Dags för rehabilitering
Har man en sjukdom eller skada, så rekommenderas rehabilitering. Så även för mig. Min läkare gav mig en remiss till Rehab station som ligger i Frösundavik. Ett av de bästa ställena enligt utsago. Det kändes konstigt, för det var en bekräftelse på att jag är sjuk. Jag, sjuk? Skulle inte tro det.
Som en igelkott
Träffade Annika som var ansvarig för rehabilitering när det gäller MS. Förklarade för henne att jag kände mig som en igelkott, med taggarna utåt. Så jag bad henne att ha tålamod med mig då jag ännu inte erkänt för mig själv att jag är sjuk.
**Tankegången på rehab station
**Fick snabbt förstå att jag inte var en patient där, som på ett sjukhus. På rehab har jag en massa konsulter runt mig. Där de jobbar i ett team där jag står i centrum. Gillade den tankegången, det kändes redan så när jag klev innanför dörrarna, även om taggarna stack utåt. Redan i receptionen svepte deras glädje och stöd in mig. Allt i huset kändes positivt och samtidigt annorlunda. På ett speciellt sätt.
Jag är styrande
Allt startade med att de satte sig ner med mig och frågade vad jag själv ville ha ut av allt. Kondition, styrka, psyke, handterapi då min finmotorik blivit sämre. Och så sa de att jag behövde lära mig att slappna av. Okej, tyckte jag motvilligt. Känd för att aldrig slappna av när ögonen är öppna. Så det blev avslappningsövningar och Qi Gong. De föreslog att jag skulle prova work out också. Så då var grundplanen utstakad.
Ett av många vackra träd som finns i Försundavik och Hagaparken. Denna är böjd ner i vattnet, och förtsätter att leva. Så känner jag mig också. Böjd men levande.
**
Start på planen
**Det första jag gjorde i konditionsväg var att med sjukgymnasten gå på promenad i de vackra omgivningarna. Vi skulle gå i relativt hög takt. Först tog Margareta min puls i viloläge. Sedan ut. Tyckte själv att det gick bra, tills hon tog min slutpuls. Det var skrämmande resultat. Mer som om jag hade sprungit marathon. Att min kondition var så dålig, överraskade mig. Och satte igång tävlingskänslan i mig. Och det ledde till min fortsättning på rehab med taggarna nedfällda.
© Kata Larsdotter
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Vet inte om det är ok att kommentera här i samband med artikeln?
Den "enda" rehabilitering jag blivit erbjuden är "tråkig" sjukgymnastik (och då hör till saken att jag alltid varit fysiskt aktiv och rörlig ända fram tills nu då). Tror man behöver ha en mer "konkret" sjukdom i likhet med ms för att man ev ska få det. Jag har ju visserligen uppenbara förändringar på ryggen och andra leder/diskar på röntgen såväl som mrt, men som sagt… Jag har också utretts för stelop av ryggen men är "tyvärr" ingen bra kandidat för det. Min fot vägrar läkarna att operera pga av den smärtmedicin jag har fn (kan tydligen bli kortslutning av smärtsignalerna så att jag ej kan smärtindras öht i värsta fall).
Men rehabiliteringen du beskriver låter jättebra och säkerligen något alla långtidssjuka skulle må bra av.
Det finns inga olämpliga ställen att ta upp frågor tycker jag. Denna rehab är ofta inriktad på rygg, neurolgiska skador, amputationer men även om man varit med om olyckor med mera. De öppnar dörrarna för de flesta som har skador som påverkar rygg och kropp vad jag vet.
För att komma dit måste man ha en remiss från en läkare. Sedan kan det vara lite olika från landsting till landsting. De som samarbetar med dem är Stockholm, Värmland, Kalmar, Blekinge, Kronoberg, Hallands landsting och försäkringskassorna där. Men det lär ju finnas andra bra rehabställen för andra län och så vidare.
Du kan titta in på deras hemsida.
För det bör finnas hjälp för dig också, någonstans. Rehab ger en genomgång som ger en massa i framtiden och det brukar landstingen och FK förstå. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Puttar upp lite. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Tack för denna artikel kom upp igen. Läste den igen och tycker den är så bra!
♥ Cogito, ergo sum ♥ May the force be with you ♥
Tänkte att det är bra att få påminnelser ibland. Livet är som sagt inte slut för att man blir sjuk, utan det blir snarare en omstart.
För det spelar ingen roll vad som hänt en, man ska inte lägga sig ner och dö eller springa om kring och tycka synd om sig själv hela tiden- Man blir inte lycklig för det. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Starta ny diskussion