# Det oönskade beskedet Author: Hennum Mamma har legat på sjukhuset i lund i några veckor, hon mår inte bra, hennes tarmar fungerar inte. Jag alla andra har hela tiden trott att detta är något övergående, att hon snart kommer få komma hem igen när de fått ordning på problemet. Idag skulle läkarna prata med oss. Jag, min bror och hans sambo, min syster och hennes sambo och deras två barn tillsammans med två läkare och mamma i sängen såklart klämde in oss i mammas lilla rum. Där fick vi veta att hon har små små cancertumörer på hela tarmen, vilket gör att den inte fungerar som vanligt och mamma är för dålig för tillfället för fortsatt cytostatikabehandling. Min syster vågade ställa frågan, hur länge? Hur lång tid har vår mamma kvar. 2 månader till ett år fick vi som svar. Så lite som två månader, till bara ett år! Inte 5 som de sade innan... Såvida inget helt plötsligt förändras, att mamma blir bättre och de kan börja med behandling igen. De har inte gett upp hoppet om att kunna behandla så hon får mer tid. Men som det är nu är all vård där för att göra livet drägligare för mamma, inte för att göra henne frisk. Jag trodde aldrig att detta skulle hända, och jag tror det inte fortfarande. Vi har kvar hoppet om bröstmjölk, vi har fått tag i ett antal ammande kvinnor som kan ge/sälja lite. Nu hoppas vi att det ska se något underverk, att mamma blir bättre så att cancern kan kämpas tillbaka. Men kanske, om vi har otur, så kommer inte mamma överleva sommaren. Om vi har otur så kommer inte vi få fira jul med mamma nästa vinter. Mamma fick cancer diagnosticerat första gången för 4-5 år sedan, då var den långt gången redan, den lyckades de få bort med cytostatika och operation, sedan kom den tillbaka tre-fyra år senare. Och nu är vi vid början på slutet. Det är aldeles för svårt att förstå, och vi får inte ge upp. Hoppet är inte helt borta. /Johanna ## Comment 1 Author: BabyDragon Usch. Låter hemskt. Hoppas för er att hon ska bli bättre. Många kramar till dig. Glöm inte bort dig själv bara. ## Comment 2 Author: Hennum Vår familj har redan börjat falla samman, men mamma är det sista som håller två av mina syskon tillsammans, mamma är den sista som finns för min morbror. Utan mamma kommer hela vår familj falla ihop till ett vrak, en ruin, spillror av det som fanns för 10 år sedan. Sprickorna kommer utvidgas och väggarna ge upp. När jag förklarade det här för han som till aldeles nyligen var min pojkvän så tyckte han att jag målade fan på väggen, att jag bara tänker negativt. Men han hade då aldrig ens träffat min mamma och min släkt. Han förstod inte att vår mamma är grunden för allt det vi är. Åh, så arg jag blev! Han ska inte komma och säga att jag målar fan på väggen för det jag gör är att inse hur det kommer bli. Jag är realistisk. Visst finns den en liten chans att vi i sorgen förenar oss, men om jag känner mina syskon rätt så kommer det bli tvärt om. Mina syskon som alltid fram tills för några år sedan varit bästa vänner Mamma får inte dö, för hennes skull och för vår skull. Och så sitter lilla mamma där och inte vill prata om alla dessa hemska saker för något av det värsta för henne med det här att vara sjuk är att ge negativa besked, hon vill inte säga tråkiga saker till sina barn och ofta är det det hon mår sämst över. Min mamma är en ängel. :) Nej, hon är en gudinna! ## Comment 3 Author: Joline Gumman...Vad du får bära tungt... Känner med dig. Kram Joline ## Comment 4 Author: vanessa Otroligt jobbigt. Jag är tacksam att jag inte haft er familjesituation, tack och lov. Förlorade min pappa samma år jag blev 20, cancer. Och nu min mamma, men inte av det. Det viktigaste du kan göra nu, det är att göra hennes tid den finaste