Mycket kloka ord, jag håller helt med dig.

Det är bra att man kan söka information på nätet. Men det måste va med urskiljning. För allvarligt talat, visst kan jag läsa mig till att jag har både det ena o det andra när jag tittar på symtom. Eller är jag ensam om att känna så? Att jag känner igen många symtom som mina egna fast jag inte alls har just den sjukdomen.

Sen detta att man kräver åtgärd direkt även för sånt som kroppen tar hand om på bästa sätt. Men det tar några dar.

Dar som stressade människor inte anser sig ha o därför kräver antibiotika eller i alla fall läkartid för att kolla om det verkligen inte behövs.

Om vi låter kroppen ta hand om detta själv så blir vi faktiskt mer motståndskraftiga mot andra infektioner.

Löser vi problemet med antibiotika så kommer vi lätt in i minst en ond cirkel.

Dels så blir vi nedsatta o mer mottagliga när vi går igång igen.

Sen är det ofta så att man får problem med magen o behöver ha nåt för den.

Men det värsta är faktiskt det som händer runt omkring oss. Att antibiotikan inte hjälper. Det är jätteallvarligt.

För till slut har vi inget o ta till när det blir infektioner.

Det är redan kris så hela avdelningar på sjukhus måste stängas osv.

Vi har s.k. multiresistenta bakterier som är farliga.

Detta med egenvård i skolorna är inte fel. Sen att det blir mer o inte mindre idrott är också viktigt.

Prioritering är viktigt samtidigt är det inte nåt roligt o sitta o behöva säga till de som ringer att du får ingen tid.

Håller med dig i att man inte ska söka direkt utan avvakta.

Tycker att ni båda har helt rätt. Internet är en stor kunskapskälla men det kan bli förvirrande när man känner igen sig på flera olika saker (detta leder ju oftast till mer oro) därför är det bra att forum finns för då finns det en människa bakom orden mer. Dvs någon som kan säga hur denne skulle ha agerat i en liknande situation. För allt kräver inte en läkare och antibiotika för att bli av med.

Har en mamma som jobbar inom vården och de har fruktansvärda sparkrav på sig. Det är inte alltid så lätt för vårdpersonalen!

Mer utbildning om egenvård i skolan skulle dels korta vårdköerna men även tror jag att det skulle minska antalet smärre missöden om man som ung fick reda på konsekvenserna.

Har en bekant som är jämngammal med mig (dvs 15 år). "På skoj" satt hon hemma en helg och suddademed ett sudd på sitt ben tills det blev ett brännsår. Nu har brännsåret blivit infekterat och kräver antibiotika (samt en läkares tid) för att hon rengjorde det inte eller liknande utan drog bara på sig tajta jeans över och gick till skolan. Enligt mig - inte smart.

/Amanda

Jag håller också med er. Lite egenvård, sunt förnuft och tänka efter skadar nog inte. Jag har haft reumatiskt i 25 år. I början belastade jag nog vården ofta, men ju mer jag lärde mig om mina sjukdomar och hur min kropp fungerar, ju mer kunde jag hantera smärtor och annat som hör sjukdomarna till. Vände mig också till den alternativa vården, där fanns mycket att hämta som gett bra lindring och hjälp.

Idag mår jag ganska bra och behöver inte belasta vården i någon större utsträckning. Går på koll och tar prover en gång om året bara, om inget akut inträffar. 

Jag har inte ätit penicillin mer än en enda gång på snart 27 år! Tar så lite mediciner jag bara kan - och bara när och om det verkligen behövs!

Jättebra om man kunde satsa på mer info om egenvård i skolan, hjälp till självhjälp så att säga!

Vi har en bra vård och de flesta av vårdpersonalen är väldigt rara på alla sätt. Men visst finns det "ruttna ägg i korgen" också - tyvärr! Det är väldigt tråkigt och tar mycket energi när man träffar på dem.

Jag som varit på akuten med nageltrång=) Fast det var ju akut den gången, hade opererat det och hade en fruktansvärd inflamation i op-såret som gick ner ända till benet. Allt på grund av en slarvig läkare som itne skrev ut antibiotika trots att åtn var varig redan när han opererade.

Jag som varit på akuten med nageltrång=) Fast det var ju akut den gången, hade opererat det och hade en fruktansvärd inflamation i op-såret som gick ner ända till benet. Allt på grund av en slarvig läkare som inte skrev ut antibiotika trots att tån var varig redan när han opererade.

Tänker ofta på USA, då jag även är amerikansk medborgare. Då är jag tacksam att jag bor här, för hade jag bott där hade jag inte fått den förträffliga vård som jag får här. Bara medicinen jag får en gång i månaden här, hade jag inte haft råd med där. Även om jag hade försäkring.

Som sagt, minsta lilla sak behöver man inte åka med, men gör folk verkligen det? Själv har jag aldrig åkt för förkylning eller liknande, och tror inte någon jag känner gör det. Snarare tvärtom, får tvinga dem till vården (ej förkylningar). /Vanessa

Ja det finns många som åker in för minsta lilla eller som kommer kvällar och helger för att de inte anser sig ha tid att gå till läkaren på dagtid.

Samma så kommer många för sånt som går över om man låter det gå lite tid. För många saker går inte att bota med antibiotika utan kroppen måste ha tid på sig att ta hand om infektionen.

Självklart ska man söka om man är jätteorolig även om det är en sån sak som kroppen klarar av. För man kan inte veta allt och börjar man oroa sig så blir det så stort o tar över helt.