Självklart, vännen! Mamma går före!!

Men gå inte in i väggen!! Är så obehagligt! Är där ff…

Därför har jag slagit på bromsarna och håller mig borta lite. Och som sagt, mamma är viktigast. /Vanessa

Ägna dig åt din kära mor! Man har varandra så kort tid här i livet att man bör ta vara på varje stund man får tillsammans!

Men jag instämmer med Simson, gå inte in i väggen! Försök ta det lugnare!

Kram!

Tänk på din hälsa först och främst för du har ju faktiskt en del sjukdommar redan så ta det lungt

Inne på snabbvisit. Imorgon ska jag klippa mig och göra mig vacker inför den stora dagen. Samt fixa i ordning lite saker. Vi ska på restaurang Gondolen (Stockholm), och ska få dem att spela en låt till henne på cd tänkte jag. Ska bara besluta vilken, det bkir nog Leonard Cohen. Imorgon ska jag också baka en "tårta" till henne. Fick ett tips på TV, Rachel av alla program som finns. Där man gör lyckokaks konceptet, fast i tårta. Så jag ska skriva ut lappar om vad mamma betyder för oss. Det vill säga en massa :-).

Sedan tänkte jag skapa en tavla till henne också. Tänkte gå lite tillbaka till barndomen, när man gjorde saker till sina föräldrar. Fast denna gång kanske med lite mer smak :-).

Utöver det så får hon starten på en bok jag skriver som handlar om familjen och henne. Som sagt, tillbaka till barndomen. Allt går att köpa, utom just sådana saker.

Ses en snabbis imorgon. Kanske när jag har kakan i ugnen. /Vanessa

Kakan i ugnen…?? Heter det inte bullen i ugnen?? Fast det kanske var en heeelt annat ämne…??

Simson kommer med en midsommarbukett till din mamma!!
Blommorna är vackra även om midsommar har varit.

Kram på henne!!!

Taratara. Nu har mamma fyllt 80 år. Vi gick som sagt på Gondolen, med en underbar utsikt över Stockholm. Fullkomligt molnfritt. Åt en underbar middag. Det var mamma, min bror, min man, hans två barn som trots allt varit i familjen i 13 år. Middagen var en sådan där lyxmiddag man inte ofta inmundigar. Känner fortfarande den underbara smaken av pilgrimsmussla i min mun.

Skulle baka en tårta och påmindes om min sjukdom. Fick diagnosen för ett och ett halvt år sedan. Började med socker. Kunde inte få upp burken jag lagt sockret i. Fick gå och handla socker. Sedan så var det nästa ingrediens, vaniljsocker. Såg då på datummärkningen och insåg att den gått ut för två år sedan. Gick till affären igen. Som tur så är det bara över gården. De började fnissa och sa åt mig att läsa receptet först. Men ville inte erkänna att ingredinserna fanns, men blivit gamla. Och så insåg jag att florsockret också gått ut för två år sedan. Då gav jag upp och ringde min man. Han köpte då på vägen hem. Vägrade att gå till affären tre gånger på en 30 minuter :-).

Så idag, dagen efter, har jag haft operation utrensning. Det vart inte mycket kvar i skåpet. Det kändes så konstigt. Visssa saker minns jag att jag köpt, som om det vore förra veckan. Men flera år har passerat. Det känns som om jag raderat flera år ur mitt liv. Konstigt.

Nåja kakan blev god och alla njöt. Ska nog baka en imorgon igen. Det var en vanlig fladdkaka till botten. Sedan var det en limeglasyr bestående av philadelphiaost, smör, florsocker och lime som man rafsade i. Klämde även ut innandömmet av frukten. Mums.

Mamma hade en bra dag och fick alldeles för mycket presenter som hon såg det. Men va sjutton, det är ju en stor dag.  Skönt. /Vanessa

Jag tror jag är på väg in i väggen. Ett skov är på gång samtidigt som jag måste söka jobb. Medan allt jag vill är att sova dygnet runt. Det är jobbigt, och därför är jag inte här inne så mycket nu. Men har inte glömt någon av er. Tack för överseende och tålamod. /Vanessa

Gumman, vännen!! Inte väggen! Massor med kramar till dig för att du skall hinna väja för väggen!!

