Oj, det måste ha varit en chockartad upplevelse för er alla. Håller alla tummar och tassar jag kan för ett lyckligt slut.

Om hon är medveten om sin ilska så tolkar jag det gott, jag har jobbat med hjärnskadade patienter med väldiga humörväxlingar, och de är nästan aldrig medveten om det själva.

kramar!

Oj oj Vanessa! Men vad skönt att höra det är endock ok med din mamma. Men det är härligt gry i både din mamma och dig. Jag ringer dig under dagen. Tänker på er bägge.

#1Ärligt dom kan vara en pina vill jag lova. Jag har min syster hjärnskadad efter olycka. Älskar henne vilkorslöst, men hon kan vara en pain! Samt precis som du säger  det är inget fel på henne utan alla andra.

Oj vännen vad hemskt! Hoppas du fått sova något i natt så du orkat med dagen! Som din mor säger…orkar hon vara arg så är det nog "bra" med henne?! Många styrkekramar till er alla!

Tack alla. Det har varit en jobbig tid, mentalt för mig. Men mamma mår bättre för varje dag. Dagen efter mötte jag hennes leende och skratt och det var så underbart. Hon skämdes över hur hon såg ut, men hon såg faktiskt bättre ut då bulan blivit mindre. Bara en halv knytnäve. Fast ögat hade svullnat upp, och hennes blåmärke kan officiellt kallas för svartmärke. Jisses, hon kommer att bli väldigt färggrann den närmaste tiden.

Men hon ligger kvar på sjukhuset. Hon avskyr verkligen maten som de har där, så i förrgår åkte jag och min man med en Big Mac meny till henne. Det var en lycklig mamma vi mötte. När jag sedan lämnade henne kvar, så hörde jag hennes nöjda fnissande när jag gick därifrån. Då stod jag i korridoren. Idag har jag inte varit där, men min bror åkte dit. Jag har sovit nästan hela dagen. Tror jag behövde den vilan.

Har även tagit hand om hennes katt Love Tasslös, som hon saknar kopiöst. Och han saknar henne, det syns. Första dagen var han sur när jag besökte honom. Nästan som han tänkte - du tog med dig henne och har inte låtit henne komma hem till mig igen.

Kram till er alla. Nu hoppas jag att hon kommer hem i morgon eller i veckan i varje fall. /Vanessa

#4 Å, vad skönt att höra att din mor är på bättringsvägen! Förstår att du blev rädd!

Själv fick jag mig också en chock när jag kom hem efter en helgkurs i går kväll. Min hankatt Gorm var så dålig och försämrades under natten. Han ligger nu inlagd på smådjurskliniken med dropp och jag är så orolig att han inte ska klara sig. Alla prover var bra, han har ingen feber men blev väldigt uttorkad av de hemska kräkningarna. Jag har inte sovit mycket och knappt kunnat äta, så orolig är jag. Man vet inte riktigt vad det är med honom, men jag bara hoppas att han bättrar på sig till i morgon……….

Hua vad hemskt att höra vanessa!! Har ju själv en mor som börjar komma till åren lite smått å tankarna har börjat komma.. Hur skall man kunna klara av det som faktiskt kommer att bli verklighet en dag? Att en dag förklara för sin mor att hon inte längre skall köra bil, klara sej själv osv…?? Hemska tankar!!

Hoppas din mor snart e på G igen!!! Kram

Det har varit lite mycket den senaste tiden. Hon är hemma, men inte i toppform. Så man blir lite nervös ändå. Idag ringde hon och mådde dåligt så då rusade jag till henne. Men efter en stund där så mådde hon bättre. Hoppas att hon inte sa det bara för att jag skulle må bättre. 

Hoppas att din katt mår bättre Emiya. /Vanessa