnesanteckningar" slut citat!

Men ni ska veta att allt gott ni skrivit om mina texter stärker mej oerhört och OM det någongång skulle bli en bok så kommer er possitiva uppbackning att ha varit en bidragande orsak till att den blev till!

Var rädda om er!!

## Comment 7
Author: [Borttaget]

![Cool](../tiny_mce/plugins/emotions/images/smiley-cool.gif) #6 Dina inlääg läser jag alltid med stort intresse  de är aötid inttressanta

## Comment 8
Author: lightseeker

#6, du att skriva en bok efter sina dagboksantecningar och lägga till en massa vackra naturbilder, är inte fy-skam, det heller.

Gjorde inte Beppe också någon sådan bok.

JAG skulle gärna inhandla en sådan vacker bok, med en sådan fantastisk text som du skriver, även gärna dela med mig av den som present.

Så jag tror att dina minnesanteckningar duger långt.

## Comment 9
Author: Anne-Hedvig

#0 - En herlig tekst. Ja, naturen er vidunderlig og gir kraft!

## Comment 10
Author: Stravaganza

En jättefin text!

## Comment 11
Author: vanessa

#6 Ja, lärare. Ett under att man överlevde skolan och kom ut klok och förståndig. Inte var det tack vare dem, tyvärr.

En av de sista sakerna kuratorn och rektorn sa till mig var att jag skulle bli socialfall. Några år senare gick jag tillbaka till skolan, ställde mig utanför och sa stolt till mig själv "Min grundlön är högre än ni har efter 20 år som lärare. Jag är inte ett socialfall, trots era försök."

Då var jag färdigutbildad copywriter, scriptwriter från en skola som endast tar in 15-20 personer per år/kurs. Och jag hade fått mitt första jobb som copywriter (reklamskribent) där min första ingångslön var 18.000 kr.  Tänk då att det var nästan 10 år sedan, så det var en bra ingångslön. Tre månader senare hade jag 20.000 :-).

Så socialfall? Nej, det blev jag inte. Och man ska lyssna till sitt hjärta, och inte de som tror att de kan. För tror man på sig själv, då kan man försätta berg och öppna dörrar som bara väntar på en. Så det så. Så jag tror på en Wassagobok. Till 100%.

Håller själv på med en Vanessabok. Kanske bara till mig och mina närmaste, men de är de viktigaste. /Vanessa