Morrn.

Det som "inte fick" hända hände idag. Benen vek sig i skolan, jag svimmade. Hände innan första lektionen så va bara att ta sig hem och försöka vila. Bra surt är det. Men samtidigt är det ju ett tecken på att min kropp mår inte bra och jag pressar för hårt (även om att gå 2 km till skolan i lugn takt inte är vad jag skulle kalla ansträngande).

Det jobbigaste är att när sånt här händer skrämmer jag upp mina kamrater.  De vet ju att jag inte mår bra men brukar kämpa på rätt mycket och dölja hur pissigt dåligt min kropp mår.

Misstänker att Primperan har ett finger med i spelet då jag är hemskt matt i kroppen och känner mig dåsig.

Så idag blir det hemmastudier får hela slanten.

Hoppas att du kryar på dig snabbt.

Krya på dig tjejen. Kramis.

#2 & 3 Tack  Börjar känna mig bättre men är fruktansvärt matt och kroppen känns som en geléklump.

#1 Ta det lugnt tills kroppen läst av nya medicinen ordentligt, 2km är inte långt vanligtvis, men kanske just nu?

Jiffla pissmorgon för min del. Svårt att komma igång pga värk. När jag väl kommit ur sängen och skulle göra mig i ordning för att hinna till frisören i tid, ringde min sjukgymnast på smärtkliniken. Kan inte göra två saker samtidigt längre. Under samtalet (som egentligen skulle handla om min TENS) kom det fram varför sköterskan slutat kontakta mig - de håller på att avsluta mitt fall!!

Blir så jävla trött! Senast de ringde var när jag var inlagd för smärtlindring för ett par veckor sen. De visste alltså att mina smärtor förvärrats, men ändå ska jag kastas ut!? Förklarade att varken min gyn eller husläkare vill skriva ut morfin, eftersom de inte anser sig ha kompetensen, men det tyckte hon var irrelevant.

Sen tjafsade hon om att endocentrum i Uppsala borde ta över mig helt. Fick förklara för henne att fram tills att landstingsekonomerna godkänt annorlunda, är jag fortfarande Stockholms ansvar, dvs hennes klinik! Att jag får specialistvård om endon är en sak, men smärtläkare finns det i mitt landsting och då har jag inte rätt att kräva sådan i Uppsala. Jag hatar Huddinge sjukhus något helt otroligt intensivt, de är en drös inkompetenta kvacksalvare!

Måste ringa under telefontiden imorgon och reda ut vad fisen dom håller på med! För be en sköterska ringa mig, det gick inte för sig.

Var bara att slänga mig i en taxi för att hinna till frisören, bara för att komma fram i tid och få veta att min frisör inte var där! Nåt som en sjuk familjemedlem, fine jag förstår! Men kunde hon inte ringt och avbokat mig då?

Suck. Vill dra nåt över huvudet och sova bort dagen. Men nä, måste jobba eftersom läkaren som skrev ut mig ansåg sig veta i förväg att jag skulle vara arbetsför nu. Önskar att jag hade bil, eller råd med taxi, för jobbigaste biten med jobbet just nu är resorna till och från. Halva resan är med buss, vilket är ren skär tortyr.

Ups, förlåt alla svordomar! Kan inte korrigera i efterhand från iPhonen…

#5 Fy f*n!! Har förstått att du är van vid att få kämpa för att få vård men det var de värsta  De kan ju inte lämna dig helt utan smärtlindring?!

Ta hand om dig med Cindy!

God eftermiddag.

Lever i en bubbla jus nu. Min värld har rasat och allt är fel. Neuropsyk som skulle hålla i min utredning ringde i morse och berättade att de tvingas lägga ner utredningsenheten och att jag nu slussas hem igen till öppenpsyk, där jag inte får någon som helst hjälp.

Jag är förtvivlad, rasande, panikslagen. Jag darrar, kallsvettas, andas hårt och gungar runt på stolen som ett annat pucko. Känner hur raserin sjuder i mig, snart flippar jag ur… Är ensam också för tillfället. Jag fixar inte detta. Smärta kan jag ta. Min mage är ingenting just nu. Skolan skiter jag i, men detta har jag väntat på i över ett år, och nu blir det bara skit av alltihopa. Inombords skriker jag, far runt i ett blixtrande vredesraseri, men vem ser? vem hör? vem ska nu bry sig? Känner att jag sjunker in i mig själv igen. Ingen hör min gråt, bara för att den inte syns på utsidan. Jag är lamslagen. Jag behöver hjälp!

#8 Men gud vad trist!  Vet inte riktigt vad jag ska säga… Du kan alltid höra av dig till mig om du behöver prata av dig lite. KRAM!

Det låter som om det är fredagen den 13:de för er. Jösses!!! Varför ska lanstinget hålla så hårt på vart man hör och inte hör. Det viktigaste är ju att man får den vård man behöver. Sedan får de väl justera "pengarna" sig emellan som de vill.

Jag blir både arg och ledsen när jag hör hur de behandlar folk.

Kram på er alla.