du kan. Oavsett om det blir bättre eller sämre. Med små gester, samtal och närvaro. Om dina syskon är med på det, är upp till dem. Du ska koncentrera dig på henne och dig. Inte på att få er allihopa att skärpa er, det blir för mycket. Men allt sådan tjafs ska inte nå fram till henne. Tänker på dig. /Kata ## Comment 5 Author: Hennum Jag kan berätta att min bror och systern ifråga blev sams, och deras respektive med. Det var väldigt fint för de har betytt så mycket för varandra. Nu kan vi alla fokusera på mamma som har hemska smärtor och är så outhärdligt trött. Hon har börjat få feber nu med och vi misstänker att det är som läkaren sa, att antibiotikan kommer sluta göra nytta efter ett tag och infektionen i buken pga hålet i tarmen bli sämre. Mamma har så ont så ont och kan bara ligga på rygg hela tiden så hon har inte bara ont i magen utan rygg, nacke, ben, fötter... Läkaren sa att hon skulle överleva i några dagar till, och nu är vi alla överrens om att vi bara vill att det  ska gå fort nu, mamma måste få så mycket morfin o dyl. hon än behöver för att slippa smärta, vilket är väldigt mycket och hon blir så groggy och det avskyr ju mamma, hon är ett kontrollfreak. Nu tar vi över kontrollen åt henne och har stenkoll på alla sköterskor. Vi är ju där dygnet runt, det är alltid någon där. I natt ska jag sova hemma, var så jobbigt igår när jag sov där för tredje gången och bara kunde sova 2 timmar i taget då mamma vaknar av smärtan och behöver ny spruta, men nu har hon en pump, så vi kan sköta det själva. Ibland önskar man att det fanns aktiv dödshjälp i sverige... Mamma är trött på detta, så trött så trött och hon vill inte mera. Ända sättet att komma bort från det är att dö och det sade hon idag när hon hade flyttats upp i sängen för ryggens skull vilket gjorde ont och blicken i hennes ögon... Hon är bara 58 år, för tidigt för att dö. Men ska hon dö ska hon inte göra det i smärta, utan somna in i sömnen och försvinna bort i en evighetslång dröm. Förlåt att jag skriver så mycket, men jag ska försöka sova nu och det är skönt att skriva ner det jag tänker och det råkade bara bli så att jag satt här... Och stackars mamma är så hungrig, hon är så sugen på mat men hon kan inte äta, får inte äta för då får hon ont i magen, hon fick väldigt ont bara av några teskedar buljong, trots att hon har en sond genom näsan till magsäcken som suger upp det mesta så inget ska komma i tarmen. Detta är en mardröm som är sann. Och jag som har trott att jag har mått dåligt innan... Förlåt... jag förstår verkligen att ni inte läser detta, det behöver ni inte heller. Det var inte meningen att skriva så mycket. Men jag är helt slut. ## Comment 6 Author: Joline Läste vartenda ord, vännen. Dina ord berör så djupt. (Gråter för vad ni har gå igenom nu) Kramar och Styrka /Joline ## Comment 7 Author: Chestnut Läser vartenda ord och lider med dig. styrkekramar! ## Comment 8 Author: Hennum Tack så otroligt mycket! Känns fint. :) Idag togs droppet bort, vi syskon ansåg att det var lika bra. Får bättre plats runt om hela sängen att sitta, och enligt läkaren gjorde det varken till eller från så mycket, hon får bara en liter om dygnet. Men det kändes lite sorgligt, en slags symbol för att det faktist håller på att ta slut. Mamma har varit helt borta större delen av tiden idag, då och då vaknar hon till men hon är ganska drogad då, och har ibland haft hemsk ångest, rädd för döden, men hon har fått nytt lugnande som hjälper mot det. När hon är vaken så kan hon inte fokusera blicken och ser dubbelt, nu verkar hon knappt se alls, och pratar om saker vi inte förstår. Men i natt kommer förhoppningsvis bli lungt för den systern som sover där. Kommer aldrig bo