Ååå vännen!! Vad hemskt! Skickar massor med tröstekramar om hopp för dig och din mamma!! Vet hur mycket du jobbat för henne! KRAAAM!!

Jo jobbat har jag gjort… Men allt blir ju bara värre..
har länge velat säga upp allt.. Men hur ska jag nu kunna de.
Vill bara låta henne bli frisk.. OM man kunnat hade jag utan tvekan tagit all henns sorg, smärta och sjukdomar ..

Vad jobbigt. Vet hur det är när någon man älskar får cancerbudskap slängt i ansiktet.

Hon kommer att må skit av cellgifterna. Tyvärr, de får lida innan det blir bättre. Läkarna borde nog ha henne kvar några dagar efter varje omgång just för att hon har diabetes. För diabetesen gör att hon redan krigar mot sin kropp. Kolla om de kan göra det. Sedan kan jag tänka mig att bli av med äggstockarna också påverkar det hela.

Dock kan jag sätta lite plåster på ditt sår. Cellgift hjälper väldigt ofta. Fler och fler överlever cancer, tack vare denna medicin och strålning.

Min kusin hade cancer i äggstockarna och tog bort dem. Visserligen hade det inte spridit sig, men hon mår väldigt bra idag. Så det finns hopp, även om det är fruktansvärt. Jag vet att det inte spelar någon roll vad jag skriver, för du lider just nu och det är normalt. Din mamma lider också vilket är normalt. Däremot måste läkarna och ni ha koll på hennes diabetes. För det är troligen diabetesen som gjorde att hon var okontaktbar.

Du är på  rätt plats förresten. Så lätta ditt hjärta så ofta du vill, och vi kommer att försöka ge stöd. /Vanessa

Jo, hon berättade att hon kommer må skit av cellgifterna eftersom det är så stort.. och massa annat.
Sen ska jag få vara med nån gång när hon får cellgiftsbehandling. Så jag får lite mer humm om vad som händer och sker.
Jo det där med diabetesen tycker jag med. Men de är läkarvården vi pratar om. Jag är inte så glad på den efter mkt .

Mammas diabetes har vart svår länge, så detta gör inte saken bättre. Jag är bara så otroligt rädd att förlora henne.
Jo faktiskt så känns det bättre, när man fått höra om andras cancer, dvs folk som övervunnit detta och mår bra idag.
det ger mig mer hopp om mamma..

Det är hemskt att sitta bredvid och inte kunna göra något mer än att bara finnas till. Det är hemskt. Det kommer att kännas "bättre" när du varit med om en behandling då du "lättare" kan relatera till vad som händer och sker. Även om det aldrig blir "lätt"…

Det bästa är att lätta på hjärtat och skriva av dig så du inte samlar på dig för mycket. Låt "allt" komma ut. Här eller någon annan stans. Kramar i mängd.

Jo… Ska bli "skönt" att följa med.. Ska de verkligen.
Så får se vad som händer och sker..
Jo har insett att de kanske är dags att börja lätta på det.
Så säg till om jag skriver för mycket här, åh låter självisk för de vill jag inte att ni ska tro om mig..
Men jag vill inte gå och prata med en psykolog..
de känns ju lite galet.

Det finns anhörigvård till cancerpatienter. Bla psykologsamtal. Kan vara hur bra som helst att få prata med någon "utomstående" som vet vad cancervård är. För din egen skull. Du skall också komma ur det hela med ork och liv i behåll. Det är inte själviskt att vårda sig själv för att orka med. Någon måste pyssla om dig också, om det så "bara" är du själv.

Vi är här för att stöda dig, som du säkert framöver kommer att stöda oss. Så det är ingen fara. Släng ut skiten, så mår du bättre en stund.

Som sagt, anhörigvård är bra också. De är minst sagt införstådda i hur det känns för anhöriga när de som de älskar är sjuka. Men vi finns här. /Vanessa

#7 - vart finner man sådant ? . Jo, men jag är den sortens människa som hellre hjälper andra.. Säger dom…

#8 - Klart jag kommer :) …

Tack för allt .

Det finns "cancertelefoner" att ringa till för råd och dåd men det bästa är om din mamma ansöker om hjälp…typ att alla ni tillsammans går och pratar om vad som händer eller att bara ni barn går på gruppsamtal…kan vara skönt att prata utan mamma också…vad som händer och sker med er…eller samtal ensam med mamma eller bara helt ensam för att hämta kraft. Finns många konstellationer att tänka på.

