# Mammas begravning Author: vanessa Nu har vi haft begravningen för mamma. Den blev så fin, en dag med sorg, glädje, skratt och tårar. Vi var säkert över 60 personer på plats så det kändes i varenda del av kroppen hur älskad hon var. Och hur saknad hon är. Det hela hölls i Engelska kyrkan, och prästen som höll i cermonin var perfekt. Han var personlig, och tog fram sidor hos mamma som gjorde att folk började skratta. Hans engelska var så skön, och han läste Shakespear som mamma älskade.  Efter allt så gick vi till Kaknästornet med allihopa där vi åt och minglade.  Min bror hade skrivit ut otroligt vackra bilder på mamma, och jag hade gjort en bok med bilder och lite text om mamma genom hennes liv. Det var något som vart väldigt uppskattat. Hon hade ett spännande liv. Nu är det bara resten kvar. Men konstigt nog så känns det bättre efter  begravningen.   /Kata ## Comment 1 Author: mongu Ofta känns det bättre efter begravningen, tycker jag. Man har lagt ett steg bakom sig. Det är ett avslut där man får många minnen, man får höra andras minne av den anhörige osv. Sorgen har sina steg att gå igenom. Man ska bearbeta allt som hänt, försöka förstå varför man inte har kvar den anhöriga, i ditt fall din mamma. Men just detta att få se och höra vänner och anhöriga berätta om sina minnen av den anhöriga är ett viktigt steg för att kunna, orka fortsätta sorgearbetet. Många kramar till dig. Du har en tuff tid framför dig men samtidigt så är den nödvändig för att man ska ta sig igenom sorgen. ## Comment 2 Author: BabyDragon Skönt att det gick så bra för dig. Kramar ## Comment 3 Author: vanessa Tack, Mongu och BabyDragon. Som sagt, det känns bättre efter begravningen, men det är fortfarande som du säger jobbigt. Mamma och jag var verkligen bästa vänner, så det känns så hemskt tomt. Håller på att gå igenom hennes saker, och det är både jobbigt och skönt. Känner mig som en spion, som om jag tittar lite väl djupt in i hennes liv. Men samtidigt ser jag att hon lämnar saker till min bror och mig, för att visa sitt liv. Samlat saker och fotografier som hon vet att jag värderar och tjatat på henne om. Nåja, jag går igenom sorgen och ska göra mitt bästa att släppa fram den. Har en förmåga att inte gråta, fast jag ska gråta ut denna gång. ## Comment 4 Author: BabyDragon \# 3 Många styrke tankar till dig vår älskade vän. ## Comment 5 Author: [Borttaget] Skickar ett gäng tröstekramar till dig. ## Comment 6 Author: mongu Du behöver få gråta av dig, det är viktigt det med. Kramar till dig ## Comment 7 Author: medde Tänker på dig mycket Vanessa och ofta. ## Comment 8 Author: vanessa Nu börjar jag nästan gråta av att läsa hälsningarna. HAr det jobbigt nu, då jag gör nästan allt som finns att göra med efterarbete, räkningar, sortering av saker, förberedelse inför försäljning av lägenhet. Ska nu planera gravsättningen också. Tyvärr så hjälper inte min bror mig något. Och då menar jag verkligen INTE något. Det gör ont i min själ, för jag vill att vi ska vara vänner, att han ska hjäpa till - för sin skull. För det är bearbetning också. Nu är det bara jag och en trerums lägenhet. När saker börjar hamna på rätt ställen, så kommer släkt och vänner att ställa upp och hjälpa mig. Men jag hoppas fortfarande på min bror. Usch, det här var jobbigt att skriva. Tårar på väg igen. Kram på er alla. ## Comment 9 Author: mongu Kram Vanessa! Du har verkligen en jobbig tid och detta som krävs  av de anhöriga att gå igenom, ordna upp allt osv. Tyvärr så är det nog vanligt att det är en som får ta stort ansvar eller som i ditt fall hela ansvaret. Varför det är så har jag ingen aning om. Men det känns som att det är enklaste sättet för en del att låta sin syster eller bror eller vem det nu är som får ta största ansvaret. Var rädd om dig och låt det ta tid.