Skuggfolket iFokus

Skuggfolket

Etikettersjukdomtrauma
Läst 1885 ggr
Chestnut
0

Min resa

 Hej! Är ny här på skuggfolket och det här är min berättelse :)

För mer än ett år sedan påbörjade jag min resa. Gick då till skolsköterskan och förklarade att jag hade ont i mitt knä.

"Det är bara växtvärk, stryk på någon salva så blir det bra".

Men det blev inte bra. Trots det fortsatte jag att stryka på Ibumetin, det hjälpte tillfälligt under skolidrotten och när jag red.

Hela vintern och våren ignorerade jag smärtan och hankade mig fram. En dag i taget.

På väg hem från skolavslutningen i juni brast det, jag gick hem i högklackat och snubblade till. En sån smärta hade jag aldrig någonsin upplevt tidigare! Hela kvällen låg jag på soffan och grät. Knäet var inte svullet eller så utan gjorde bara ont. Alvedon hjälpte tillfälligt så jag kunde få ett par timmars sömn. Sen hela helgen fortsatte det att göra ont, riktigt ont.

På måndags morgonen därefter fick jag en tid på vårdcentralen. Var nog den mest inkompetente läkare jag någonsin träffat, fick lite diklofenak och rekommenderades att gå till sjukgymnast efter att ha vilat i 3 veckor.

Magen pajade av värktabletterna, värken ökade och jag tillbringade dagarna inne på rummet.

I början av juli fick jag träffa en sjukgymnast. Det gjorde skillnad. Visst, värken fanns fortfarande kvar men jag uppmuntrades att börja rida igen trots smärtan och röra på mig utomhus. Det gjorde att jag började att bli mig själv igen.

Men smärtan var trots det inte borta. Fick träffa en ny läkare. Svaret där blev röntgen (efter tjat), en ortos och mera värktabletter i form av Alvedon. Ridning om jag orkade och fortsätta med sjukgymnastiken.

Ortosen var en modell med stödskenor på sidorna och ett kryss i bak för att förhindra överböjning. Men tyvärr hjälper den mig inte ett dugg utan ökar bara smärtan, vilket är synd då den skulle ha kunnat ge mig ett "normalt" liv.

Röntgenplåtarna visade på inflammation. Min underbara mamma tjatade till mig en tid hos ortoped, trots att det skulle dröja minst 2-3 månader.

Skolan börjar igen och jag är inte den jag var innan sommarlovet. De få skratten som kom ut var korta och påtvingade, inte fyllda med livsglädje. Jag fick åka hiss istället för att gå i trappor som alla andra, var alltid tvungen att komma ihåg att ta med värktabletter, annars började jag oftast må så dåligt så att jag spydde eller blev yr. Av ren smärta, i skolan.

Så småningom fick jag träffa en ortoped (det gick hyffsat snabbt i alla fall, drygt 7 veckor) men där var det inget nytt. Fick drygt 10 min med läkaren efter att ha fått vänta i över en och en halv timma….

Så nu kämpar jag på, mot ett bättre liv utan att vakna upp mitt i natten av smärtor i det där förbaskade knäet och att slippa ha sjukgymnastik när alla andra har vanlig idrott. Men min största önskan är att kunna rida en tur i skogen på min häst igen och bara vara. Tänk att kunna skratta på riktigt igen…

Än är inte resan slut…

Kram Amanda

Med vänliga hälsningar
Chess

Chestnut
0
#1

Oj, vad långt det blev Skäms

Ett litet förtydligande, min diagnos är "diffusa främre knäsmärtor samt upprepade patella luxationer och drag av morbus schlatter"….

Kort sagt, jag har ont och knäskålen hoppar med jämna mellanrum ur led, därav inflammation… ;)

Med vänliga hälsningar
Chess

vanessa
0
#2

Ledsen att jag inte svarat tidigare. Har haft lite problem, därför har jag inte tittat in på ett tag.

Vad jobbigt med dina problem, konstigt att de inte kan rätta till knäskålen när dekan byta hjärtan och allt annat. Har du provat de där MBT skorna? De kanske skulle hjälpa dig. Har skrivit en artikel om det här.

Får du ingen hjälp, jag förstår inte. Ibland kan man bara sucka över sjukvården. /Vanessa

Förresten, välkommen hit.

