Det är många här med MS vad jag förstått. Kom precis att tänka på min farfar. Han dog i MS när min pappa var 14. Kommer ihåg vad pappa berättat för mig, om hur hans pappa hade det. Så annorlunda det var då på 50-60 talet, jämfört med nu… Det är ju en förfärlig sjukdom i vilket fall som helst, men vilken tur att man har så mycket hjälpmedel och mediciner osv.

Jag har en bild i huvudet av min farfar som var bonde, sitta och titta på åkrarna och djuren och längta efter att kunna göra sitt älskade jobb och försörja familjen. Och hur lycklig han blev när han fick en enkel och obekväm rullstol, som han kunde ta sig runt med på gården.

Tänk att man kan känna så mycket för en människa man aldrig träffat.