Idag var jag i shopping centrumet. Var tvungen att göra något för att trola bort mina tankar och oro. ¨Hade tårar i ögonen och kom hem och mötte en blombukett. Från Simson! Tack, tack, tack. Det var som en ängel hade budat blommorna för att torka mina ögon. Texten som stod på lappen var obetalbar och kommer att behållas. "Gå inte in i väggen, använd dörren. Simson." Sedan var det en söt nalle med och choklad.

Tack, Simson. Dina ord var så sanna. Jag ska leta efter dörren. Det påminner om ett ordspråk. Du kan bli inlåst i ett öppet rum. /Vanessa

Ber åter om ursäkt för att jag är borta så mycket. Nu lägger jag min energi på att få praktik som ska leda till jobb. Håller på med allt från att skriva CV till att piffa till mig. På måndag ska jag på efterlängtat frisörbesök. Då ska jag bli "snygg" :-). Just nu gömmer jag undan håret så fort jag går ut. Ska bli skönt att slippa det.

Så nu försöker jag göra mig snygg inifrån och ut. Så jag ser bra ut både på papper och i verkligheten. Håll tummarna för att det fungerar för mig :-). /Vanessa

Alla tummarna hålls här!! Hoppas det går bra!! En stor lycka-till-spark i rumpan!! Kram!

Håller också tummarna för dig, Vanessa! Det går säkert bra, du verkar så duktig!

hoppas allt blev bra med tårtan

kRAMIZ Tatsja

Här har varit mycket också. Förra lördagen vaknade jag upp till sprucken analsäck och akutoperation så här har varit att göra. Tänker på Love Tasslös och allt ni gjorde för honom och tycker att jag haft det bra ändå med Indy som varit så duktig! Igår var första gången vi var ute på promis och han somnade halvvägs in i köket! =)

Kram Vanessa och lycka till med intervjuer och ALLT!!!

Kram och tack för era kramar och stöd. Det värmer en massa. /Vanessa

Skriv gärna och meddela hur det går. Kramiz

Absolut, det gör jag självklart.

Kan meddela att min bror tryckt den roligaste t-shirten jag sett. Den har texten "Våga vägra sjukpension". Den ska jag ha på mig när jag söker jobb :-). Under kavajen självklart.  /Vanessa

Den var bra. Synd att jag inte kan ha den. Jag är ju sjukpensionär redan. Sedan över 10 år. Idag skulle jag inte klara av ett jobb. Kramiz

Håller med, den var bra! Men jag har varit sjukpensionär i 18 år. Skulle nog också ha svårt att klara ett "vanligt" heltidsjobb. Jag jobbar lite ibland med studiecirklar ett par timmar i veckan (är cirkelledare).

Heltid kommer inte jag heller klara. Har som mål halvtid. Vi får se hur det går. Tack för stödet.

En myndighet ska inte säga att jag ska bli det. Det är anarkisten i mig som inte vill :-), har så mycket att bidra med fortfarande. Det gäller bara att komma på hur. Tänker, tänker. /Vanessa

#22 Kroppen är väldigt tacksam för det. Orkar inte så mycket, även om jag vill. Jag KAN allt, fast en del saker tar lång tid. Under två timmar, ska jag kunna sitta, ligga, gå eller stå. Vem vill anställa en då? Speciellt som mina yrken är truckförare och väktare.

Kramiz.

Då är det allt annat än lätt. Men har nu börjat vänja mig vid tanken att jag kan jobba med något som inte är "mitt" yrke. För 20 timmar i veckan är inte så mycket i det stora hela. För mig är vikten av att möa människor och känna att jag gör något väldigt viktigt för mig. Vill inte se enbart hemmets väggar så att säga. Det gör mig till en deppig människa. Som deppig är jag inte kul att ha att göra med. /Vanessa

#24 Håller med, Mitt gamla liv tog slut den 17 november 1995. Då hände trafikolyckan som ändrade allt för mig. Försöker vara med i en politisk förening, då känner jag att jag får något positivt att göra. Sen har jag börjat här och känner mycket feedback. Men orken är som den är.

