Jag har absolut inga tips. Är bara slut och färdig. Men jag hoppas att någon annan kanske har tips att komma med.
Mvh Åsa

Ett tips från mig är att fundera på om det är något man verkligen skulle vilja göra som inte kostar en halv årslön. Eller om man har någon hobby, lägga lite extra tid på det.

När jag får mina "svackor" så har jag en 3-4 olika hobbies som jag tar till och då får disken stå, dammråttorna nafsa oss i hälarna (nu dammsuger dottern 1 g/veckan också) ja allt annat får helt enkelt vara, om inte jag lider av det, varför ska någon annan göra det?

Sedan sätter jag mig och håller på med embossing, pärldjur eller textilfärg eller något annat som jag tycker är skoj.

Nej Vännen, inga tips, förutom att leta efter de små, små guldkornen. De fins, men kan vara svåra at hitta!

#2: der funkar inte så bra med en karl som då muttrar och morrar.

Gillar ditt tips Vanessa! Passar mig utmärkt. Brukar skriva en lista inför nästan varje dag och vissa dagar blir inget gjort och då känner jag mig så värdelös..Tack för tipset!

Mycket bra tips, Vanessa m fl.

Jag har en variant där jag också skriver på papper men då skriver jag ner en sak i taget, men strax innan jag ska göra den. Dvs inte en lång lista, utan en sak i taget, annars känns det oöverstigligt och blir inget gjort. Ex v tänker ut att jag behöver diska, skriver det på min lista och kryssar av sedan.

Problemet just nu är att jag är inne i en extrem svacka och orkar ingenting, inte ens tänka ut vad jag borde göra :(  Fast idag har jag faktiskt börjat sortera lite i mina kombinerade viktiga-papper/tidningshögar.

Jag brukar försöka få stunder för mig själv, göra något jag tycker är roligt och det kan variera. Göra någon hobby, som Asa_N skrev, gå och få massage, gå till biblioteket och kolla på böcker, ligga i soffan och läsa en god bok en hel dag, prata i telefon med en väninna eller åka och hälsa på henne….. ja, det beror ju på vad jag orkar och vill göra just då.

Man får också försöka släppa alla krav och måsten, det är svårt men det måste man! :)) Och komma ihåg att ingen någonsin är värdelös, för alla har sitt värde i livet och värde för sina anhöriga och andra människor.

Leta reda på de små guldkornen som Gunilla.H skrev! De finns där någonstans på de mest oväntade ställen och i de mest konstiga situationer och jakten på dem kan bli väldigt spännande! 

Ibland är det också bra att bara tillåta sig att må dåligt, för sen vänder det ju oftast.

Hoppas att ni mår bättre snart. Kram på er.

Ja, att ägna sig åt hobbies är en underbar hjälp, sedan att ta bort måsten och krav så mycket det går. Ni har så rätt, och det försöker jag också göra.  Och smutsen skaffade jag hjälp med, en självgående dammsugare. Det tar hand om det värsta och jag kan vila mig eller göra något kul istället. Som att se den göra jobbet :-).

Då Sally är du inne på "Projekt börjat sortera papper". Då kan det hamna på listan. Sedan när du är inspirerad så kommer du till "Projekt fortsatt sortera papper". Och så vidare. Men ner på listan när det är gjort och inte innan. /Vanessa

=))

Puttar upp detta för dig Marieborg. Kom ihåg, din lista skriver du när du klarat av uppgiften. Inte innan. Och det gäller allt från att gå upp, äta frukost och sånt som man eventuellt tycker är jobbigt eller ofta förtränger.

Så din dag som du hade var fylld av en massa avklarade projekt. Skriver ner några av dem till dig.

Projekt: Gå upp
Projekt: Klädde dig, dusch eller vad du nu gör.
Projekt: Tvättstuga första rundan
Projekt: Andra rundan
Projekt: Tredje rundan

Sedan kan den listan bli väldigt lång och du inser att du gör en massa varje dag. För det är vad man gör som räknas, inte de dåliga samvetena. /Vanessa

En annan sak i sammanhanget som åtminstone jag tycker är lika viktig, det är att glädjas åt de lyckade projekten enligt ovan. Man har faktiskt all rätt i världen att klappa sig själv på axeln och tycka att "jäklar vad bra jag är som fixade att göra det eller det"

Jag tycker att ni alla är skit-duktiga på ren svenska och jag inser hur lyckligt lottad jag är som "bara" har eländiga leder.

Tack Vanessa! Det är så sant det du skriver och en del av mig tycker jag varit duktig men sen så kommer den delen av mig som har så enormt höga krav och förstör allt med att tänka…vaddå ska jag vara stolt och glad för att jag lyckades gå upp och tvätta??? Det gör ju folk varje dag!!   Men jag försöker tona ned den delen men det är sååååå svårt!

