Skuggfolket iFokus

Skuggfolket

Etiketter: sjukdomtrauma
Läst 1867 ggr
Aurelia
0

Finns det någon som förstår ?

För två år sedan vaknade jag en morgon med domning i  höger hand och höger ansiktshalva.

Det övergick småningom i en obeskrivbar smärta. I över ett år försökte jag få hjälp men fick bara en känsla av att inte bli tagen på allvar. Till slut, efter mycket möda, fick jag gjort en röntgen som visade på stroke i thalamus.

Och detta lever jag nu med, eftersom det inte finns någon bot. Har fått pröva mediciner som inte verkat. Central nervsmärta är visst den värsta att åtgärda.

Tar nu en stund i taget. Livet har blivit en kamp. Jag begär inte att någon ska förstå hur det känns med dessa skarpa smärtor varje vaken sekund. Jag skulle inte heller kunnat sätta mig in i det förut om någon annan berättat. Det skulle kännas bra att få kontakt med någon som är i åtminstone liknande situation. Jag känner mig så ensam med detta.

Chestnut
0
#1

Vet hur det känns att gå och ha ont utan att bli tagen på allvar. Ständiga förhoppningar inför varje nytt läkarbesök "idag kanske de lyssnar på mig", men icke samma gamla visa.

Stroke verkar inte vara något kul alls att leva med, vart sitter thalamus för oss oinsatta?

Kram

Med vänliga hälsningar
Chess

BabyDragon
0
#2

Vet hur det känns. Har själv svåra nervsmärtor var dag. Det är få som inte har det själv som verkligen förstår.

Kram

Aurelia
0
#3

Tack för att ni hörde av er.

Thalamus (det finns 2 av dem) sitter någonstans i mellanhjärnan och har mycket med smärtupplevelser att göra. En skada där ger en sk. central nervsmärta som åtminstone hittills anses vara omöjlig att bota. Ev kan vissa människor få viss smärtlindring. Det har väl inte forskats så mycket på detta eftersom det är så sällsynt.

Kramar till er båda.

BabyD. Hur tacklar du dina smärtor?

vanessa
0
#4

Fy f-n vad hemskt. Skrev detta tidigare till Pillan här, sedan om det fungerar eller inte låter jag vara osagt.

Tydligen är smärta efter hjärnblödning mycket svårbehandlad. Amitriptylin har dock god effekt. Sökte lite på detta med thalamus och stroke. Där de som har ont, som du har, bör få remiss till neurokirurg för eventuell  motorcortexstimulering. Om du inte hört om det så kan du läsa på denna sida här om just det.

Sedan finns det smärtkliniker, bland annat i Frösunda utanför Stockholm. Ska leta fram info om det. 

Vet inte hur det är med akupunktur och sådant. MEN har hört att det kan hjälpa mot smärta, samma sak med spikmatta. Nej, det är inte ett skämt.

Ska ta fram fakta om det också om allt går min väg. /Kata(rina)

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Aurelia
0
#5

Tack!!  Det känns så skönt när någon hör av sig! Känner mig lite mindre ensam då.

Aurelia

BabyDragon
0
#6

Spikmatta har jag varit sugen på att testa ett tag nu, har fått höra i första hand att de verkligen fungerar. Så det står högt på nästa försök :)

Vissa dagar går det inte. Blev lite mycket med resan till föräldrarna och 50 års festen så idag har jag bara legat mest med jättesmärtor. Men sånna dagar kommer tyvärr å och då. Ibland vill man bara ge upp. Men jag uttrycker mig mycket genom dikter, lysnar mycket på musik (har hjälpt mig mycket, särskilt under sådant jag vet gör ont som promenader. Då hjälper det att ha med sig musik och fokusera på något annat) Delar upp uppgifter, använder tens. Många gånger går jag bara på ren vilja. Men sen kommer det vissa gyllende dagar då man knappt har någon smärta alls. De är sällsynta men man lever länge på dem. Mycket upplevelser som film, bio och läsa böcker hjälper. Man måste hitta något man kan fokusera på en stund så att man får en paus.

Detta blev långt :P Ha det bra alla där ute. Krama