Kramiz Tatsja

Var på en interjvu för arbetsträning, som jag givetvis hoppas utvecklastill jobb. Det gick bra. Får reda på tisdag om de vill ha mig.

Dagen efter intervjun vaknade jag med ett leende på mina läppar och undrade vad det var för fel. För det kändes så bra. Sedan förstod jag. Nu väntar som sagt spänningen för tisdagen. Fast tänker inte stressa upp mig… För mycket.

Som sagt, håll tummarna är ni snälla. /Vanessa

#26 Ska hålla dem så hårt jag kan. Men svårt att skriva

Håller tummar och tassar här! Hoppas verkligen att det går bra och att du får arbetsträna! Heja Vanessa! Vår prinsessa!
(Ursäkta rimmet men det låg så nära till)

Lycka-till-vibbar i massor! Här hålls också tummar och en del tassar!

Bra rimmat, Simson!

Fniss, vad härliga ni är. Tatsja, du får skriva med armbågarna. Men bara i morgon efter lunch en stund. Fint rimmat Simson.  Emiya, tack för att du ser till att det är tasshållning också.

Själv börjar jag få en liten dålig magkänsla för jobbet. Det är en omorganisation på gång, och det kan bli stressig i arbetet. Sedan om jag vill att de ska anställa mig senare, så är problemet att de förmodligen görs sig av med en tjänst innan, så jag får inte ersätta den tjänsten. Och så vidare.

Vi får se vad som händer. Tack för alla tummar. Kramar. /Vanessa

#30 Ok, ska försöka, Fast efter lunch kan jag nog. då brukar jag gå ut med vovven.

Fniss. Har inte hört något ännu, så vi får se. /Vanessa

Blev svårt att skriva utan tummarna. Men när jag gick ut med Tatsja så var det lättare.

Hur har det gått, Vanessa? *nyfiken*

Hejsan. Lite krångligt blev det, de vill att jag ska börja arbetsträna där. Men min arbetsförmedlare gick bakom min rygg och ringde dit och sa att eftersom de inte kommer att kunna erbjuda mig jobb senare så anser hon inte att jag ska börja. Henne träffar jag igen om några veckor så då får vi se. Men jag söker vidare. 

Men det tar så mycket mental enegi från mig, att jag knappt orkar med något. Sedan så tror jag som sagt att jag är inne i ett skov nu, dessutom.  Tack för stödet. Kram. /Vanessa

#35 Håller fortfarande tummarna, i alla fall mentalt!  Hoppas att du hittar något!

Tack för tumhållningen. Jag vet fortfarande inte vad som händer. Och mår dåligt just nu, av sjukdomen alltså. Plus att det är tröttsamt för jag är så omotiverad att söka jobb. Pust och stön. Kram på er. /Vanessa

Är det inte bättre att försöka få pension i stället så att du orkar med din sjukdom och mår bättre

50% sjukskrivning hade jag tänkt mig. Är bara inne i ett skov. /Vanessa

Det är ju bra om det skulle gå men tänk på att du inte blir ymgre och sjukdomen tar mycket mer än man tror jag vet hur det är

Var det ett försök att sänka mig helt? Det behöver jag ingen hjälp med. Tanken med denna sida är att stödja, hjälpa och finnas till. Inte stjälpa. /Vanessa

#41 Om du kallar ett gott råd för att sämka dig så får det stå för dig och jag avslutar mitt medlemskap på denna sajt

Jag tror inte att Sven var ute efter att sänka dig, Vanessa. Inte alls. Jag kan förstå Svens kommentar idag när jag har pension. Det vill säga: Hur i jösse namn orkade jag kämpa förut.

Orkar knappt kämpa ihop vardagen idag. Att då ha ork till att kämpa med arbetssökande/arbetsträning och förmedlare som går bakom ryggen gör inte situationen lättare för dig eller någon. Med pension kan man koncentrera sig på att bara få en bra vardag och ha ork att lägga in roliga saker som stimulerar.

