Tycker det är väldigt jobbigt att ta upp problem med okända människor. Men då min tös farit väldigt illa ut i skolan är det skönt att hon är enormt lättpratad, så hon kan tala om saker och ting som händer runt henne. Men det kan även vara till en nackdel för henne. Bara för hon är "lättpratad" så tycker många att det inte tagit så illa på henne, om hon råkat ut för saker som gjort henne illa.

Nja jag håller det gärna för mig själv så långt det går. Men frågar de så svarar jag. De flesta brukar bara behöva höra whiplash så säger de stackars sate och det är inte mer med det :)

Jag vill inte heller prata med helt obekanta om min värk, bara i nödfall.

Att prata om sina problem är långt ifrån lätt. Jag har två barn med asperger och har det nog själv också. Det är ju inget som man pratar vitt och brett om. Det värsta är väl att ibland när man behöver förklara så blir man inte trodd. Eller så blir man dumkalleförklarad.

Första gångerna var det jobbigt, men för varje gång så blev det lite lättare om folk man pratade med hade förstått och visat intresse. Det tror jag är väldigt viktigt. Att den man berättar för är intresserad och vill veta mer.

Gammal tråd

Får väl erkänna att jag fortfarande har svårt att prata om mina problem. Hade möte med rektor + mamma + mentor för ett par veckor sedan så pluggar bara 50 % nu.

Finns personer som bryr sig och visar intresse men många är dem inte. Efter operationen i december fick jag sitta i rullstol ett par veckor. Var det värsta jag någonsin varit med om. Men på ett sätt var det bra, gjorde en kraftig sållning bland mina vänner. För det fanns de som brydde sig och hjälpte mig och de som drog sig undan och undvek mig.

Inget ont som inte har något gott med sig. Tufft att sålla bland sina vänner. Det är ju inget som man önskar att göra.

"I nöden prövas vännen!"

Jo det är en gammal tråd men ett ämne ändå att prata vidare på. Kanske inte här i tråden direkt utan i någon ny tråd.

Jag brukar bara säga att jag hör till kategorin skadat gods så ni får ta det som det e eller hoppa å stussa! :) E inget man skall behöva skämmas för varken man har kroppsliga eller själsliga skador å behöver olika hjälpmedel för att klara sej genom dagen?!? En del behöver glasögon, andra träben eller rullstol en del psykofarmaka andra smärtstillande! Vänner köper sånt å dom som inte köper det var inga vänner, dom klarar man sej utan!

Som vän måste man acceptera att någon har handikapp. Oavsett om man kan sätta sig in i det helt, men det är viktigt att man försöker. Och framför allt accepterar att vissa saker är jobbiga. Ingen annan än en själv kan till fullo förstå hur det är. Men man kan alltid försöka. "Vänner" som inte ens kan försöka förstå är inga bra vänner. Bara bekanta.

Å sen måste man även lära sej att accepetra sej själv med sina problem och försöka se det som faktiskt e possitivt i den mån man kan, vissa dagar går dej ju inte men man får göra så gott man kan!

Jag är i princip alltid rätt fram med att berätta om min kroniska smärtsjukdom. Jag brukar säga "jag berättar inte för att du ska tycka synd om mig, men för att du ska förstå". Det har hjälpt mig i många situationer, och jag har ett mer normalt liv nu än förr när jag smusslade och inte ville att nån skulle veta.

Jag jobbar som butikschef och har 30 anställda, 50 leverantörer och en hel drös stamkunder. Skulle jag inte vara öppen och ärlig och förklara i korta drag vad jag dras med, så skulle en jävla massa folk gå runt och vara irriterade på mig dagligen.

Dock HATAR jag när folk frågar "hur mår du", utan att faktiskt vilja höra svaret. Mitt standardsvar numera är ett lurigt leende och "jämna plågor".

Haha, ja den e man van vid! "hur mår du" är mer en artighetsfras än en seriös undran om hur man mår, jag brukar säga ungefär samma sak!

Jo, jag tolkar också "hur mår du" som en artighetsfras. Men visst försöker man svara ärligt, ljuga tjänar inget till.

#12, nä men det e ju för dom som faktiskt bryr sej, de nära å kära å dom ska man inte ljuga för!

"hur mår du" är nog världens dummaste artighetsfras..  Är man inte intresserad av svaret - varför fråga? Finns bättre saker man kan fråga om…

När det gäller att prata om problem så tycker jag att detta
med medicineringen är värst.

Har varit på smärtkliniken och där gjordes en medicinbedömning
som tog 4 timmar och det visade sig att morfin är det enda
smärtlindrande som hjälper på mig.

Och det är ett dilemma, både när det gäller sjukvården och
andra.

Många förstår inte skillnaden på medicinskt morfin och det
som man köper ute på gatan. Om jag ex mår bättre då blir
jag mig själv, glad, fnittrig och älskar att flamsa.
Men det måste jag hålla inne med bland vissa då det lätt
blir "hon måste ha varit hög". Fast jag egentligen var glad.