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Chestnut
0
#3

#2 Standard svaret är " det går nog över såsmånigom, det är inget farligt". Men för mig har det betytt en helt ändrad livsstil och jag har fått ge upp mitt främsta intresse.. Ingen kan säga när det går över óch det gör knappast mindre ont för varje dag, tvärtom mer.. :(

Ska tillbaka till läkaren någon gång i slutet av januari men det lär väl bara resultera i mer tabletter…

Med vänliga hälsningar
Chess

vanessa
0
#4

Vet hur det är med ändrar livsstil, men nu idag känns det som om jag är på väg tillbaka i varje fall. Men det har gått några år med kamp mot FK, AF vilket tar på krafterna. Men jag har haft tur med vården i varje fall. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Wassago
0
#5

Kan bara önska dej välkommen hit å välkommen till vår fantastiska vårdapparat!! Foten i munnen Hoppas du kan få ordning på ditt knä! Kan känna din längtan ut till skogs till häst, blev själv tvungen att sälja mina hästar efter olyckan… Saknar dom enormt!!

Väl mött//I

vanessa
0
#6

Önskar att jag kunde säga bra saker till dig, men troligen så blir  det mest blaha i dina öron just nu. Är det smärtan som gör att du inte kan rida? Det måste vara fruktansvärt att bli av med ditt favoritintresse. Själv så var jag tvungen att sluta med jobbet som var ett sätt för mig att andas. Men ska tillbaka, på ett eller annat sätt. Så är det :-).

Sköt om dig. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Chestnut
0
#7

#6 Japp, det är smärtan som gör att jag inte kan rida. Självklart ska jag kämpa för att komma upp på hästryggen igen, det är mitt mål :-)

Har tyvärr haft ett par urjobbiga dagar, har haft extremt ont hela natten och har fortfarande väldigt ont. Men det börjar släppa sakta men säkert :-)

Med vänliga hälsningar
Chess

vanessa
0
#8

Då håller jag tummarna att det smärtan släpper ännu mer. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Chestnut
0
#9

Hej igen alla skuggisar.

Har tyvärr åkt på influensa nu dessutom :(, Tar eländet aldrig slut?

Med vänliga hälsningar
Chess

vanessa
0
#10

Men lilla vän, hoppas din influensa börjar lägga sig nu. Själv tog jag vaccin mot det i början av veckan. Hoppas den hinner hjälpa mig innan jag träffar influensafolk. Var tvungen att mäta tiden så att säga. Ska inte ta den för nära min MS medicindos som jag får en gång i månaden. Så har tänkt ta det tidigare, men missat varenda gång. Nu lyckades jag. Hoppas jag lyckas hela vägen. Ta hand om dig. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

BabyDragon
0
#11

Ligger också i flunsan. Vi kan snora tillsammans :) Vet hur det är att ge upp mycket för smärtan. Har inte kunnat springa eller hoppa på flera år. Och kan inte jobba som sjuksköterska (olyckan inträffade i amband med examen ironiskt nog :P ) Nu påluggar jag IT. Fick lägga ned kickboxningen och går te sjukgymnastik istället för vanligt gym.

Hoppas att det ordnar sig för dig. Kramar

Chestnut
0
#12

Har antligen blivit någonlunda frisk, influensa är inte kul för fem öre =(

#11 Krya på dig! Är inte kul att behöva ändra om hela sitt liv….:/

Med vänliga hälsningar
Chess

BabyDragon
0
#13

tackar. Nä men det innebar ju inte slutet heller :) bara att kämpa frammåt.

vanessa
0
#14

Sänder friskhetstankar till er sjuklingar. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Chestnut
0
#15

Skriver här nu, igen.

Har blivit mycket sämre i mitt knä. Mår rent ut sagt skit. Precis efter att jag blev frisk från influensan mötte knä asfalt - ingen bra kombination.

När ska helvetet ta slut?

Med vänliga hälsningar
Chess

BabyDragon
0
#16

#15 Uscha. Ligger själv i flunsan nu, Det sätter sig ju direkt på valda ställen. Inte bra att du ramlade :( krya på dig.

vanessa
0
#17

Stackare. Gråt, skrik och sedan får du försöka ta tag i ditt liv igen. Men som sagt, gråt och rensa batterierna. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Chestnut
0
#18

Har så sent som idag varit i kontakt med ortoped. Tidigare har de sagt att det kommer läka ut och smärtan kommer att försvinna när tillväxtzonerna har växt färdigt.

