
så mycket=(
ursch såg verkligen fram emot illeryran(illerutställning) nu efter att farmor min ha fått cancer i hela kroppen med mera. visst blir inte min farmor bättre av att jag ska på yran men det förgyller min dag lite mer iaf att få göra något roligt.
men idag kom brevet från sjukhuset=(
min kille har haft domningar i sitt ena ben och sen har han haft humörsvängningar till tusen. så efter att ha gått på skall röntgen med mera och efter 5 månader fick vi idag ett brev.
troligtvis har han MS.=( han ska snart på en ny röntgen där dom ska se om det verkligen är så men dom senaste testen visade på att han har det plus att han haft alla symptomer.
Nu känns det nästan som att jag inte skulle orka yran för allt är bara kaos i huvudet och jag har grinat och sove om vartannat idag=(
Ms är en sjukdom som förstör nerverna i kroppen och det slutar ofta i att man blir funktionshindrar och får ha rullstoll med mera. svårt att förklara dom som vill läsa själva lite så är en länk här http://www.multipelskleros.nu src="http://iller.ifokus.se/Images/Buttons/linkArrow.png" alt="Länken öppnas i nytt fönster" />
så allt som far i huvudet nu på mig är att han kanske sitter i rullstol om 20 och kan inte göra något alls.
han är livrädd för att han kommer förstöra livet för mig genom att bli handig kappad men jag älskar honom iaf men jag förstår att han mår dåligt över detta nu.
det värsta är att vi väntar ju barn som troligtvis ploppar ut den 25maj och han säger redan nu att han är livrädd för att hålla barnet. eftersom sjukdommen kan göra att han tappar motorik med mera är han rädd att tappa barnet. och det känns så hemskt att han inte ska kunna hålla i sitt barn enbart av den saken=(
vet ej vad jag vill med detta vill mest baar skriva av mig tror jag. pallar inte att prata med någon i telen för då börjar jag bara gråta har försökt både med mamma och pappa redan.
kram på er alla

Välkommen hit. Jag har också MS så jag vet vad du och din kille pratar om och känner. Har själv haft det i et år. Läs gärna artiklarna här som handlar mycket om hur det är att ha den sjukdomen.
Nu för ni skrika, gråta, vara rädd och allt. Men sedan så tror jag att ni ser på det helamed nya ögon. För det är hemskt på alla sätt. Men nu finns det bromsmediciner, det började komma för ca 10 år sedan och de forskar så mycket och bättre mediciner kommer hela tiden.
Jag har nu fått en kanonmedicin som heter Tysabri. Den hjälper mig en massa. Sedan så ska han be om rehabilitering så han kan börja träna hjärna, hjärta och kroppen. För ju mer vältränad man är, desto långsammare går det att bli sämre.
Vilket sjukhus hör han till? Bor han i Stockholm så hamnar han antingen på Karolinska eller Huddinge. Båda är proffs på det de gör, och på KS ger mig så mycket stöd att man känner sig som VIP. Very Important Patient.
Vill så gärna skriva en massa om vad ni har att förvänta er, men det blir som en lång roman då. Läs som sagt artiklarna i mittendelen här. De går även att se om man trycker på artiklar uppåt vänster här.
Då du även är anhörig så behöver du en massa stöd också. För det är lätt att anhöriga försvinner i den sjukes värld.
Rekommenderar några gratisböcker ni kan få på sjukhuset sedan, däribland "En bok om MS". Där man får läsa om allt från vad det är för sjukdom till livet, framtiden och hjälp.
Detta är inte slutet för er, utan en ny, visserligen oönskad, början. En tröst till er är att MS inte är genetiskt, så han har inte gett ert blivande barn MS. Så det eventuella dåliga samvetet för det kan ni stryka från listan.
Jag tror att när han börjar med sin medicin kommer att må mycket bättre. Men att gråta, skrika och svära hör till försoningen med sjukdomen. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Lider med er båda! Känn dej välkommen här att skriva av dej dina känslor och prata om det du känner e viktigt! Min räddande ängel (fröken som skrivit här ovan) har skapat ett fantastiskt forum för oss här!!!
Var rädda om er och väl mött/I