Sökt på cancer:
http://search.live.com/results.aspx?q=cancer&src=IE-SearchBox

Google på cancer:
http://www.google.se/search?hl=sv&q=cancer&btnG=Google-s%C3%B6kning&meta=lr%3Dlang_sv

Hoppas någonting kan ge dig någonting!

Anhörigsida… http://www.cancerfonden.se/templates/Relative.aspx?id=582

Ojojoj det är inte lätt att vara anhörig…. men som sagt vi har stora öron och breda axlar här inne.

#11 - Gå med mamma? nja de delen kommer inte funka.
sen tror jag inte hon tillåter att mina små syskon går och träffar nån heller. För hon kan ju klara allt själv den kvinnan !
Hon är speciell..
Men jag skulle nog kanske kunna träffa nån, så länge man är anonym. Tack för sidorna :)

#12 - Nääh. trodde jag vart med om allt. Men de hade jag tydligen inte..
Men nu kan de väl inte bli värre än så här..
Tack :)

#13 nej så mycket värre har jag svårt att se att det kan bli, cancer är en, ursäkta språket, jäkla skit-sjukdom.

Telefon är perfekt på det viset. Du kan vara anonym och du kan sitta hemma i egna fåtöljen i lugn och ro. Hoppas något ger dig idé på hur du vill göra. Kram!

#14 - Mjo de är ju det…. Va de sista min mamma behövde.. Eller är väl de sista nån behöver…. Men trodde hon hade ett helvete, men tydligen inte tillräckligt..

#15 - Jo absolut….
Tack :)

Jag lider av syndromet "duktig flicka". Det ställer mig i taskiga situationer "ibland"=ofta. Dvs "kan själv". Dvs jag kör slut på kropp och själ. Ofta. Ofta. Ofta. JÄMT!

I min mobb's anteckningsbok har jag lite olika "meningar" som jag sätter på framsidan för att komma ihåg mig själv. Typ "låt stå" på "svarta tavlan" i skolan.

Denna tänkte jag på dig om:
_"Ibland måste man tillåta sig själv att inte vara så tuff"
_Stulet från Gray's Anatomy

När det gäller cancer så måste man få vara liten någonstans någongång då det är en tuff resa. Både för din mor men även för dig. Du skall också överleva…

Ta det inte som en pekpinne utan bara som ett varmt sätt att säga: "Ta hand om dig"   (((Kram)))

#17 - Jo känner med igen de där..

Jo … men jag kan inte visa mig svag för den kvinnan.. För då vet hon att jag är på ge att ge upp.. ååh inte orkar..
ååh det är de sista jag kan göra mot henne..

Asså, nu kanske folk tror att jag stöter bort alla bekymmer eller försöker hitta andra "reason" att inte försöka..
Men jag försöker…
Min mamma är en väldigt underbar kvinna, men hon är så envis och vägrar inse själv att hon är som hon är om mans äger som så.

Jag menar inte att du behöver visa dig svag inför henne. Bara tillåta dig själv att vara svag. Hemma. För att orka vara stark med mamma.

Jaa jo…  
Jag är av den sortens människa som inte kan göra sådant…

Jag kan inte vara liten ens för mig själv, ensam. Har så svårt med det. Försöker lära mig men det sitter så hårt att jag skall klara mig själv. Duktig idiot kallar jag mig ibland.

Inte med partner kan jag visa mig liten heller. Senaste förhållandet gick det bättre. Men det är svårt.

Tänker ofta på de raderna när jag känner att jag behöver prestera trots att jag är ensam och ingen att bevisa något för. Att tillåta mig ha ont och må dåligt. I alla fall i ensamhet.

Vissa människor går det bättre inför än andra.

Har en kille som är så enormt mån om mig och skulle kunna gå på vatten om det gick men han ömkar mig och då låser det sig. Jag blir tom förbannad!

Har lärt känna en kvinna nu som jag pratar mer och mer med för att hon också har så ofantligt ont. Hon ser så ofantligt fräsch och snygg ut. Det syns inte hur svårt hon har det. Hon ömkar inget utan pratar bara igenkännande. Då går det bra.

Tänkte att det är lättare med typ cancertelefoner eller personer inom cancervården för de kan hantera situationen mångt bättre än många andra. Mycket för att de vet vad de pratar om.

(((Kram)))

Kan tillägga att jag även är "vuxet barn"…

Mm känner igen de där… Det är skit svårt….
Men hade en vän jag kände att jag kunde prata med. men sen när hon då går och pratar med alla om de och säger att jag ljuger om allt för att få uppmärksamhet så fick jag frispel och pratar inte så mkt om något längre…
När folk börjar prata om mamma eller något så ger jag så korta svar som möjligt..

