Tidsfaktorn är ju väldigt viktig när det gäller cancer, en jävla sjukdom förresten, ursäkta ordvalet.

Men som du säger så har hon ju gått på täta kontroller och de har upptäckt det tidigt denna gången och det gör så stor skillnad. Så vi håller tummar, tassar och tår för mamma din.

Blir alldeles kall i själen av att läsa det. Måste nog ta flera andetag innan jag svarar vettigt. /Vanessa

Precis som du säger…ju tidigare det upptäcks desto bättre är det! Tidsfaktorn är just det med cancer.

Att mamma varit med om allt en gång tidigare är också en sak som denna gång är "bra"…erfarenheten gör att den inre stressen inte är lika stor för hon vet vad som kommer att hända. Kunskap är mäktigt. Det kommer att göra att allt är lugnare denna gång. Hoppas jag i alla fall!

En hemsk sjukdom men med mycket kunskap ikring.

Kom ihåg att skriva/prata av dig ofta så du lättar på ditt eget inre tryck också! Du behöver månas om med! Fråga om inte mor din kan ordna med anhörigvård om det finns hos er. Kan vara skönt att prata med någon som kan cancer.

Skickar massor med stärkande kramar till dig och din mamma!! Kan behövas för det tär på själen att oroa sig över cancer. Passa på att njuta så mycket som möjligt nu när det är sommar, varmt och skönt så ni laddar batterierna så mycket det bara går. Bästa medicinen av allt!!

KRAM!!!

mm. jag njuter mycket av sommaren. men mamma tycker inte alls om den här värmen. hon är en skuggmänniska ^^ fast bra med sommaren är att hon kan pyssla mycket i sin kolonilott.

är så orolig över biverkningarna. det var så jobbigt senast, hon blev så dålig och svag. som tur är så har hon gjort mycket sjukgymnastik, men hon kommer nog bli sämre. och det är så jobbigt att ta hand om henne.

men det är mycket som talar för att det kommer gå bra, hon är relativt ung för att ha cancer. 57 år. hon har 4 barn som finns här för henne. och så är hon en stark människa, som klarar det mesta. tänk om hon skulle försvinna. jag skulle verkligen inte klara mig. hon är en viktig stöttepelare för alla oss 4. kommer alltid med så bra råd och så. men det är nog lite jobbigt för henne nu. hon känner sig så tvungen att inte visa sig svag inför oss och skydda oss från detta. hon har lite hönsmammefasoner ibland. ^^ hon har tvingat oss att lova henne att vi inte ska läsa om levercancer på nätet, för då skrämmer man bara upp sig i onödan.

jo, mamma kommer nog föreslå att jag ska prata med någon, det gör hon ofta ändå. :) men jag har tröttnat på det. det är inte psykolog el. liknande jag behöver, utan vänner.

Biverkningarna är ju nackdelen, hela immunförsvaret slås ju ut, men du får se det som ett steg mot att hon blir frisk. Men självklart är det jobbigt att ta sig igenom det.

Nu har jag lugnat ner mig lite. Fattar inte varför jag reagerar som jag gör ibland. Väldigt, väldigt bra att de har koll på henne och upptäckte det så tidigt. Och hon har ju sorgligt nog gått igenom detta tidigare så hon vet lite om det hela. Som du säger så är hon stark och det är banne mig så viktigt i tillfrisknandet. Samt det viktigaste, de som älskar henne.

Däremot hoppas jag att hon inte håller in saker för mycket för er. Gjorde det för min man, visade mig stark och allt för att han inte skulle oroa sig. Men i själva verket sköt jag omedvetet bort honom. Nu visar jag mig svag igen, och han känner inte sig bortkopplad från mig längre. 

Du får väl fixa de kylsaker vi skrivit om här, så hon inte lider så mycket av värmen. /Vanessa

mm. det är ju så, något man måste gå genom för att bli frisk. man får se det så.

kan förstå det, att det inte är bra o hålla in för mycket. får väl försöka påminna henne om att det inte bara är vi som ska gråta och prata med henne, utan hon oxå med oss..

ja. kanske skulle vara bra, ska fråga mamma. o se om jag hittar någonstans som inte är allt för dyrt.

Cancer är en läskig sjukdom. Tänk om de kunde hitta ett sätt att utrota den! Ändå vet jag att man idag kan bota väldigt många cancerformer.

Kram på er bägge!

tack så mycket :)

Usch vad hårt! Ta hand om dig och mamma!!

*kramar*

Var där för henne i de bra stunderna och de sämre stunderna. Prat eller bara finns till, ibland kan bara det hjälpa.

Jag kan bara hålla med #1 vilken jävla sjukdom. Jag förlorade min pappa i lungcancer för lite över ett år. Forskningen går ju fram hela tiden…och sedan beror det hela på vilken sorts cancer man har och hur tidigt det har upptäckts. Min pappa levde ändå med sin cancer i 2 års tid efter att de hade hittat den. Sedan så vet jag inte hur länge min pappa hade haft sin cancer innan de hittade den, men antar att han kanske hade haft den ett tag.

En av mina bästa väninnor opererades för bröstcancer för ett år sedan. Hon var så pigg och i full gång ute i sin trädgård, man kunde inte tro att hon egentligen var sjuk, så att säga….. Hon kände sig inte sjuk heller - så förrädiskt!

Idag mår hon bra och är åter ute i full gång i trädgården som är hennes stora intresse. Men jag vet att hon ibland undrar om det kommer tillbaka…..

Det gäller att ta vara på och njuta av tiden vi har….

Ta vara på dagen så att säga. Vilket i varje fall jag försöker göra. /Vanessa

mm… man får ju göra så. som ni säger :)

ett problem är bara att jag och mamma oftast inte är sams särskilt länge. och det blir ännu jobbigare nu när hon är sjuk. blir så trött på att hela tiden vara så jäkla snäll, och hon gör det långt ifrån lätt för en.

just nu måste jag komma bort… annars kommer vi bara vara osams hela tiden. hon har andra barn, som kan ta endel av det hela. måste slippa ibland… bara det att jag vill bo nära jobbet :P

Vad jobbigt. Var inte snäll bara för att hon är sjuk. Är du arg, bli arg. Är du ledsen, bli ledsen. Du är den person du är, med känslorna du känner. Hon är vuxen, visserligen sjuk, men vuxen. Så ryt ifrån när du känner för att göra det. Bra att ta ett steg tillbaka. Du måste rensar dina batterier och själ också. /Vanessa

mm.. hon har sagt det själv oxå, att hon känner sig dum för hon är så orolig och blir trött på mig då. vi är helt enkelt trötta båda två, och är aldeles för lika. :) nästa vecka ska jag till pappa, det blir nog bra.

känns så bra att få era svar här. man blir lite gladare då. tack så mycket!

Jag har också haft cancer men överlevde som synes. :-) Jag hade först en sorts cellgift i några månader men tumören växte i alla fall. Så då gick dom över till cystostatika, spydde som en gris, tappade hår och livsvilja. Men en dag så var tumören borta, efter nästan 1 års slit. men den kom tillbaka några månader senare och då valde vi att operera bort den istället för att börja om med cellgifterna. Nu har det gått många år och jag mår bra. Det finns lite biverkverkningar som jag kommer att få dras med resten av mitt liv, men det gör inget. Jag lever ju! :-)
Så tappa inte humöret och hoppet! Även om det ser och verkar riktigt risigt ut så kan det faktiskt ordna sig, det har det gjort för mig…
Tänker på din mamma då jag vet vad hon går igenom..

Åsa