Att vara anhörig till någon som är sjuk är inte lätt. Man är en del av deras sjukdom. Fylld med oro, rädsla, kärlek, vilja att stöda och samtidigt vilja gå i ide för man inte alltid orkar.

Min mamma
Min mamma har KOL och lungemfysen samt problem med hjärtat. Hon bor fortfarande hemma, till min stora glädje. För vården hon kan få där är väldigt, väldigt bra. Samt så är det nära mig så jag kan att hjälpa henne. Kan vara där på 5 minuter om det är stressigt.

Omvänt förhållande
Det som är svårt för henne misstänker jag är att hon känner lite omvänt förhållande. Jag tar hand om henne, som hon en gång tog hand om mig. Men om hon bara visste hur mycket hon förgyller mina dagar och liv så skulle hon inte ens tänka så.

Kan mycket om hennes behov, som hur många liter syrgas hon ska ha. Något de på sjukhusen inte ens tror på, vilket ibland gör henne sjukare när hon är där, än hon behöver vara. Är på dem som hökar.

**Skräcken
**Det som skrämde mig mest hände för ett år sedan. Då somnade hon när hon åt, var förvirrad och sådant. Något som aldrig varit förut. Fick in henne på sjukhuset och hon fick ligga kvar i över en månad. Men tack och lov så var det ett undervisningssjukhus, så hon fick prova alldeles ny medicin.

Lättnaden
Lättnaden var när hon kom hem i bra form. Nu började hon med hemtjänst för hon behövde så mycket mer hjälp än jag och min bror kunde ge henne.

Och hon och hennes katt mår så bra man kan göra med hennes sjukdomar.  /Vanessa