Idag tvivlade läkaren på att smärtan kommer försvinna av sig självt, utan att de måste åtgärda problemet. Så den 6/3 ska jag dit, senast. Blir det återbud är det mig de ringer då jag egentligen skulle behöva träffa läkaren direkt igen men han hade ingen tidigare tid.

Tackar för era värmande ord!

Med vänliga hälsningar
Chess

BabyDragon
0
#19

#18 Hoppas att allt löser sig till det bästa för dig. Kramar

Chestnut
0
#20

Fick brev idag från ortopeden. Han har dubbelbokat sig för att hinna med mig tidigare så jag ska dit redan på tisdag! Ibland är Sverige bra underbart. :)

Med vänliga hälsningar
Chess

BabyDragon
0
#21

#20 Vad underbart :) massa kramar

vanessa
0
#22

Håller en massa tummar för dig. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

Chestnut
0
#23

Fick träffa två ortopeder och en sjukgymnast i tisdags. FIck med mig övningar jag ska göra hemma för att få upp rörligheten men hittills har de bara resulterat i att jag får ännu ondare, tyvärr. De skulle även boka in en magnetröntgen fast det är ju en rejäl väntetid på det.

Med vänliga hälsningar
Chess

BabyDragon
0
#24

#23 Uscha :( jag har precis börjat me sjukgymnastik med, men vad slut jag blir resten av dagen :( hoppas att det går bra för dig. Kram

vanessa
0
#25

Även om det inte känns så idag, så är det hela ett litet stapplande steg i rätt riktning. De lyssnar på dig, och satt upp dig på magnetröntgen. Ett litet, litet steg. Men jobbigt sådant. Usch.

Tänker på dig. /Vanessa

Kata(rina), f.d. Vanessa som är mitt mellannamn.

ttss
0
#26

Hur har det gått? Så här nästan 1 år efteråt?

Chestnut
0
#27

Oj, gammal tråd Tungan ute

Efter mitt fall i januari -09 började knäskålen att hoppa ur led delvis (subluxera). Magnetröntgen i maj -09 fick jag höra inte visade på något. I Augusti fick jag äntligen träffa en ortoped (efter många turer hit och dit med läkare som sa att det satt i psyket) som ENBART handlägger knän. Efter ny konsult med radiologen om magnetröntgenbilderna och kompletterande röntgen opererades jag med lateral release och medial rafi i december.

Vid operationen noterades att jag var abnormt överrörlig i knäleden, i samma veva blev mina bröder diagnostiserade med Ehlers-Danlos Syndrom. Så troligen är det bindvävsförändringarna som spökar hos mig med. För det är ingen skada som det är vanligen utan det är för mycket utrymme i knäet hos mig.

Tyvärr är mina smärtor troligen kroniska till följd av den långa handläggningstiden.

Efter operationen har det funkat jättebra framtills jag festade för två veckor sedan Skäms Så väntar på att få träffa läkaren som opererade mig igen, mitt inplanerade återbesök i början av maj ska flyttas fram. Redan innan operationen visste jag och läkaren att det kan behöva en kompletterande operation (elmslie trillat) så är möjligt att jag ska opereras igen.

Sen har jag tyvärr hunnit dra på mig lite andra skador under tiden men detta var om knäet. Glad

Med vänliga hälsningar
Chess

ttss
0
#28

Okej. Så det har gått framåt, lite i alla fall. Får hopas att du får ut något vettigt av återbesöket.

Chestnut
0
#29

#28 Jämfört med hur jag mådde under hösten -09 innan operationen är det ett gigantiskt steg framåt! Jag har fått mitt liv tillbaka, i alla fall delvis. Skrattande

Med vänliga hälsningar
Chess

sissie
0
#30

Så skönt att det blivit bättre i alla fall. Har du kunna börja rida igen?Glad

Nystartad sajt om jänkare! CoolWrooom!

Amerikanska Bilar

Pontiacsgirls blogg

Chestnut
0
#31

#30 Nej inte än. Hoppas på att börja rida i sommar igen! Glad

Med vänliga hälsningar
Chess

sissie
0
#32

Skrattande

Nystartad sajt om jänkare! CoolWrooom!

Amerikanska Bilar

Pontiacsgirls blogg