#1 tack för allt detta du skrivigt. men han kommer att höra till sundsvalls sjukhus och jag ska se till att han får rehab så fort dom fastställt detta med ny skallröntgen. ja ärligt talat orkar jag inte läsa artiklarna nu då jag inyte sove något sedan igår morse men gör det så fort jag har orken ska vila en stund nu först.
#2 tack era ord värmer så mycket=)
Att det känns tunkt just nu är helt natyrligy och är en del av peoceaaen när man blir drabbad av någon kronisk sjukdom och det är något vi alla går igenom i början av vår sjukdom . Fast jag kan öova er att det kommer at kännas bättre bara ni har fått en riktig diagnås för ovisshten är det svåraste för under den tiden finns det så mycket man tror att man har och blir drabbad av . Jag vet bara hur det var för mig förra året när jag tappade synen man har hundra och en tanke på hur hemskt det kommer att bli mem det blir inte hälften av det man tror ska hända vi mänislor är väldug anpassningsbara och klar betydligt mer än vi tror Sköt nu om er ordentligt så ska ni att det ordnar sig på bästa sätt
SvenA/Sajtvärd Synskadade i fokus
Vilken svacka ni hamnat i, men som Vanessa skriver, det finns även ett liv med MS och med rätt hjälp så ska nog allt lösa sig för er. Håller alla två tummarna för er.

Hej igen. Ta det lugnt, och läs när du har orken. Han kommer nu att genomgå en magnetröntgen, och så kommer de att analysera röntgenbilderna. Det kan ta allt från en vecka till flera. Vet inte hur det är i Sundsvall.
Om det visar sig vara MS så kommer de att sätta honom på bromsmedicin. Det kommer att ta en stund innan han mår bättre. Det kan hända också att de sätter honom på tre dagars cortisondropp ifall han är inne i ett skov. Det stoppar skovet.
Sedan när allt lugnat ner sig hos honom och dig, så kan ni fundera på rehab. Och är det så att de inte har bra rehab där så ger de remiss till andra ställen.
Har du några funderingar eller vill ha stöd så pip till här. Du kan även be din kille att läsa lite här. Under länkar finns det lite att titta på också. Tänker på er. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

#6 ja det tog en månad innan vi fick svaret på detta så det lär kanske vara samma. ja dom har sagt till att så fort han känner av något(skov) ska han åka direkt på akuten där dom fixat så att han har förtur för då får han kortison dropp direkt. men du som har MS har du någonsin haft så att det pirrar i benet. alltså typ socker dricka, svårt att förklara men det har han väldigt ofta och läkarna säger att det är nog ett skov men detta skov har han nästan dygnet runt jämnt. ska verkligen skoven vara så länge? japp alla trådar du puttade upp har han läst nu.

Välkommen in i gänget!! Här pratar vi om allt och frågar om allt! En underbar plats att vara på när det känns motigt och man helst vill gömma sig i en garderob eller liknande.
Det finns alltid någon här så alla funderingar kan du lufta. Vanessa är den som står för kunskapen om MS och är en/vår räddande ängel här inne! Vi andra försöker också vara en hjälpande hand i andra delar där vi har kunskaper.
Gruppkram till er som har en "färsk" diagnos att stångas med! Det måste vara en fruktansvärd svår tid just nu för er!!
-> Kastrera och id-märk <- \>^..^< CatCrazyLady

Sockerdricka känsla har jag inte haft, men har hört talas om den. Sedan när man får cortison ska man få det i tre dagar. Har han fått det så länge. Plus att om det inte över så kan de ge tre dagar till. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

#9 okej ja han ska ju kanske få prova kortison mot detta det har iaf pratats om det. men som jag skrev i en annan tråd så har han ju börjat att acceptera detta=) han har fått träffa en som har rullstol och sätt att dom kan leva precis som andra med mera, han skämtar även lite nu om jusst att han är sjuk