Men stackare så besvärligt. Och så detta återbetalningskrav som grädde på moset. Men de kan inte tvinga dig att återbetala allt på en gång, du har rätt att dela upp det. Iofs kan det väl vara lika skönt att vara av med det men ändå.

 Jag tycker du är strong som försöker ta dig ut och in i köp-centra ändå, även om du blir stående utanför så har du gjort ett försök, det är mer än många andra skulle våga.

Självklart är du välkommen här att skriva av dig, här inne lever vi lite i skuggan :o)

Marieborg: Det är därför vi finns här. För att vara ett stöd. Alla som lever i skymundan.

Jag känner igen mig så väl i din beskrivning även om jag inte har varken panikångest eller agorafobi.

Är sönderstressad med hörselskada pga det, och allt blir värre på "stan" i affärer och köpcentran. Jag måste ha en lista på vad jag skall köpa och vart jag ska och begränsa antalet ärenden för att impulsera kan jag inte…hjärnan stannar och anstränger jag mig låser den sig helt och jag hittar inte hem…

(Oj! Julian sticker klorna mellan skinkorna för att jag skall sluta surfa…)

Känn dig stolt över att du försökte och faktiskt var med. Det kommer fler jular, då du kan överösa dem i presenter. Det enda viktiga är att du mår bra och får en skön och rolig jul.

Många kramar!!!

Tack Asa_N!

Jag har pengar att återbetala lönen men tycker det är så dålig stil eftersom jag kollat med dem innan. Blev bara lite upprörd över brevet. Som tur var skrev jag upp i min almenacka vem jag pratade med och när.  Har skickat ett mail så vi får se vad som händer..

Tack igen för att du orkade läsa!

Se inte det som att du skriver en negativ tråd. Se det som ett sätt att ventilera när du mår dåligt. Och här inne lyssnar vi gärna och stöttar så mycket vi bara kan.

Och med tanke på hur du mår så får du tycka synd om dig själv. Jag tycker också synd om dig. Kan inte ens tänka mig in i hur hemskt det skulle vara att må som du mår.

Tänker på dig.
Kram Åsa

#3 här orkar vi läsa ganska mycket, så det är bara att ösa på.

Bra att du skrev upp, hur många gånger har inte jag tänkt att jag ska göra det och 5 minuter senare så minns jag inte ens vad det var jag skulle skriva upp *suck*

Och än en gång, jag är impad av dina försök att komma iväg o handla.

Men vännen, vi är ju här för att man ska ha en plats att lätta sitt hjärta. Så du är välkommen när som helst att ösa ut dina känslor.

Vad jobbigt, dels med pengarna, men med allt annat också. Som julen som ska vara fridens tid, och har blivit allt annat än det. Det är bara panikrusningar runt, runt.

Kan förresten berätta en sak, jag hade panikångest förut. Vissa situationer påverkade mig väldigt mycket, däribland att stå i köer. Då rasade hela min kropp ihop. Kunde hantera det mesta men inte folksamlingar om det blev kösituationer och trängsel.

Boten för mig blev ett dels kognitiv terapi, som är den bästa terapin man kan få. Tog inte så lång tid heller. Gör du sådan terapi?

Sedan fick jag också mediciner, varav den ena var vid just panikångest attacker, eller när det kändes som att det var på väg. Medicinen hette Xanor. Har inte tagit det på några år, men har en trösttablett med mig, mer som en snuttefilt än något annat.

Tar du den? Eller tar du någon annan medicin vid just attackerna? För det är väldigt bra för då fungerar man bättre och lugnar ner sig och lär sig att man inte klappar ihop. Sedan i kombination med KGT så blir det en ny väg tillbaka.  

Du ska vara stolt över dig själv, för det är vi för dig. Sköt om dig. Skickar en massa cyberkramar. /Vanessa

Jag ser sajten som ett hem för alla som lever i skuggan oavsett varför.

Att du är ledsen över din sjukdom är klart, det vore jag också. Men det är ju inte ditt fel, bara fruktansvärd sorgligt. Hoppas att din medicin hjälper dig lite.

