Hejsan, vad har du då som gör att du hamnade här på Skuggfolket? Samtliga här inne har olika sjukdomar/åkommor som inte syns utanpå men som ställer till det rejält många gånger.

Hej och välkommen hit!

Här har vi haft en underbar vårdag och jag passade på att plocka in vitsippor till en bukett. Denna bukett levde inte länge då Julian åt upp den. Fick sedan gå omkring med vasen på huvudet för att hinna njuta lite av de söndertuggade blommorna.

Kul med en magiker i gänget! Och jag måste säga detsamma…litar inte på människor riktigt längre…har blivit av med tilliten på "folk"…även om de här inne har blivit mina bästa vänner som jag verkligen litar på!

Hoppas du också ska kunna göra det!

Hur lyckades du njuta av blommorna när du hade dom på huvudet då Simson??

Å jag e lika nyfiken som Asa_N, så hur e det fatt med dej då Veyla??

Väl mött!

Hur det är fatt med mig? Jo det suger väl ganska rejält:'(

Det värsta är väl ångesten men har även deprision. Jag håller på med en utredning just nu så mer än så kan jag inte säga. Jag kanske får en diagnos på något inom någon månad. Men vad spelar namnen på sjukdomarna för roll? det är ju hur man känner som är det viktiga:P

Tack för välkomnandet. Om ni vill veta något mer så fråga bara.

Namnen på sjukdomarna spelar ingen roll, men det är ofta en lättnad för en själv när man fått en diagnos, det blir lättare att gå vidare :o)

Tjaa du Asa… Jag vet inte om jag tycker det. Jag känner mig själv ganska bra. Brukar meditera runt 5 ggr per vecka. När man vet hur man själv funkar och känner (vilket man nog aldrig kan lära sig till 100%) så Spelar det ingen roll vad andra säger att man är.

Sen har jag redan blitt kallad för asberger av en psykolog. Han sa att jag ver det redan efter en helv time;)

Vid det här laget (har varit djupt deprimerad i 1½ år nu, men har varigt sjuk sen i 6:an) så skiter jag i vad folk kallar mig.

En diagnos är alltid lättare tycker jag numera. Där har jag vänt helt.

Ringde en gång en intresseförening och frågade om den sjukdom jag ärvt. De sa att det alltid är lättare med en diagnos för att förstå vad som händer i kroppen. Som motfråga hade jag: Går det att bota? Går det att underlätta? Nej fick jag som svar. Då tyckte jag att det inte fanns någon anledning till att få diagnos heller.

Idag tycker jag nog att det vore bättre med en klar diagnos för att bena ut vilken "krämpa" som hör till vad för att veta vad jag skall lägga energi på eller ej.

Jo, jag vet att dem flesta tycker det. Det sa min psykiatriker med.

Vi får se. Jag kanske tycker att det går lättare sen med. Men jag har ju redan accepterat att jag är sjuk och har all hjälp jag kan få så jag vet ju fortfarande inte vad som skulle kunna ändras?;)

Jo men att man är sjuk har man ju konstaterat själv sedan länge, men när man får rätt diagnos så kan man "attackera" det på ett annat sätt och mera direkt om du förstår vad jag menar. Även om man inte blir friskare så känns det i alla fall bättre när man vet vad man har att tampas med. :o)

Välkommen, Veyla! Hoppas att du trivs här hos oss!

Ibland är det viktigt med en diagnos, som Simson och Asa_N skriver. Då kan man sätta fingret på det "onda", skaffa information och lära sig hantera det. Fast det tar tid, och det får det nog ta.

Ibland kan det kännas bra att inte veta för mycket utan att bara ta det för vad det är för stunden. Då får det göra det.

Man har en sjukdom, man är den inte!

Meditation är ett utmärkt sätt att se vad man kan förändra hos sig själv. Det gäller att hitta sånt man mår bra av, trots allt.

Jag förstår vad ni menar. Och jag vet att många tycker så;)

Tack för välkomnandet emiya!