Däremot kan jag också förstå din reaktion, Vanessa. Hade reagerat på liknande sätt också förut. Här kämpar jag/du för att komma igång och så går någon in och säger åt dig att bara "ge upp" och ta pension. Det är dock nog bara menat som att du skall ta vara på dig själv och inte gå in i väggen. Som sagt var…använd dörren, vännen. Väggarna är så hårda. Kram på dig och Sven!

Så tolkade jag det. OM jag nu fått det rätt i skrift. Är en mästare på att skriva syftningsfel nämligen.

Att ta emot pension är inte att ge upp. Det är att lyssna på kroppens signaler. Fick förtidspension -97 och i början kände jag livet var slut. Har arbetat sedan jag var 13 år. 1997 var jag bara 43 år. Trodde jag hade många år kvar. Med facit i hand idag, känner jag att det var rätt beslut.

Idag får man ju arbeta och ha pension.

Känner du att kroppen orkar, så kämpa, men känner du dig trött och slut, så be att få prova. Finns så mycket man kan göra i alla fall.

Kramiz till vilket beslut du än tar

Hej Vanessa! Förstår att du mår dåligt just nu och lider med dej! Håller på dej min vän men får nog säga att jag tycker Simsons inlägg bör läsas igen! Tror inte Sven var ute för att sänka dej, tvärtom tror jag det var ett råd för att hjälpa dej.

Jag minns hur förfärligt dåligt jag mådde rent psykiskt när läkare och försäkringskassan började prata om att förtidspensionera mej.. det var två tuffa år att komma till insikt om att jag varken var förbrukad eller värdelös "bara" för att jag numera inte kunde jobba längre.. Så jag har full förståelse för din reaktion!

Var rädd om dej och hoppas du vet att jag finns här om du vill prata! Många kramar till dej!!

Väl mött, från din vän Ingo

P,S Simson! Älskade din formulering "Som sagt var…använd dörren, vännen. Väggarna är så hårda." Kram! D.S

Tack Wassago! Det var det jag önskade förmedla och det var det jag fattade Svens försök till förmedling.

Ja med mig som exempel så må jag säga att det är ofta jag står och stångar huvudet blodigt i väggarna bara för att det måste gå. Det sägs att om en dörr stängs så öppnas en annan. Står man då (som ett envist fån jag är ibland) och envisas med att stång huvudet på samma plats ser man inte dörren. Jag vet att en annan dörr har öppnats men jag har inte hittat den än. Speciellt när diskussionen om pensionering kom upp så vägrade jag benhårt att inse att det var det bästa för mig. Jag inser det idag och förstår inte vad jag höll på med förut. Men det är svårt att se dörren ibland. Jag vet föståndsmässigt att det är så har jag skall ha det, det är så här jag orkar. Jag har i sommar även slutat laga mat för jag inte orkar. Det var ett skönt beslut och jag mår bättre utan den pressen också. Inte roligt men förståeligt.

Hoppas jag inte trasslade till det mer för er/dig, Vanessa. Det är bara i all välmening jag skriver.

Du e en klok pingla du simson!

Å du är gullig mot mig/oss, Wassago!

Om du frågar syster så säger hon att jag inte var med när Gud delade ut omdöme.  I alla fall vad det gäller karlar.

#48 Då är du inte ensam. Känner mig så själv.

Jag vill be Sven och alla om ursäkt. Ni fick mig i mitt absoluta bottenläge. Då jag som Simson så fint beskriver använt väggarna och inte dörrarna. Nu har jag börjat leta mig fram till en dörr och gläntat på den.

Kram till er alla. /Vanessa

Käraste vännen! Förstod att väggarna ramlade ner på dig och att inte golvet bar dig. Kram på dig!

Jag har fått en knytnäve i magen och orkar inget just nu så jag letar dörren själv.

Vi borde skapa kompass som alltid pekar till närmaste dörren. Tack en massa för kortet från dig. Det värmde mitt hjärta så mycket.  Tack. /Vanessa