Fy vad vidrigt! Jag har ytterst svårt med just svek! Har varit i "samma" situation med just förtroenden som vänts mot mig för att användas för att knäcka mig. Det gör ONT!! Av den anledningen är jag extremt misstänksam mot "vissa" människor.

Man behöver inte svara heller när folk frågar. Det har jag och en väninna pratat om. Vi berättar när folk frågar. Men egentligen har vi ju ingen rapporteringsskyldighet till "folk". Jag måste hela tiden påminna mig själv att JAG inte behöver svara. Försöker lära mig att fråga "varför behöver du veta det".

Tack, Simson för att du är så underbar. Själv har jag inte hunnit vara här för jag har varit med mamma i det stora centrumet och ätit, shoppat och även myst med min bror som var med.

Men du har väldigt kloka tankar och ord. Är nog också ett vuxet barn misstänker jag. Visar mig väldigt, väldig sällan svag. Ens för mig själv. Men det är faktist skönt att göra det, måste erkänna det. Önskar att jag kunde gråta mer och oftare.

Ciicic, alla ord, tankar och rörelser betyder något. Skicka brev till din mamma. Var ärlig. Du ser henne som den envisa personen. Men kanske hon också vill släppa envishetens sten ibland. Gör det inte nu, men kanske framöver.  

Sköt om dig. /Vanessa

#24 - Min ilska är stooooor…
Innan så var de ingen som visste något om min mammas alkohol problem. Men ack så skenet kan bedra.. Alla tyckte sååååå synd om mig.. Men aah patetiska människor måste jag säga.. Speciellt när dom bara säger det på fyllan !
Nä jag orkar inte svara, jag orkar inte prata med alla om min mamma åh allt. Så irriterande att behöva svara på samma frågor heeeela tiden. När man försöker tänka på annat.

#25 - vad mysigt :)…  låter som en underbar dag :)
Oj.. Asså… Om jag kunde vara 100 % ärlig mot min mamma så skulle mitt liv vara så mkt bättre. 
Jag har ett dåligt förflutet, ååh när jag kom ur det så märkte jag att mamma hade alkohol problem. Så kan väl säga att jag inte pratat så där jätte mkt med min mamma sen jag var typ 12-13 år.  Så vi har väl ingen super kontakt precis.
Min mamma säger bara att jag är självisk och bara tänker på mig själv när jag försöker prata med henne.
Så jag har gett upp att förklara för henne hur jag känner åh allt va det heter.

Jag förstår. Det får ta sin tid. Dåliga förflutna är jobbiga, men ska inte bli ledord i ditt liv. En dag kommer du att passera det, för annars kan inte du leva ditt liv, utan lever i det förflutna. Tyvärr så har din mamma problem, och försöker skylla på dig. Men det är inte dig det är fel på, och du är allt annat än egostisk.

Du behöver verkligen inte prata med alla om din mamma, och svara på frågor. Utan säg "Tack för att du frågar, men det är mellan mig och min familj." Eller liknande.

Det var en skön dag, men det är jobbigt. De flesta här vet om att min mamma är väldigt sjuk. Hon har lungemfysen, KOL samt hjärtproblem. Så jag ser varje dag med henne som en gåva, och tar vara på varje minut vi är tillsammans. Hon fyller trots allt 80 år i juli. Idag så sa hon faktiskt att hon inte tyckte att jag skulle vara så snäll hela tiden mot henne. Började skratta då, hon vill att jag ska vara mer egoistisk. Kan dock inte det. Vet inte hur man gör.  /Vanessa

Jag hoppas du inte tar allt mitt skrivande till att jag försöker pressa in dig i ett hörn för att få dig att göra det jag vill…

…vill bara att du inte ska gå under på kuppen…

(((kram)))

…en liten orolig simson…

#27 - Oj… De lät inte roligt de där med din mamma :( ..
men underbart att ni kan göra saker tillsammans iallafall :)

MIn mamma……… jag älskar henne hon är ju min mamma.. men de finns så otroligt mkt ilska mot henne..
Så aaah.. Men jag tycker fortfarande synd om henne för detta med cancern och allt va de heter : ( .
Vill ju mer än gärna få en bra kontakt med henne.
Utan att behöva kämpa för att se glad ut när jag är med henne.

