# Här kommer lite om mej. Author: MaaariaS Jag är ny här på sajten och tänkte berätta lite om mej, jag bor tillsammans med min dotter och våra djur. Jag har alltid känt mej annorlunda när jag gick i skolan och har alltid gått konstigt,enligt min mamma för att jag föddes med för kort hälsena ,sen att jag hade ont ofta berodde på växtvärk tydligen enligt henne. Men min historia börjar väl egentligen för ca 7 år sen när jag började få ont hela tiden och tyvärr struntade i den och åt värktabletter och gick till jobbet ändå.Efter ett tag så gick jag till läkare som tog blodprov på mej och när det inte visade vad han trodde det var typ MS eller cancer så skickades jag hem,utan värktabletter och sa att det inte var något fel på mej, jaha tänkte jag och gick till jobbet;) Ett tag efter jag varit hos läkaren så började mina ben domna av mer och mer och musklerna ryckte väldigt mycket mer än vanligt,men som vanligt tog jag mer värktabletter igen och kämpa på. En kväll så åkte jag ut till en pub med ett par goda vänner och drack lite ,åkte sedan bussen hem och gick av vid min busshållplats och började gå hem(en promenad som tar ca 10 minuter) kom hem ca 50 minuter senare och tyckte väl att tiden gått lite väl fort men gick och la mej iaf,sov ett tag och gick senare upp och skulle ta en värktablett för nu gjorde det verkligen ont och till min förvåning så var ipren asken slut(hade köpt den dagen innan)vilket betydde att jag hade ätit 30 tabletter utan att fatta att jag gjort det på ett dygn.Sen ett tag senare så stod jag vid ett övergångsställe och började gå vid grönt och ser en äldre dam med rullator springa förbi mej(enligt mej iaf:))och jag kom inte över innan det hade slagit rött för länge sedan. Nu började jag fatta att det var nått som verkligen var fel med mej ,men jag hörde fortfarande läkaren som sa att det inte var nått fel på mej i mitt huvud, så jag gick inte till läkaren nu heller, utan det tog ca 5 månader till innan jag tog mej dit och den här gången så fatta läkaren att nått var fel och sjukskrev mej, gav mej värktabletter(som inte funka ett dugg) och skickade remiss till sjukgymnast. Kom till sjukgymnasten ett tag efter det och frågade om han visste vad det var som var fel på mej ,ja det vet jag sa han ,men jag får inte säga nått,men skicka efter papper från sjukhuset sen du var liten så står det säkert där.Jag gjorde det och fick en chock när jag läste pappren,Cerebral pares stod det med stora bokstäver.Jag har alltid trott att en diagnos skulle hjälpa,men det blev helt tvärtom ,jag blev förbannad på min mamma och dom flesta runt mej som inte sagt nått och nej jag har aldrig trott att jag har en CP skada ,jag har inte fattat att det var det jag har ,även om jag sett folk med den skadan ,man ser inte hur man själv går eller inte jag iaf. Nu började hela läkar,sjukgymnast svängen för min del,hemskt enligt mej men hade inget val,ville nu få rätta mediciner för smärtan jag levde med dygnet runt i nästan hela kroppen och även depressionen som satte in ett tag efter att jag fick reda på vad som var fel.Jag prövade mediciner som tydligen ska hjälpa, men dom hjälpte inte på mej,det enda som tar bort udden av smärtan är idag morfin som jag tar dygnet runt + många andra piller.Just nu går min energi åt till att skapa en någolunda normal tillvaro för mej och min dotter.Mina älskade djur gör även att livet är lite roligare. Det var lite från mej...hoppas ni orkade läsa... ## Comment 1 Author: [Borttaget] Men nä vad dåligt gjort av dem att hemlighålla en sådan sak! ![Skrikandes](http://skuggfolket.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-yell.gif "Skrikandes") Klart man vill veta sanningen även om det är hemskt jobbigt att höra. Varmt välkommen hit till skuggan! ![Skrattande](http://skuggfolket.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-laughing.gif "Skrattande") ## Comment 2 Author: MaaariaS Tack så mycket...![Glad](http://skuggfolket.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-smile.gif "Glad") ## Comment 3 Author: [Borttaget] Men stackars dig.. Sådant får bara inte undanhållas! Tack för att du delade med dig. ## Comment 4 Author: Chestnut Tack för att du delade med dig! När jag föddes fick jag för lite syre. Det resulterade i att jag hade stora svårigheter med grov och finmotrik samt munrörelser under hela min barndom. Mina svårigheter ledde till att jag blev mobbad och utfryst hela låg och mellanstadiet. Trots att det märktes allt mindre och mindre för varje dag. Min mamma nämnde aldrig detta om förlossningen för mig förrän för två år sedan (när jag var 15). Hon tyckte att det var jobbigt att prata om och kände sig skyldig. ![Rynkar på näsan](http://skuggfolket.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-frown.gif "Rynkar på näsan") Kanske var lite så för din mamma med? Idag lider jag inte av besvären alls. Har lite svårt för att uttala vissa ljud men med envishet verkar det mesta gå. ![Flört](http://skuggfolket.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-wink.gif "Flört") Har ju samlat på mig andra besvär istället att dras med.. ## Comment 5 Author: sissie Usch vilken sorglig historia. ![Gråter](http://skuggfolket.ifokus.se/tiny3/plugins/emotions/img/smiley-cry.gif "Gråter") Förstår din vrede mot dina föräldrar. Det är svårt som förälder att berätta för sitt barn att de har en utvecklingsstörning eller en diagnos. Men barn tar det alltid så mycket bättre än vuxna. De kan till och med bli stolta över att ha något som inga andra barn har. En kusin till mig har två söner. Den äldre har en ovanlig form av proteinallergi. Den ynge gick och var avundsjuk att hans storebror fick specialmat m m. Ända tills den dagen som den yngre sonen kollapsade och fördes med ilfart till sjukan. Ett blodkärl hade spruckit i hjärnan. Han klarade sig och blev stolt som en tupp för nu var ju han också speciell. Barn klarar så otroligt mycket, så det är dålig stil av föräldrarna att undanhålla sådant som är så otroligt viktigt för barn att få veta.