Jag blir iaf alltid glad när du skriver nånting och dina katttrådar älskar jag:)

Tack alla för era snälla och förstående svar.

Jag har haft besvären i ca 12 år men har mått ok under vissa perioder. Har enormt höga krav på mig själv och lyssnade inte på kroppen utan har jobbat hela tiden och ofta övertid. Mådde piss på jobbet men satt på mitt rum och jobbade som en galning för att inte hinna känna hur dåligt jag mådde. En period kunde jag inte ens gå på toan på jobbet och funderade allvarligt på att kissa i en kopp på mitt rum!!! Hur sjuk är inte det!! Gjorde det såklart aldrig.  Mitt liv bestod länge av att bara jobba och sedan hem och "dö i soffan" som jag kallar det. Åkte ofta taxi till jobbet för jag klarade inte av att åka dit kommunal och hade väl ca 2000 kr i taxiräkning varje månad. Ingen visste om hur dåligt jag verkligen mådde eftersom det inte syntes på mig. Min sambo Stefan hade ingen aning om mina taxiresor och undrade vart alla mina pengar tog vägen.

Jag har gått i terapi (KBT) både i grupp och individuellt och gör det fortfarande. Har nu en terapeut som är helt underbar.  

Det som jag tror har gjort att det tagit extra lång tid är att jag under flera år gick  på en öppenvårdsmottagning och hade en läkarkontakt där som inte gav så mycket. Fick bara en medicin utskriven och det var ingen koll alls på hur jag mådde och hur medicinen påverkade mig. Detta ledde till att jag fick jättehögt blodtryck, ngt som är en mycket känd biverkning på den medicinen. Detta upptäcktes tack vare att min kära mamma tyckte ngt var galet eftersom jag alltid hade så ont i huvudet. Uppsökte vårdcentralen och fick kontakt med en toppenläkare som sedan remitterade mig till en fenomenal privat psykiatriker som jag nu går hos. Så jag har hopp inför framtiden tack vare terapeuten och psykiatrikern

Det som gör att jag är extra ledsen nu är att jag började med en ny medicin i augusti (Cipralex) och jag hade precis börjat få en bra effekt när jag förra veckan fick en sån klåda som gjorde att jag blev tvungen att sluta med medicinen.

Nu äter jag sedan en vecka en medicin som heter Lyrica. Någon här kanske äter den för nervsmärta?!

Idag har jag varit iväg på en behandling för mina hudbesvär och klarade av att åka kommunalt därifrån och även handla på Konsum utan problem så idag är det en bra dag…Hurra!!

Käkar xanor oxå Vanessa! Den är toppen men vanebildande så jag ska försöka bli fri från den när jag mår bättre.

Alexej…ang kattrådar så tog jag precis korten nedan på en av våra akutkattungar som klarat av att komma upp på vår höga byrå och leker med en lampa som är rena himmelriket för en kattunge….hi hi

Ursäkta uppsatsen

Och självklart hände detta…

Hahaha ja sådana där dänglen kan ju inte en kattunge motstå :O))

Fast jag tog bara xanor när det behövdes, så det var aldrig ens risk för beroende. De sa att det var som en fylla också, tänkte då att om det var en fylla så undrar man varför någon dricker sig full. För det var bara lugnnande för mig. Inte blev jag rolig och gjorde bort mig :-). /Vanessa

Även om det för stunden känns som ett nederlag att inte orka så är det en seger att våga samt en seger att prata om det här. Vi är så stolta över dig! Det svåraste i livet är att lära sig säga nej när man är van att säga ja. Det är dock viktigare att du mår bra!

Tycker det låter härligt att du nu fått en person som hjälper dig! Det är så svårt att hitta.

Med katter och kattungar så "tvingas" man till att må bättre! Vem kan mostå dem? Hittade just min minsta på högsta hyllan bakom mina stickade tröjor. De är ditlagda för att katterna inte skall få tag i dem och käka hål på dem som en viss unge herr Indy gjorde på min nya ulltröja förr förra vintern. Gråt!

Många många styrkekramar över nätet!!!