#28 - Absolut inte !!
jag tror jag inte jag kommer gå under…
Näää.. Inte jag…

Du är fin, Ciiviic!

(((kram))) Önskar dig allt gott!!!

Tack… Men kommer inte vara så aktiv…
Inte efter allt detta…. som hänt.. Suck !
är trött på att må dåligt nu!

Ta hand om dig själv i första hand, sedan allt och alla andra efter det. Nu är du viktigast, för klappar du ihop så fungerar inget. Så hålll dig härifrån och ta hand om dig. Vi finns kvar när du dyker upp. /Vanessa

Idag så rakade mamma bort mer än halva sitt hår…
Hon har nu mera en rakad skalle typ nästan helt…
Nu märker man mer och mer.. BAAAAAAAAAAJS

När min pappa fick cellgifter så fick jag äran att raka hans huvud. Han sa med ett leende att han nu skulle bli skinhead, och att jag skulle hjälpa honom med det.

Träffade en tjej under en skrivkurs, hon hade bröstcancer. Allt hennes hår var borta, men hon hade tjusiga sjalar runt huvudet som gjorde henne så vacker.  

Så skaffa lite olika sjalar till mamma, så kan även hon känna sig lite vacker. Hon kan även få peruk om hon föredrar det. För även om man mår skit, så vill man helst inte se ut som det.

Jag förstår att det känns fruktansvärt för henne och dig. Det gör jag verkligen. Tänker på er. /Vanessa

Jo hon har peruk hemma…
som hon kommer ha när yngsta systern är hemma..
sen har hon börjat inhandla sjalar…

men de är ju så jobbigt att se henne så här så kan man inget göra

Sant, det är fruktansvärt. Just det att man inget kan göra, mer än att älska och stödja. Hade episoder med min pappa som tog hårt i min själ. Men det viktigaste är att finnas till. Även om det innebär attacker från dem. För det är förståeligt. Även om det svider som sagt. /Vanessa

Det är hemskt att stå bredvid och inget kunna göra men det är den viktigaste platsen! Att bara finnas till och bara vara är det mesta man kan göra.

Joo… kommer aldrig svika hennes sida på de sättet….

Men jag bara avskyr allt…
Blir irriterad på allt och allting..
Allt är bara fel… Alla säger fel..
Allt bara suger rent ut sagt

Förstår det. /Vanessa

På Onsdag, får mamma andra behandlingen av cellgifter..
Jag är så sjukt orolig…

Nu har även läkarna sagt att dom kanske inte vet om dom kan fortsätta med detta.. Utan dom får se efter denna behandling..
Då mamma blir jätte dålig, ååh hennes blodsocker sätts ännu mer i fara..
Jag är ¨så sjukt rädd, så rädd att hon ska dö…
Vill inte förlora min mamma..

kan inte sluta gråta om nätterna

Jag förstår verkligen dina tårar. Svårt detta med blodsockret. Men de har väl henne kvar en stund där? Då är hon på den bästa platsen i det läget. Kommer att tänka på dig och din mamma. /Vanessa

jo hon kmr vara kvar ett tag.. vet ej hur länge…

ska vara med henne. kan inte lämna hennes sida, inte en sekund…
Idag hade de ringt på skyddat nr, men ja hade ej min telefon…
Åååh mamma brukar alltid ringa…..
Så jag vet inte om ngt hänt, ska ringa så fort sambon kommer och hämtar mig så jag vet att allt är väl med henne…
men allt detta som händer ger mig så sjuuuukt ont i magen :(

Förstår verkligen dina tårar! Det är så hemskt att vara bredvid! Förstår att magen gör ont! Oron kan sätta den ur spel.

Skickar massor med helande tankar och kramar till dig och din mamma!!! Önskar innerligt att allt går bra för er!!

Det kan vara din mamma som ringt från sjukhuset för att vilja prata bort några minuter. Det behöver inte vara något som hänt. Även om det är det första man tror. Önskar jag kunde peppa dig lite men det är så svårt…

ja vill ju lova att oron har gjort de..

Har ej fått tag i mamma ännu..
Så nu är jag riiiktigt orolig..
Ingen som svarar hos mamma heller..
Men ska försöka imorgon bitti igen.
Pappa skulle nog ha ringt om de hänt nå hemskt..
Visst ??

Inga nyheter är goda nyheter sägs det ju så hade något hänt hade du hört det.

mmm.. men de gör en inte mindre orolig just nu

Nej jag förstår det och hoppas innerligt att du fått kontakt nu.