OT - Kyrkogårdar
I en annan tråd här så har vi pratat om kyrkogårdar. Så jag tänkte starta en alldeles egen tråd om detta.
Själv så gillar jag kyrkogårdar. Gillar lugnet där, sådan frid. Önskar dock att ingen behövde vara där, men så är det. Har dåligt samvete just nu för att jag inte pyntar vår familjegrav som tidigare. Hinner inte med min sjukdom, tyvärr. Men de i himlen tycker nog att jag är fånig som har dåligt samvete.
Gillar att gå runt bland gravstenar, och skapar bilder av de som begravts. Gillar stenarna där man förut skrev yrke och sådant. Som "Tågmästaren". Men jag är kanske makaber. Dock går mitt hjärta i bitar när man ser stenarna över barn som inte hunnit leva alls.
Måste nog poängtera att jag inte planerar för döden, eller vill att någon ska hamna där. Dock är det för mig en plats med frid som går in i min själ.
Tycker ni att det är en makaber tråd så säg till så tar jag bort den på en gång. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Jag tycker inte alls att den är makaber!! Däremot kändes det lite som trådstöld på ciiviic's tråd…
Jag gillar också kyrkogårdar…främst för att de är lugna och rogivande ställen. Folk respekterar det också där.
Brukar gå till min mormors grav lite nu och då förut. Blir dock mer nu. Kollade vårblommorna i förrgår.
Har många där som jag kände. Bla min gamla klasskompis i graven bredvid min mormor o morfar. Hans ligger i sina farmödrars grav. De var kompisar med mina morföräldrar.
Min mamma ligger hos sin mormor som hon växte upp med. Där har hon planterat perenna vårblommor länge. När så kyrkogården grävde upp allt och slängde blev vi chockade och jag ville polisanmäla. Det var så kränkande att mamma gjort i ordning sin egen grav och kyrkan inte ens frågade oss utan slände allt och lämnade ett stort hål…
Speciellt minneslunder är vackra och speciellt under alla helgons dag!
Jag och min väninna var och satte ljus till våra fäder…
-> Kastrera och id-märk <- \>^..^< CatCrazyLady
Brukar bara hamna där när jag begravt nån.. Men det e rofyllda ställen, själv sköter jag all min kontakt med minnen å möten i skogarna, är även där jag en dag vill spridas, skall visst gå att få gjort med nån spec, licens…
Minnena möter jag hela tiden. Av dofter, smaker, synintryck och allt man kan tänka sig. På kyrkogårdar rensar jag snarare mina minnen. Vilket jag tyvärr behöver ibland. /Vanessa
Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.
Kyrkogårdar är så fridfulla, där finns vår historia bakåt i tiden. Har inget emot kyrkogårdar, de ger mig frid och stillhet i sinnet. Och det behövs ibland när livet stormar.
Starta ny diskussion