Måste lära mig att som du skriver Asa_N glädjas åt att det faktiskt lyckades och att jag var duktig för jag klarade tvätta och att jag stog ut med ångesten trots att det kändes som jag höll på att dö och hela kroppen var i ngt slags kaos.

Idag är det dock en bättre dag….vill skriva "bättre dag än så länge…" men ska inte vara negativ   

Jag tänker på en annan sak oxå som jag tror hör ihop med den klassiska kvinnorollen… det räknas inte som att man har gjort något när man har städat och tvättat… det är inget om ni förstår vad jag menar. Medan en karl med en vanlig enkelt förkylning skulle aldrig få för sig att dammsuga eller stå i tvättstugan så förväntas vi som kvinnor göra det fast vi är sjukskrivna. Och är man sjukskriven på heltid så är det för att man inte orkar/klarar att göra saker. I saker ingår tvätta och städa!! Jag har såååå stora problem med detta själv, trots att jag är sjukskriven och min ork är så låg så den finns knappt, och min läkare har specificerat vila, vila och vila på läkarintyget så har jag dåligt samvete om jag just vilar!!! 

Jag vet inte hur du har det ÅsaF men låt mannen morra eller dammsuga eller vad det är han morrar över själv!! ;-)

#13: Men det är inte kul med morrande sambos heller. Han tycks tro att jag ska klara av att sköta allt hemma, springa på möten med skolorna, aga barnen och så ja självklart städa, laga mat, tvätta och lägga undan tvätten. Och allt sådant som enligt konstens alla regler borde vara lika för båda könen vid detta laget. Och dessutom extra på honom när jag är så pass dålig som jag är. Men han hjälper till om jag blir arg, men annars är det dåligt med hjälp utan att få höra morrandet.

#14 det låter som det är dags för ett "familje-råd" där ni fördelar uppgifterna hemma. Sätt dig med hela familjen och gör en gång för alla klart för dem hur pass dålig du är och att du tyvärr varken fixar eller har lust att fixa hela baletten. Du har dessutom inte minsta skyldighet att göra det, det hänger lika mycket på de andra som bor i huset att det är någorlunda rent och snyggt och att maten kommer på bordet.

Malin har blivit ganska duktig på att hjälpa till här hemma, hon har sina "fasta" sysslor men hjälper även till extra när jag behöver.

#15: Ja det kan kanske vara värt att testa det .
Dock tycker jag det blivit lite bättre nu när kompisen bor här hemma. Hon vet ju hur dålig jag är, och dessutom ser hon det på mignär jag är riktigt dålig. Till skillnad från min kära familj då. Hmm, liiite snett det med. Men så är det. De har dock sett på Veronica när hon påpekar att nu är mamma dålig så då får man annan respons. Konstig familj har jag nog.

För egen del så har det handlat om att jag faktiskt bitit ihop och gjort fast jag inte orkat. Och det kan INGEN annan än jag själv ändra på… familjen kan inte läsa min tankar eller förväntas se utanpå när man inte orkar. Man måste säga själv att det går inte, jag orkar inte. Så bör man fundera på inuti sig själv hur mycket som handlar om att släppa taget och inse och acceptera hur pass dålig man är… alltså det innebär ju ganska jobbiga insikter att tvingas inse att man inte klarar ens de allra enklaste sysslor utan att bli dålig… för vem är man då? Finns man då? Kommer någon att bry sig om en när man inte själv tillför lika mycket? Och kan man älska någon som inget orkar…

Jag blev så dålig så att jag inte ens tog mig upp ur soffan hur gärna jag än ville och det var en livskris som hette duga! Men mest för mig! Men när det gick upp för familjen så var det inget snack, det ryckte in hela högen. Men jag måste hela tiden hålla i mig själv för att inte ramla tillbaka i mina gamla servicetakter

#17 Där sa du många bra saker.Det är viktigt att själv säga till om man inte orkar eller vill göra saker.Hur ska annars andra veta?

Tror det handlar en del om att man själv måste acceptera att man är sjuk/inte orkar,först då kan man be om hjälp.Sen brukar man få hjälp när man väl ber om den också (iaf min erfarenhet).

En av mina fyra döttrar sa en gång till mig "men du är väl inte sjuk mamma du är ju uppe….".Ja,jag tyckte att jag var tvungen att laga mat till oss så jag tog febernedsättande och gjorde det,sen åt jag och slängde mig i sängen direkt efteråt (absolut ingen disk eller annat jobb)….jag var ensam hemma med dom de dagarna,hade influensa som ju går över snabbt som tur är.

Om man har en kronisk sjukdom kan man inte göra som jag gjorde,då måste man nog ändra rutiner så att den som orkar gör mer och den som är sjuk gör mindre.