Även läkare protesterar och menar att det används bara i
livets allra sista slutskede. Fast jag egentligen sökte för
f något helt annat och de inte har med saken att göra.

Så det här tycker jag är lite jobbigt.

Hur mår du skulle jag nog vilja säga både är en artighetsfras och en utfyllnadsfras. "som vanligt" svarar jag ofta, eller "inte så bra" kortfattat, men utan att ljuga.

Det var bra svar. Då får de helt enkelt fråga mera om de verkligen vill veta. Och man behöver inte prata för döva öron om de egentligen inte är intresserade. Det kan nog underlätta för många.

Själv brukar jag med glimten i ögat svara "inget nytt att gnälla över" när folk frågar hur det är med mig. På så sätt juger jag inte, samtidig som jag inte trycker öron fulla med gnäll över hur skit jag oftast mår, och även med en liten gnutta humor. Det är ju oftast sanning, jag har sällant något nytt att gnälla på..  vissa dagar kan jag även säga "tack bra, det är ingetnytt att gnälla på", eller "rätt bra efter omständigheterna" till dom som känner mig väl och vet om min dagliga smärta om jag faktisk har en bra dag.

#18 Den frasen snor jag rätt upponer, tack! :-)

"Inget nytt att gnälla över!" Toppen fras. Får nog många att tänka till lite när dom ställer frågan rakt ut i luften.

Fri att använda, jag har ingen patent eller skyddsrätt på den ;D och den säger sanningen utan att va gnällig tycker jag. :) jag tvärrvägrar nämligen juga och säga "bra tack som frågar" om jag inte mår bra. Samtidig behöver jag ju inte ösa hela mitt liv och min fibro i knäet på en tillfällig bekant/kollega som frågar av artighet heller, men med att svara "Inget nytt att gnälla över" med ett litet skratt så kan jag svara sanning utan att jag kör en stackar i knäet heller! :D

Om dom sen frågar "är det så mycket att gnälla på i vardagen då?" så kan jag ju berätta litet kort om fibroen, och frågar dom vidare efter det får dom tacka sig själv

Snor också din fras Rita, klockren!

När någon frågar hur jag mår så sejer jag jag mår bra. Jag är sån att jag försöker dölja hur jag mår egentligen även om jag har skit ont, det är det som är problemet nu när jag arbetspröva, vill inte visa något, det får jag väl lida för sen. Jag är ochså sån så jag skäms lite för att seja hur jag mår. Jag har förutom fibro har jag svår ångest ochså, det är ju inget man vill prata om. Jag har ochså en dotter som har asperger som är 20 år men bor fortfarande hemma och lär göra länge än. Hon har sin svackor ibland som kan vara jobigt men det är inget man vill prata med okända människor om.

#23 Du är så välkommen hit att prata och få ny energi. Här finns det ingen som klagar på en bara för att man har ont. Det är ok att ha ont. Det är ok att man inte orkar alla dagar.

Så ta ett djupt andetag, slapna av så gott du kan och häng med oss så kommer du må bättre med tiden.

Det beror på vem jag möter, men jag brukar alltid tala sanning, sen hur mycket jag säger varierar. Men oftast säger jag bara som det är "idag har jag så ont att jag vill såga bort nacken" eller "idag känns det bättre än på evigheter" ellver hur jag nu mår.

Är tjurskalle som vägrar tabletter för det mesta, så jag har inga mediciner att tala om oftast.

Jag har dock slutat förklara varför jag har ont, eftersom ingen riktigt vet till 100%, har felaktig diagnos fibromyalgi, men den nämner jag inte längre, då den inte är riktigt rätt.

Är ny här på sajten och har läst här, men inte kommenterat nått.Jag vet hur svårt det är att prata med nån ytlig bekant om sina problem,men har även samma problem med det på nätet,nån som har haft det så och kommit över det?hur gjorde du/ni för att våga säga saker på ett öppet forum?

Det finns nog inget specialknep utan det måste komma inifrån en själv.

Det bästa är att vara här hos oss en stund varje dag och läsa att allt nytt som kommer in. Skriva små kommentarer och inlägg så kommer det bli lättare med tiden.

Att prata problem är svårt. Man måste ta mod till sig och modet kommer med tiden. Trygghet är viktigt att ha vilket vi försöker skapa här. Framför allt tryggheten i att det alltid finns någon här som lyssnar och att alla tas på allvar.

Välkommen hit önskar jag dig.

#26 Tycker att sissie har kommit med bra råd. Men vill också hälsa dig välkommen hit!  Som sissie säger, jobbar vi ständigt på att det ska kännas tryggt här, det finns ingen som fäller elaka kommentarer för vi är många som helt eller delvis känner igen oss i vår egna situation. Tanken med skuggan är att vi ska stötta i med och motgångar. Sen behöver man givetvis inte dela med sig av allt men fördelen här mot i "det verkliga livet" är att här är du helt anonym. Vi vet inte mer än att ditt nick är MaaariaS

Tack…

#29