#11 Förlåt Vanessa..min text kan tolkas som att du knaprar xanor ofta och fortfarande. Det är är jag som gör det, de på öppenpsyk skrev ut det till mig och sa att jag skulle ta 1 mg/dag. När jag sedan kom till privatläkaren ifrågasatte hon detta eftersom den är så pass beroendeframkallande. Har försökt sluta men då var det när jag mådde som sämst så vi la ned det projektet. Märkte då hus pass beroende jag var…gud vilken abstinens… men de är toppen, har hjälpt mig i många "svåra" situationer. Har oxå en i handväskan om det är superakut.

Tack Simson. Jag är kanske för öppen ibland men efter att ha hållit tyst om det i säkert 10 år så orkar jag inte längre, enklare att säga som det är. Det är så sant som du säger om våra katter…man tvingas täka på ngn annan än sig själv och det är toppen…att jobba som volontär på katthemmet har hjälpt mig mycket, där känner jag mig oftast trygg och sen så gör man ju en insats oxå vilket stärker mitt självförtroende.

Imorgon ska jag göra ett nytt försök på lite shopping, funderar på om jag ska våga mig i väg själv tidigt till ett shoppingcenter i närheten…vi får se..

Nej, jag trodde inte att du trodde det om mig, ingen fara. Däremot missade jag i tröttheten att du trappar ner på det. Så det är jag som ska be om ursäkt :-).

Vad du är modig om du ger dig ut igen. Som sagt, var på plats när dörrarna slås upp. Ta djupa andetag och ta pauser i skymundan. Och framförallt, gör inte allt på en dag. Bättre att ta små babysteg dag för dag. Gör du som min KGT fick mig att göra, att skriva ner allt från känslor till vad som händer med mera? Det var bra för mig i varje fall.

Bästa dagen att handla på är faktiskt själva julaftonsdagen. Då gick alltid min pappa ut och julhandlade. En av många saker jag minns honom för. Så om du kan smita hemifrån då så är det bra. Dessutom gör som jag Skrivupp eakt vad du tror att du vill skaffa. Kolla på nätet att de akerna finns i affären. Då går det att vara mer koncentrerad för det kan bli alldeles för mycket när man ska strosa runt och bli inspirerad.

Tänker på dig, och du är hur stark som helst. Var stolt och håll huvudet högt. /Vanessa

Blir så stolt att höra att du ska försöka dig ut igen. även om det bara är en ytte pytte stund. Så är du så stark, och jag beundrar dig för det.
Tänker på dig.

Mvh ÅSa

Marieborg, jag kände igen mig otroligt mycket i det du skrev om varför du mår som du mår, ffa kan jag identifiera mg i känslorna du beskriver… Jag är bl a expert på "maskhållning" och att lura mig sälv att jag mår bra, och mår jag inte bra så är det bara att bita ihop och säkert mår jag mycket bättre i morgon, bara jag anstränger mig tillräckligt mycket. Jo hoppsan!!!

För övrigt: Vilken underbar missebebis och fina bilder :)

Tack så mycket för era svar och för att ni orkar lyssna!

Idag har det inte varit ngn bra dag så shopping var det inte att tänka på. Har gått upp i dos i min medicin och mår så konstigt…går inte att beskriva.

MEN jag känner mig ändå stolt och duktig för jag har lyckats tvätta och ta mig ut till tvättstugan flera gånger. Första gången var jag övertygad om att jag skulle falla ihop/svimma..hade sån lust att bara lämna tvättkorgen i tvättstugan och springa hem eftersom jag fick sån ångest men jag stog ut och jag svimmade inte…Nu är jag helt slut och längtar efter att sambon kommer hem med de julklappar han köpt till vår familj.

Bra gjort marieborg, mycket bra gjort till och med. Jag är impad av dig för det kan inte ha varit lätt att stå emot impulsen att rusa hem.

Du är stark, och alla dagar kan inte vara bra. Fast denna dag var trots allt bra. För du klarade av projekt vakna, projekt gå upp, projekt tvätt och säkert en massa andra projekt. Så du är väldigt duktig och du borde klappa dig själv på ryggen. /Vanessa.