med mamma i hennes lägenhet igen, känns väldigt konstigt. Overkligt. Kommer ta lång tid att verkligen förstå detta, och så får det väl vara. Hon vet hur mycket vi syskon och hennes väninnor älskar henne. Men den som ligger där nu är inte vår vanliga mamma, hon är nog redan borta. ## Comment 9 Author: BabyDragon Läste allt. Måste vara så jobbigt, speciellt när hon är så dålig. Mång akramar. ## Comment 10 Author: Hennum Nu är mamma död... Konstigt men sant. Bara 58 år blev hon. Vi gjorde henne så fin efteråt, och så fick hon ligga kvar på sjukhuset i typ 10 timmar för vi var så många som ville ha tid själva med henne. Hon hade lämnat kvar ett brev till oss barn, där det står mycket exakt hur hon vill ha det med begravning och liknande. till och med en internetadress med exempel på gravstenar hon gillar. tokiga mamma, vi kunde inte låta bli att skratta där vi stod och läste. Så typiskt henne Mamma dog med ett litet sammanbitet leende på läpparna och två tårar ur ena ögonvrån som vi inte ville tvätta bort, så de glänser där fortfarande, intorkade. Vår mamma är så vacker! :) ## Comment 11 Author: BabyDragon Beklagar sorgen ![Gråter](http://skuggfolket.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Kram ## Comment 12 Author: Joline Vill oxå beklaga sorgen. Och smärtan ni känner.  Tänker på er, Kramar Hon lever genom er, i er kärlek finns hon kvar... ## Comment 13 Author: vanessa Tänker på er. Läste varenda rad förresten. Vad fort det gick. Vet hur det är att man vill att de ska lämna enom de inte kan bli bättre alls. När min pappa hade gått bort, såg jag frid i hela hans kropp. Det är så bra att ni kunde stödja henne tillsammans - den viktigaste i erat liv.  Stora kramar från Kata, tänker på er. (Söt mamma förresten.) ## Comment 14 Author: Hennum mm, visst är mamma söt! :D supersöt. fina raka tänder och gulliga öron framför allt, bra näsa med, skulle vilja ha hennes näsa. och leende. ^^ tack så mycket för era ord. :) ## Comment 15 Author: FerretCrow beklagar sorgen oerhört, denna berättelse har satt ett spår i mitt hjära. för varje nytt inlägg du gjort har jag fällt nya tårar för er. Ibland är jag så arg på att livet är så orättvist=( Skickar många styrke kramar till er ## Comment 16 Author: Hennum tack för det! behövs verkligen nu. vi är igång med begravningsplaneringen nu, datumet är den 5e juni, så vi har gott om tid på sig så vi kan börja med bouppteckningen även innan begravningen. en vän till mamma ska hjälpa oss med det, som är jurist eller vad han nu är. ska bli intressant att se, hur mycket vi kommer slåss om vissa saker. jag ska vässa klorna lite extra nu, så att mina systrar inte har någon chans.. :P nä, tur att det finns sätt med lottning och allt vad där finns, för att undvika slagsmål! :D oftast känner jag mig ganska bra, utom ibland när jag är ledsen och framför allt väldigt trött. idag har jag inte gjort mycket mer än sovit. som tur är så träffade jag en kille för inte så länge sedan som gör livet lite lättare och ljusare :) jag och vanessa går nog igenom samma grejer nu, med alla dom här sakerna som ska fixas. det som jag har tur med är att jag har två storasyskon varav den ena tycker om att planera saker och nu även begravningen. jag behöver bara tycka ^^ men det ska bli skönt att bli klar med bouppteckningen.. bara få bort det. ## Comment 17 Author: vanessa Det var länge sedan jag var här inne. Det är verkligen ett superjobb att ta hand om saker. Vi har haft begravning och det vart precis som hon ville ha det. Kommer att tänka på er den 5 juni. Tur att du har syskon som hjälper till. Min stackars storebror mår så dåligt så jag sköter det mesta. Fast samtidigt så håller det mig igång. Ta hand om dig.