Oh, det låter jobbigt! Förstår att du har fullt upp! Ägna din tid åt dig själv och din familj som behöver dig! Sköt om dig du också! Och du - du kommer väl ihåg det där med dörren….?

Men visst, du saknas här!

Kram!

Hej igen, står här och skrapar besvärat med foten. Min dator pajade något katastrofalt för ett par veckor sedan. Gick ett virus från h-vete, en trojan. Den gjorde att varje gång jag kopplade upp mig så kunde jag vara ute i några minuter innan den kopplade ner sig. Då hela mitt liv dessutom ligger på datorn, så har det varit extra jobbigt. För visserligen har jag gjort backuper, men även de fick virus. Därför har jag inte varit här inne.

Har velat slänga datorn genom fönstret jag vet inte hur många gånger. Men nu är den rensad från skiten. Dock har jag inte allt jag behöver ännu för ett bra dataliv. Alla mina backuper måste också rensas. Där ligger allt jag skrivit, alla mina fotografier, och så vidare. Har till och med förlorat alla mina e-postadresser. Känner mig naken. Tänk att man kan hänga upp så mycket på en enda sak.

Har inte glömt någon av er, eller denna sajt. Men det var ett hårt slag att förutom allt annat dessutom förlora vägen till världen. Men det är inget mot vad Wassago förlorade, så jag ska sluta tycka synd om mig.

Tack för att ni står ut. /Vanessa

#2 Oj, låter verkligen inte kul. Har aldrig råkat ut för det men kan tänka mig hur naken man måste känna sig.

Kämpa vidare vanessa! iFokus finns alltid kvar, se till att du också lever vidare.

Om en vecka får jag veta om jag får jobb eller inte. Den stressen av att vara mitt i ingenmansland känns jobbigt. Försöker inspirera mig att jobba, men de är vet inte om de kan anställa mig. Vilket suger, varför ge mig arbetsträning när de visste att AF ville att det skulle leda till jobb. Men, men, vi får se :-). /Vanessa

#4 Vet hur de känns. Jag klarade inte av jobbet jag arbetstränade på, sen ville inte försäkringskassan hjälpa mer fast jag bara fått prova på ett jobb. Uscha de står inte särskilt högt hos mig. Lycka till Vanessa kram

Jag fick inte jobbet, och nu står jag och är ledsen. Livet hamnade på kant. Vet inte om jag ska skrika eller gråta, så hittills har jag valt att inte göra något av det.

Nu har jag till slutet av året att dels övertyga FK att jag inte kan jobba så mycket, samt ordna ett jobb som är anpassat för mig. Skiter det sig så slutar de ge mig pengar och jag får gå till socialen.

Gråter inombords, men försöker tänka positivt. Inte lätt alla gånger. Men det vet ni hur det är.

Kram. /Vanessa

#6 Ja FK kan vara så grymma. Hoppas på det bästa för dig. KRAM

Styrkekramar till dig vännen!

Vi höres vi den "vanliga" vägen

Tack för stödet. Vad fint skriver Medde, Ad astra. Ska försöka komma ihåg det.

Har en mental kamp, det känns svårt, men det ska gå. /Vanessa

Finns bakom dig hela vägen vännen!

medde/medarbetare på skuggfolket.

Tack Medde. Om du visste vad det värmer min själ. Välkommen tillbaka! /Kata